Thursday 25 September 2008 photo 1/2
|
jag har begått mord.
jobbade ikväll och skulle åka tillbaka till kontoret efter att ha avslutat mitt sista ärende.. på just den gården som jag lämnade har de vansinnigt mycket katter och därför brukar jag alltid kolla att ingen katt lagt sig under bilen innan jag kör iväg, men kväll glömde jag det... jag backade ut och precis när jag skulle köra ut från gården fick jag syn på en kattunge i ögonvrån som betedde sig konstigt... efter bara nån sekund insåg jag vad som hänt; jag hade backat över en kattunge!!! slängde mig ur bilen.. kattungen skrek och gnällde och slängde sig runt runt på marken.. det pumpade blod ur öronen... jag sprang in i huset halvt hysterisk och talade om för gumman vad som hänt.. nu ska ni minnas att de här gamla bondgummorna tänker inte som oss, hon va bara glad att det inte va hunden som kommit under bilen; "låt den ligga, den dör så småningom". när jag kom ut ur huset gick kattungen runt runt och gnällde... jag storgrinade.. visst inte vad jag skulle göra.. försökte få gumman att ringa sonen så han kunde komma och slå ihjäl katten, för jag kände att det här klarar jag aldrig. "Inte kommer han bara för en katt", sa hon. Men jag kunde bara inte låta kattungen lida sådär, det gick bara inte. Så tog jag ett vedträ, höll i katten med ena handen och drämde till den i huvudet en gång med vedträet. Men jag slog inte tillräckligt hårt och den började skrika ännu värre, jag grät och sa "förlåt förlåt" om och om igen.. sen drämde jag till den igen.. efter bara nån sekund blev den alldeles stilla... jag lade kattungen på gräsmattan under en buske, var chockad... trodde inte jag skulle klara att göra en sån sak, men man kan mer än man tror när det verkligen gäller. satte mig i bilen och stortjöt... ringde mamma som också jobbade, som tur va så var hon i närheten. vi möttes upp på jobbets parkering och jag fick en välbehövlig kram. behövde få höra att jag gjort rätt som slog ihjäl den... när jag kom in på kontoret mötte jag nattpersonalen som skulle ta rapport, alldeles blodig om händerna och tröjan och med rödgråtna ögon. De förstod att jag inte kände mig helt ok just då... va glad att mamma körde hem sen, jag va som spaghetti i kroppen och mådde illa bara jag tänkte på det som hänt.
jag vill inte åka dit på ett tag nu, känner inte att jag fixar det..
jobbade ikväll och skulle åka tillbaka till kontoret efter att ha avslutat mitt sista ärende.. på just den gården som jag lämnade har de vansinnigt mycket katter och därför brukar jag alltid kolla att ingen katt lagt sig under bilen innan jag kör iväg, men kväll glömde jag det... jag backade ut och precis när jag skulle köra ut från gården fick jag syn på en kattunge i ögonvrån som betedde sig konstigt... efter bara nån sekund insåg jag vad som hänt; jag hade backat över en kattunge!!! slängde mig ur bilen.. kattungen skrek och gnällde och slängde sig runt runt på marken.. det pumpade blod ur öronen... jag sprang in i huset halvt hysterisk och talade om för gumman vad som hänt.. nu ska ni minnas att de här gamla bondgummorna tänker inte som oss, hon va bara glad att det inte va hunden som kommit under bilen; "låt den ligga, den dör så småningom". när jag kom ut ur huset gick kattungen runt runt och gnällde... jag storgrinade.. visst inte vad jag skulle göra.. försökte få gumman att ringa sonen så han kunde komma och slå ihjäl katten, för jag kände att det här klarar jag aldrig. "Inte kommer han bara för en katt", sa hon. Men jag kunde bara inte låta kattungen lida sådär, det gick bara inte. Så tog jag ett vedträ, höll i katten med ena handen och drämde till den i huvudet en gång med vedträet. Men jag slog inte tillräckligt hårt och den började skrika ännu värre, jag grät och sa "förlåt förlåt" om och om igen.. sen drämde jag till den igen.. efter bara nån sekund blev den alldeles stilla... jag lade kattungen på gräsmattan under en buske, var chockad... trodde inte jag skulle klara att göra en sån sak, men man kan mer än man tror när det verkligen gäller. satte mig i bilen och stortjöt... ringde mamma som också jobbade, som tur va så var hon i närheten. vi möttes upp på jobbets parkering och jag fick en välbehövlig kram. behövde få höra att jag gjort rätt som slog ihjäl den... när jag kom in på kontoret mötte jag nattpersonalen som skulle ta rapport, alldeles blodig om händerna och tröjan och med rödgråtna ögon. De förstod att jag inte kände mig helt ok just då... va glad att mamma körde hem sen, jag va som spaghetti i kroppen och mådde illa bara jag tänkte på det som hänt.
jag vill inte åka dit på ett tag nu, känner inte att jag fixar det..
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/silverdis/271974623/