mars
fredag 28 augusti 2009 bild 1/1
|
När man sitter här och filsoferar om livet och det, så kommer man på hur negativt mitt liv har varit, och inte prata om all otur, mobbing och sånt.
Vi börjar historien från 3års ålder till ungefär nu, det kan nog bli intresant? =)
När man är 3 bast, så är man ju inte så lång av sig, och jag kan nog säga att ingen treåring kan nå upp till dörren på en lastbil, ( min far var lastbilschaffis på yngre dagar) men jag ska minsann lyckas att slå huvudet i den när jag står på marken...
Vemfan kan lyckas med sånt om inte jag?
När jag var 4-5 år så var jag med pappa och åkte lastbil bara för att, när han stannade någonstans för att göra nånting så skulle jag passa på att se saker från en lite bättre utsikt.
Så jag klättrade upp på lastbilen och tyckte att utsikten var spännande för tillfället.
Sen såg jag att det fanns en trailer till lastbilen, så jag bästämde mig för att hoppa till den bara för att sådär....
Men med den otur man har så skulle det ju vara en liten kant på taket, jag lyckades ju inte se den förrens jag satte fötterna i den och började falla nedåt, ca 3-4 meter till marken skulle jag väl tro
Och mycket riktigt, landade jag mitt på skallen, det lilla jag minns efter det var att pappa kom springandes med en massa papper xD
Säg mig hur man kan överleva det? Brott mot fysikens lag?
Då är man 6 år och börjar skolan, första veckan är väl inget att skriva om, vi alla vet hur dom går till.
Men andra veckan händer der grejjor, jo det var då min klass och klassen över den och några av klassen över den bestämde sig för att mobba sönder mig typ?
man fick ju inte en lung stund nångång, man fick inte vara ifred, man fick aldrig vara med i nånting, folk kastade saker på mig, fick skulden för tammefan allt
Det var ju på den tiden man inte hade en enda vän...
Men det var ju inte bara i skolan det var skit, utan även hemma
Så fort man gjorde nåt, fick man stryck av syskonen
Att slå mig med pinnar var en sport, särskilt i huvet
Att kasta stenar och isbollar på mig och säga "ojdå" bara för att morsan skulle tro att det har hänt en olycka och inte ska börja skälla på den som gjorde nåt, självklart fick man ju tröst och allt sånt från morsan, men farsan sa, "håll käften och sluta böla" XD
Men när man började 3an 4an, alltså ca 10-11år...
Det var då jag tyckte att det var mer än nog med det här, så jag bestämde mig för att vara en "smula" elak tillbaka. >=)
Jag minns bäst den gången vi hade brännboll i skolan, och som vanligt tyckte dom att det var kul att kasta bollar och dylikt på mig samt några fula ord som efterrätt
men jag tyckte det var ganska kul att slå dom jag fick tag på med slagträet >=D
Då fick man var ifred en stund efteråt, men det var inte länge dock
Nån tjockis från 5an-6an var på mig som satan, allmänt störande skitunge så att säga
men när det var dags för rast och alla skulle ner för den stora trappan för att gå ut, tyckte jag att jag skulle hämnas på han, så jag putta ner han för trappan, jag hoppades faktiskt på att han skulle slå ihjäl sig typ, men det gjorde han inte, så varför inte gå ner efter han och slå han lite extra?
Han sa inte så mycket efteråt >=D
Samt syskonen skulle ju få tillbaka, den ena putta man ner för trappan ( jag varkade gilla det då xD) den andre slog man med pinnar som dom hade gjort och den tredje mosade man ner i tunnan med regnvatten
Jag kan nästan säga att det var den gamla goda tiden ändå >=)
Men skit var det med det för nu går man i 7an i vidåker.
Det är nästan att man druknar i skam när man tänker på det, men jag var den personen som aldrig sa nåt, brydde sig inte om vad man hade på sig, gjorde precis som läraren sa, och när det var rast så satt man utanför dörren och vänta tills nästa lektion började
Och självklart hade man ju med sig en ful ryggsäck som innehöll en jävla massa pennor, sudd och det, samt alla böcker som man fick hade man däri...
WTF fick jag en personlighetsrubbning eller vad? hur kan man vara så jävla dum i huvet?!
Men det skulle vara intresant att se frånvarolappen från den tiden, skulle väl vara helt blank =)
8an var väldigt likt som i 7an, det ända jag kommer ihåg därifrån var att jag gjorde en sån jävla tappe så att man nästan gråter över det nu
Jo, man gick där i korridoren utan att tänka på nånting förutom vilken lektion man hade härnäst, men så kommer det en snygg jävla brud och säger "jag är kär i dig (L)"
Och jag är ju så jävla pantad i huvet så jag säger ju bara "och" och går därifrån
Det där var nog det dummaste nån nånsin har gjort om nånting
Dum dum dum dumelidumdum =(
Men 9an fram till nu orkar jag inte skriva om, att jag ens orkade skriva detta eller varför fattar jag ej
Nån kanske tycker det är kul att veta folks bakgrund? så varsågod =)
Så säg hur intresant mitt liv var då, och säg hur du hadde mått om det hade hänt dig =P
Vi börjar historien från 3års ålder till ungefär nu, det kan nog bli intresant? =)
När man är 3 bast, så är man ju inte så lång av sig, och jag kan nog säga att ingen treåring kan nå upp till dörren på en lastbil, ( min far var lastbilschaffis på yngre dagar) men jag ska minsann lyckas att slå huvudet i den när jag står på marken...
Vemfan kan lyckas med sånt om inte jag?
När jag var 4-5 år så var jag med pappa och åkte lastbil bara för att, när han stannade någonstans för att göra nånting så skulle jag passa på att se saker från en lite bättre utsikt.
Så jag klättrade upp på lastbilen och tyckte att utsikten var spännande för tillfället.
Sen såg jag att det fanns en trailer till lastbilen, så jag bästämde mig för att hoppa till den bara för att sådär....
Men med den otur man har så skulle det ju vara en liten kant på taket, jag lyckades ju inte se den förrens jag satte fötterna i den och började falla nedåt, ca 3-4 meter till marken skulle jag väl tro
Och mycket riktigt, landade jag mitt på skallen, det lilla jag minns efter det var att pappa kom springandes med en massa papper xD
Säg mig hur man kan överleva det? Brott mot fysikens lag?
Då är man 6 år och börjar skolan, första veckan är väl inget att skriva om, vi alla vet hur dom går till.
Men andra veckan händer der grejjor, jo det var då min klass och klassen över den och några av klassen över den bestämde sig för att mobba sönder mig typ?
man fick ju inte en lung stund nångång, man fick inte vara ifred, man fick aldrig vara med i nånting, folk kastade saker på mig, fick skulden för tammefan allt
Det var ju på den tiden man inte hade en enda vän...
Men det var ju inte bara i skolan det var skit, utan även hemma
Så fort man gjorde nåt, fick man stryck av syskonen
Att slå mig med pinnar var en sport, särskilt i huvet
Att kasta stenar och isbollar på mig och säga "ojdå" bara för att morsan skulle tro att det har hänt en olycka och inte ska börja skälla på den som gjorde nåt, självklart fick man ju tröst och allt sånt från morsan, men farsan sa, "håll käften och sluta böla" XD
Men när man började 3an 4an, alltså ca 10-11år...
Det var då jag tyckte att det var mer än nog med det här, så jag bestämde mig för att vara en "smula" elak tillbaka. >=)
Jag minns bäst den gången vi hade brännboll i skolan, och som vanligt tyckte dom att det var kul att kasta bollar och dylikt på mig samt några fula ord som efterrätt
men jag tyckte det var ganska kul att slå dom jag fick tag på med slagträet >=D
Då fick man var ifred en stund efteråt, men det var inte länge dock
Nån tjockis från 5an-6an var på mig som satan, allmänt störande skitunge så att säga
men när det var dags för rast och alla skulle ner för den stora trappan för att gå ut, tyckte jag att jag skulle hämnas på han, så jag putta ner han för trappan, jag hoppades faktiskt på att han skulle slå ihjäl sig typ, men det gjorde han inte, så varför inte gå ner efter han och slå han lite extra?
Han sa inte så mycket efteråt >=D
Samt syskonen skulle ju få tillbaka, den ena putta man ner för trappan ( jag varkade gilla det då xD) den andre slog man med pinnar som dom hade gjort och den tredje mosade man ner i tunnan med regnvatten
Jag kan nästan säga att det var den gamla goda tiden ändå >=)
Men skit var det med det för nu går man i 7an i vidåker.
Det är nästan att man druknar i skam när man tänker på det, men jag var den personen som aldrig sa nåt, brydde sig inte om vad man hade på sig, gjorde precis som läraren sa, och när det var rast så satt man utanför dörren och vänta tills nästa lektion började
Och självklart hade man ju med sig en ful ryggsäck som innehöll en jävla massa pennor, sudd och det, samt alla böcker som man fick hade man däri...
WTF fick jag en personlighetsrubbning eller vad? hur kan man vara så jävla dum i huvet?!
Men det skulle vara intresant att se frånvarolappen från den tiden, skulle väl vara helt blank =)
8an var väldigt likt som i 7an, det ända jag kommer ihåg därifrån var att jag gjorde en sån jävla tappe så att man nästan gråter över det nu
Jo, man gick där i korridoren utan att tänka på nånting förutom vilken lektion man hade härnäst, men så kommer det en snygg jävla brud och säger "jag är kär i dig (L)"
Och jag är ju så jävla pantad i huvet så jag säger ju bara "och" och går därifrån
Det där var nog det dummaste nån nånsin har gjort om nånting
Dum dum dum dumelidumdum =(
Men 9an fram till nu orkar jag inte skriva om, att jag ens orkade skriva detta eller varför fattar jag ej
Nån kanske tycker det är kul att veta folks bakgrund? så varsågod =)
Så säg hur intresant mitt liv var då, och säg hur du hadde mått om det hade hänt dig =P
Kommentera bilden
Med detta ville ja bara säga att du är en fin kille Simon, tror det eller ej men du betyder faktiskt för mig.
Kramar på dig:)
10 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/simonolius/404928893/
Visa toppen
Visa sidfoten