När du dog så började jag drömma om dig. Och nu när du har varit död i 2 år så har drömmarna upphört.
Precis efter din död så drömde jag om att du var förbannad, du skrek åt folk sparkade på saker och vrålade. Du var så arg och frustrerad och gapade om att det var orättvist. Ju fler drömmar jag hade om dig så blev du desto lugnare men förnekande.

Du till och med sa till mig i flera drömmar att du inte var död, att det skulle komma upp ett tecken på din gravsten som skulle visa det. I drömmarna så dök du bara upp och alla som närvarade när du plötsligt dök upp häpnades. Men du sa att du aldrig varit död, att det var fejkat alltihopa. Du förnekade din egna död.

I den sista drömmen jag hade om dig så sa du återigen att du inte var död. Men du var lycklig, jag träffade dig i en stor sal med en okända massa människor, från taket hängde tyger i typiska Waldorffärger och när jag tittade upp i taket så kunde jag inte se taket, det var bara en massa ljus och man blev bländad.
Du log i hela drömmen och skrattade åt saker som andra sa. Var du i himlen då?

( Jag hoppar innerligen att OM det finns en himmel, att det inte är en Waldorf-inspirerad sådan.)

Hela den här dröm"resan" med dig, jag fattar det inte. Har aldrig drömt så mycket om en specifik avliden människa. Som jag dessutom inte haft kontakt med på flera år. Vad var grejen egentligen?
Även om det var en dröm, så är jag glad. För att du var lycklig och jag hoppas att du kommer fortsätta vara lycklig. Oavsett var du nu befinner dig.

Annons

The photo has no tags

Camera W200i

Focal length mm

Aperture

Shutter

ISO

Date

February 2013