Jag har varit en flod

Ibland var mitt vatten bara en flytande yta

Inte en demon som tillät sig ryta.

Men annars var den

Forsande röd, frustande död,

Förödande och hemsökt.

Jag hade ingen strand,

Ingen mynning.

Men vattnet var alltid varmt.

Min själ och mina tankar kunde fylla en hel värld

Skrikandes.

Gråtandes.

Klagandes.

Sjungandes

Och

Kärlek.

Mitt vatten var alltid varmt.

Ibland såg jag inte solen på flera veckor

För min egen åska hängde svart i himlen.

Jag tillät den göra det.

Skam

"Jag känner mig kvävd"

Jag förådde floden.

Jag lät den dunsta till en himmel som aldrig skiftade i annat än blått.

Åskan blev till kvitter.

"Solen ler"

Men mitt vatten var borta.

Och mitt liv

Torkade

I ändlösa leenden

Skratt

Och sånger utan text.

Jag tvingade mig att leva på en oändlig botten

Ett hav utan vågor.

Sedan när jag mindes ljudet av forsar

Förstod jag.

Kväljas

Dväljas

Gömma

Glömma

Jag skämdes.

Ty floden var mitt liv

Och vattnet var

Jag.

Mitt vatten var alltid varmt.

Innan torkan.

Och innan

Kylan.

Jag ska aldrig mer frysa.

Jag ska aldrig mer torka.

Ty mina forsar är jag.

Mitt vatten

Är

Alltid varmt.

Kom du fram till något?