August
Monday 19 January 2009 photo 1/1
|
Jaa nu har man levt i 20 år, tänka sig. och ingen vet mitt förflutna.. så här kommer mitt LIV........
LIVET!_______________
livet.. jaa hur är mitt liv egentligen.. det är ingen som kan svara på det bara jag sjelv, och det är inte så lätt jag menar jag vet inte hur jag känner
hur mår jag egentligen. Det är som om man har falska vänner, falska kompisar liksom, vem vet egentlign hur jag mår? inte många, det är inte många som vet hur svårt jag har haft det ingen kan ana hur Robin Silfver har det alla vet att jag är en bra kille, liksom trollkarl och sånnt men det är inte många som vet hur jag entligen mår, och jag tror inte någon vill veta mitt förflutna för det är så fruktansvärt, men för dom som bryr sig dom kan läsa detta dom andra kan ju bara blunda o inte tänka på detta mera,,, här kommer mitt liv, Robin Silfver
"Allt började när jag var 9 månader gammal jag låg på sjukhuset och skulle plasesas i HVB-hem, mamma fick inte ha mig för att hon höll på med droger, och pappa har jag ingen han hade skillt sig innan jag föddes, jag kom till hemmet där minna 2 bröder bode, hemmet låt 4 mil ifrån staden mitt ute i ingenstanns.
Mitt ute i skogen 15 km till närmaste by, riktigt issolerat, men där levde vi, när jag var ca 5 år så flyttade min älste bror ifrån hemmet, då var det bara jag och min bror kvar, han var några år äldre änn mig.
i början så levde man livet, man kunnde göra vad man ville utan att någon kunnde stoppa en man kunnde springa ut i skogen o bygga kojor och så reste man väldigt mycket, utomlands det var paradiset... men sen... sen började helvetet, med att man blev slagen, inlåst, fick ingen mat bara för att man inte ville göra läxorna, där bode jag i 15 år...
15 år det är väldigt lång tid av ens liv... hade jag fått bestämma så hade jag aldrig velat bo där, detta sitter i fortfarande alla hemska saker man varit med om, allt i skolan allt påverkade en liv, en psyke... min mamma dog.. on dog den 27 novenber 2002..
då föll psyket sjelvfötroendet allt.. man ville itne leva längre allt gick åt skogen då, mamma var liskom allt jag hade kvar, men hon dog.. begravningen där fick jag vara 5 min fram säga hej då och sen skulle dom köra hem en.. samma kväll som jag fick reda på att hon dött så kom hon ner o sa att min mamma dött och gick..... hon gick, jag menar man vill ju ha någon som håller om en en som tröstar en ... men det fanns ingen
2 dagar senare så sa hon gör dinna läxor.. sluta sörj.. och vad hade inte du gjort? du hade ju inte bara gråtit i 2 dagar och sen liksom tänkt på skolan.. eller hur? efter begravningen så nått år efter det så flyttade jag till blekinge, i ett annat hem men där var det inte som i det andra där var det kanon, jag träffade min pappa, men där blev man besviken han ville inte veta av mig.. där sjönk psyket enormt..
efter 16 år av mitt liv så fick jag reda på att ja har en syrra jippi tack för informationen.. Detta var kortfattat om hur jag har haft det. har inte tid att gå in på mera detaljer o sånnt //
uch ja undra hur du mår nu.. det var helvetet.. ville bara att du skulle veta,
vist jag ser inte ut att ha problem jag ser ut som en vanlig kille men ... det är bara en "mask" lär dig att se bakon masken lär dig att respektera".
/ SILFVER.
livet.. jaa hur är mitt liv egentligen.. det är ingen som kan svara på det bara jag sjelv, och det är inte så lätt jag menar jag vet inte hur jag känner
hur mår jag egentligen. Det är som om man har falska vänner, falska kompisar liksom, vem vet egentlign hur jag mår? inte många, det är inte många som vet hur svårt jag har haft det ingen kan ana hur Robin Silfver har det alla vet att jag är en bra kille, liksom trollkarl och sånnt men det är inte många som vet hur jag entligen mår, och jag tror inte någon vill veta mitt förflutna för det är så fruktansvärt, men för dom som bryr sig dom kan läsa detta dom andra kan ju bara blunda o inte tänka på detta mera,,, här kommer mitt liv, Robin Silfver
"Allt började när jag var 9 månader gammal jag låg på sjukhuset och skulle plasesas i HVB-hem, mamma fick inte ha mig för att hon höll på med droger, och pappa har jag ingen han hade skillt sig innan jag föddes, jag kom till hemmet där minna 2 bröder bode, hemmet låt 4 mil ifrån staden mitt ute i ingenstanns.
Mitt ute i skogen 15 km till närmaste by, riktigt issolerat, men där levde vi, när jag var ca 5 år så flyttade min älste bror ifrån hemmet, då var det bara jag och min bror kvar, han var några år äldre änn mig.
i början så levde man livet, man kunnde göra vad man ville utan att någon kunnde stoppa en man kunnde springa ut i skogen o bygga kojor och så reste man väldigt mycket, utomlands det var paradiset... men sen... sen började helvetet, med att man blev slagen, inlåst, fick ingen mat bara för att man inte ville göra läxorna, där bode jag i 15 år...
15 år det är väldigt lång tid av ens liv... hade jag fått bestämma så hade jag aldrig velat bo där, detta sitter i fortfarande alla hemska saker man varit med om, allt i skolan allt påverkade en liv, en psyke... min mamma dog.. on dog den 27 novenber 2002..
då föll psyket sjelvfötroendet allt.. man ville itne leva längre allt gick åt skogen då, mamma var liskom allt jag hade kvar, men hon dog.. begravningen där fick jag vara 5 min fram säga hej då och sen skulle dom köra hem en.. samma kväll som jag fick reda på att hon dött så kom hon ner o sa att min mamma dött och gick..... hon gick, jag menar man vill ju ha någon som håller om en en som tröstar en ... men det fanns ingen
2 dagar senare så sa hon gör dinna läxor.. sluta sörj.. och vad hade inte du gjort? du hade ju inte bara gråtit i 2 dagar och sen liksom tänkt på skolan.. eller hur? efter begravningen så nått år efter det så flyttade jag till blekinge, i ett annat hem men där var det inte som i det andra där var det kanon, jag träffade min pappa, men där blev man besviken han ville inte veta av mig.. där sjönk psyket enormt..
efter 16 år av mitt liv så fick jag reda på att ja har en syrra jippi tack för informationen.. Detta var kortfattat om hur jag har haft det. har inte tid att gå in på mera detaljer o sånnt //
uch ja undra hur du mår nu.. det var helvetet.. ville bara att du skulle veta,
vist jag ser inte ut att ha problem jag ser ut som en vanlig kille men ... det är bara en "mask" lär dig att se bakon masken lär dig att respektera".
/ SILFVER.
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/silfver/321396316/
Visa toppen
Show footer