January
Sunday 1 November 2009 photo 1/1
|
Klockan 19.00. Matchen blåstes igång Det var spänt, långt ifrån välspelat och chansfattigt. Men det var Bajen som tog tag i bollen, det var Bajen som ville framåt. Så långt kändes det okej. Mitt i all ängslan växte sig det där hoppet som försiktigt legat och grott inombords. Christian Traorés spel – han var överallt. Bokstavligen – spädde på det där hoppet. Det överlevde ett par Trelleborgskontringar, växte än mer en halvtimme in i matchen när Patrik Gerrbrand skallade in 1-0 på Andreas Dahls perfekta frispark.
Då tog ängslan över. 1-0 är en skör ledning och Bajen blev överbeskyddande. Mittfältet backade ner till backlinjen som backade ner till Poppen. Med laget så hoptryckt hade Bajen svårt att få till något eget spel. Passningsalternativen framåt var för få, Trelleborg vann tillbaka bollen och kunde fortsätta anfalla.
Stormen såg ut att ha ridits ut, det var bara sekunder kvar till halvtid. Då kom ett snabbt, överraskande skott från Andreas Wihlborg, Poppen kunde inte hålla bollen och Fredrik Jensen slog in returen. Sen blåste domaren av halvleken. Och i Helsingborg ledde Djurgården.
Andra halvlek började som första halvlek. Bajen hade mest boll, Trelleborg kontrade. Hoppet tändes igen. Andreas Dahl slog ett inlägg som en back nickade till Simon Helg. Simon sköt på samma back och bollen gick i mål.
2-1! Nästan 40 minuter kvar. Nu gör vi väl inte samma misstag igen? Jo, det gjorde vi. Ängslan blommade ut igen. Trelleborg hade mest boll. Bajen försvarade sig och kontrade med två, tre man. Det funkade. Fram till den 78:e minuten. Igor Armas vräker fram sig för att täcka ett skott. Bollen tar på handen. Domaren ”kan blåsa” och det gör han. Han skiter inte i det. Det blir straff till Trelleborg. Christian Haynes slår den. Poppen går åt rätt håll, men bollen slinker under honom. Det står 2-2. På Olympia leder Djurgården med 2-0.
Strax därefter kontrar Trelleborg in ett nytt mål. Just då är Bajen ute ur Allsvenskan. Oavgjort funkar för att ge hjärt- lungräddning åt det där hoppet som nu totalt har kollapsat. Men det är tunga, tunga ben som bär runt på desperata själar. Det är svårt att få ordentlig kraft i forceringen. Men den måste komma. Igor på topp. Trelleborg backar hem. Klockan tickar. Trelleborg grisar. Simon skjuter utanför. Christian skjuter i famnen på Viktor Norling. Domaren har lagt till tre minuter.
Frispark i 92:a minuten. Poppen lämnar mål, men går bara upp till mittlinjen. Andreas slår frisparken. Den är hård, men för låg. En Trelleborgsspelare nickar undan. Bollen går hela vägen upp till Joakim Sjöhage. Han står vid mittlinjen. Han har bara Poppen emot sig. Han tar sig förbi och rullar bollen i tom kasse. Från halva plan.
Så slutade en tolv säsonger lång allsvensk sejour. Så slutade en säsong där vi hoppats och hoppats. Så slutade en höst där vi känt superettanskräcken malande inom oss. Men vi slutade aldrig hoppas. Inte förrän i den 92:a minuten i mötet med Trelleborgs FF på Vångavallen den 28 oktober.
För åtta år och en vecka sedan grät vi i eufori. Nu rann förtvivlans tårar längs kinden.
2010 spelar Hammarby i Superettan.
Klockan 19.00. Matchen blåstes igång Det var spänt, långt ifrån välspelat och chansfattigt. Men det var Bajen som tog tag i bollen, det var Bajen som ville framåt. Så långt kändes det okej. Mitt i all ängslan växte sig det där hoppet som försiktigt legat och grott inombords. Christian Traorés spel – han var överallt. Bokstavligen – spädde på det där hoppet. Det överlevde ett par Trelleborgskontringar, växte än mer en halvtimme in i matchen när Patrik Gerrbrand skallade in 1-0 på Andreas Dahls perfekta frispark.
Då tog ängslan över. 1-0 är en skör ledning och Bajen blev överbeskyddande. Mittfältet backade ner till backlinjen som backade ner till Poppen. Med laget så hoptryckt hade Bajen svårt att få till något eget spel. Passningsalternativen framåt var för få, Trelleborg vann tillbaka bollen och kunde fortsätta anfalla.
Stormen såg ut att ha ridits ut, det var bara sekunder kvar till halvtid. Då kom ett snabbt, överraskande skott från Andreas Wihlborg, Poppen kunde inte hålla bollen och Fredrik Jensen slog in returen. Sen blåste domaren av halvleken. Och i Helsingborg ledde Djurgården.
Andra halvlek började som första halvlek. Bajen hade mest boll, Trelleborg kontrade. Hoppet tändes igen. Andreas Dahl slog ett inlägg som en back nickade till Simon Helg. Simon sköt på samma back och bollen gick i mål.
2-1! Nästan 40 minuter kvar. Nu gör vi väl inte samma misstag igen? Jo, det gjorde vi. Ängslan blommade ut igen. Trelleborg hade mest boll. Bajen försvarade sig och kontrade med två, tre man. Det funkade. Fram till den 78:e minuten. Igor Armas vräker fram sig för att täcka ett skott. Bollen tar på handen. Domaren ”kan blåsa” och det gör han. Han skiter inte i det. Det blir straff till Trelleborg. Christian Haynes slår den. Poppen går åt rätt håll, men bollen slinker under honom. Det står 2-2. På Olympia leder Djurgården med 2-0.
Strax därefter kontrar Trelleborg in ett nytt mål. Just då är Bajen ute ur Allsvenskan. Oavgjort funkar för att ge hjärt- lungräddning åt det där hoppet som nu totalt har kollapsat. Men det är tunga, tunga ben som bär runt på desperata själar. Det är svårt att få ordentlig kraft i forceringen. Men den måste komma. Igor på topp. Trelleborg backar hem. Klockan tickar. Trelleborg grisar. Simon skjuter utanför. Christian skjuter i famnen på Viktor Norling. Domaren har lagt till tre minuter.
Frispark i 92:a minuten. Poppen lämnar mål, men går bara upp till mittlinjen. Andreas slår frisparken. Den är hård, men för låg. En Trelleborgsspelare nickar undan. Bollen går hela vägen upp till Joakim Sjöhage. Han står vid mittlinjen. Han har bara Poppen emot sig. Han tar sig förbi och rullar bollen i tom kasse. Från halva plan.
Så slutade en tolv säsonger lång allsvensk sejour. Så slutade en säsong där vi hoppats och hoppats. Så slutade en höst där vi känt superettanskräcken malande inom oss. Men vi slutade aldrig hoppas. Inte förrän i den 92:a minuten i mötet med Trelleborgs FF på Vångavallen den 28 oktober.
För åtta år och en vecka sedan grät vi i eufori. Nu rann förtvivlans tårar längs kinden.
2010 spelar Hammarby i Superettan.
Visa toppen
Show footer