I ångest om förfluten Ocean av durspel Vandrar jag förgäves Mot en dess strand. Förgäves Eftersom jag gång på gång Måste fråga mig själv om vägen Som för längesedan är förgäten. Nedblött av förtvivlade tankar om Vilsenheten Jag nu befinner mig i. I ångest om förfluten Kärlek som aldrig älskade mig Vandrar jag mot samma Mål som tidigare Ack Att jag inte förstår att Jag kommer vara Den som väntar Den som förlåter Den som älskar Igen. I ångest om förfluten Sång av glädje Kommer jag på mig själv att Inte minnas dess text eller melodi Jag minns inte noterna Jag minns inte ens hur man läser Noter. I ångest för framtiden Finner jag ingen tråd att Plocka upp och följa Jag finner inget fartyg som Kan föra mig torr över en till synes Oändlig bäck. Jag finner ingen hand som snabbt Kan rycka mig till rätta. Men jag finner mig själv med andan I halsen, söndertrasad hud och nakna texter Och ångest. Förlitandes hänger den på tråden Som med vilja undviker mig.

b.bb.bbrraa :O!