February
Monday 20 June 2011 photo 1/1
|
Bara tanken får mig att börja skaka.
Bara tanken får mina tårar att börja rinna.
Bara tanken får mig att känna mig vidrig.
Dior ÄR till salu, och det värsta är att det är JAG och bara jag som har bestämt det.
Jag ska försöka att skriva så tydligt som möjligt, men det är inte det lättaste.
Så ni får ha överseende med diverse stavfel och felformuleringar.
När jag var 15 år köpte jag Dior, som då var 3år. Jag älskade honom från första ögonkastet. Han var verkligen den fula ankungen, som efter bara några månader tog allas hjärtan - framförallt mitt. Hans otroliga utstrålning och charm fick alla att smälta. Glimten i ögat fick alla att skratta.
Jag var helt grön, jag hade aldrig haft häst. Jag gjorde nog alla fel jag kunde göra, men jag gjorde så gott jag kunde. Inga hästkunniga föräldrar att rådfråga, utan jag fick köra mitt eget.
Han kan inte det han ska kunna. Jag har inte kunnat utbilda honom efter det han ska kunna för sin ålder. Men jag har älskat honom och gett honom det JAG tycker är viktigt, och det han verkligen behöver.
Jag har kommit till den punkten i mitt liv där allt står still. Jag behöver komma vidare. Jag behöver flytta hemifrån. Jag vill börja plugga. Jag vill inte jobba i butik för resten av mitt liv. Jag vill kunna tjäna bra och ha helt okej arbetstider - men framförallt vill jag ha Dior.
Men det kan jag inte. Dior stoppar mig. Hur jag än vänder och vrider på det, så är det Dior som håller mig kvar. Åhh, detta får det att låta som det är hans fel. Att det bara är att gära sig av med honom. Det är inte alls det jag menar. Jag har inte råd att flytta hemifrån när jag äger Dior. Jag har inte råd att köpa bil. Jag har inte råd att plugga. Och jag kan inte bo hemma för evigt.
Därför är jag tvingad till detta. Det är det värsta jag någonsin har gjort. Det är så hemskt att bara kunna göra sig av med sin allra bästa vän, som alltid funnits där. Som alltid gjort mig glad.
Bara tanken av att han skulle hamna hos någon som inte uppskattar honom, som inte förstår honom, som inte ger honom chansen att visa dom vad han går för. Att han blir en sån häst som tillslut bara får stå i en box, och sen träna stenhårt och sen stå i en box igen.
Bara tanken av att jag inte längre kommer kunna bestämma vad han ska ha för mat - bra mat.
Att han inte får nya skor i tid. Att dom itne sköljer bettet.
Sånna små enkla "löjliga" saker är jag livrädd för.
Jag är rädd att någon kommer slita ut honom, eller bara sälja honom vidare.
Att jag till slut inte vet var han är. Hur han har det.
Än så länge har jag inte klarat av att skriva en annons. Det känns som om han blir en jävla produkt då, En sak. Men han är min vän. Han är min bästa vän som jag älskar av hela mitt hjärta.
Jag hoppas verkligen att han kommer hamna hos någon som älskar honom som jag älskar honom. Någon som kommer stå och rykta och massera honom fram till midnatt bara för att han älskar det. Någon som gör tokiga saker med honom, Hoppar barbacka med honom i skogen. Klättrar, badar. Gör massa roligt som han älskar! Tar med honom på promenad med en borste i andra handen, så man ryktar honom undertiden han betar.
Någon som stolt visar upp honom, för han älskar att stå i centrum.
Usch, förlåt. Jag kan verkligen inte fokusera. Jag ser helt suddigt pga att tårarna bara rinner.
Och som ni förstår är detta anledningen till att jag inte orkat vara aktiv här.
Jag är ledsen att jag inte orkat svara på kommentarer, eller ladda upp massa bidler.
Men jag vill tacka er för att ni varit så snälla mot oss.
Tack.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 400D DIGITAL
Focal length 33 mm
Aperture f/8.0
Shutter 1/200 s
ISO 400
emelieeinstulen
Mon 27 Jun 2011 23:28
hej. jag har precis sålt min häst, hela mitt hjärta. så jag förstår precis hur du känner. jag kom också till punkten där jag insåg att nej, jag har inte tid med han längre. jag vill göra annat här i livet. det va ett jobbigt beslut, vilket du säkert känner också men! jag lovar dig att andra saker kommer få dig att kämpa vidare här i livet. jag har nog aldrig själv haft det så här svårt under dessa månaderna. men när man ser sin häst med den nye ägaren och man ser att det funkar blir man glad! visst, man tycker jag va bäst för honom men man får ge det en chans. och hoppas på det bästa. det är jobbigt, man kommer inte över det så lätt men det går om man bara vill. det kommer bli bra. sin häst har alltid samma plats i ens hjärta. den finns där alltid. så jag hoppas jag kunnat hjälpa lite, och jag lovar dig det kommer bli bra. det kanske låter konstigt att jag berättar om min men jag försöker bara säga att det kan faktiskt bli bra även fast det inte känns som det. den nya ägaren kan också vara duktiga och ta sin häst till en annan nivå. hoppas allt blir bra :)
Anonymous
Thu 23 Jun 2011 14:57
Kan du inte berätta lite om honom,vad han gjort osv? han är ju verkligen superfin! :) hoppas det löser sig <3
Helfrid
Tue 21 Jun 2011 21:59
Jag håller med föregående talare. Fodervärd! Du kan åka och hälsa på när du vill och ha vissa kriterier som personen måste uppfylla för att få ha honom och skulle de inte funka kan du hitta en ny fodervärd.
Sunshiinedust
Tue 21 Jun 2011 19:05
håller med jeeka,
fodervärd är en bra idé om det inte är så att du behöver pengarna.
Han är en underbar häst, och gör inte samma misstag som jag.
lyssnade på mina föräldrar och sålde min häst till någon jag inte tyckte kändes rätt, 2 år senare när vi hälsade på var han ett benrangel, en bitter individ som inte ville bli klappad och var aggressiv mot den andra hästkompisen. var fruktansvärt att se, tänker på det VARJE dag.
Ångra att jag inte lånade ut honom till att börja med o se så att allt verkligen funkade.
är mer hästtokig än någnosin nu och ångrar att jag gav upp hästarna från början. De är jätte jobbigt att starta om igen.
Frösöka hitta rätt häst igen osv.
fodervärd är en bra idé om det inte är så att du behöver pengarna.
Han är en underbar häst, och gör inte samma misstag som jag.
lyssnade på mina föräldrar och sålde min häst till någon jag inte tyckte kändes rätt, 2 år senare när vi hälsade på var han ett benrangel, en bitter individ som inte ville bli klappad och var aggressiv mot den andra hästkompisen. var fruktansvärt att se, tänker på det VARJE dag.
Ångra att jag inte lånade ut honom till att börja med o se så att allt verkligen funkade.
är mer hästtokig än någnosin nu och ångrar att jag gav upp hästarna från början. De är jätte jobbigt att starta om igen.
Frösöka hitta rätt häst igen osv.
Anonymous
Mon 20 Jun 2011 22:35
Kan du inte försöka hitta en fodervärd åt honom då? Då får du ju vara med och bestämma hur han ska skötas och om några år så kanske du har möjlighet att ha honom igen eller så kanske det iaf då känns lättare att sälja honom :)
insanity
Mon 20 Jun 2011 22:25
:'/ tycker du är modig som erkänner för dig själv att det är dags att gå vidare, även om det måste kännas för jävligt!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/siovenka/491880305/
Visa toppen
Show footer