February
Monday 19 September 2011 photo 1/1
|
Igår red jag Dior barbacka igen.
Det hade börjat skymma, klockan var väl strax efter 19:15 någonting.
Jag planerade att ta en lagom lång skogsrunda, så att vi skulle hinna till den belysta delan av skogen, innan det skulle bli kol-svart.
Iaf, tänk er skogen, i skymningen. Lite sådär lurigt mörkt. Man kan inte riktigt bestämma sig ifall det är halv-ljust eller halv-mörkt (dålig förklaring, jag vet).
Men vilket fall som helst, Dior går i ett fint tempo i ett väldigt "vägvinnande" steg. Bestämd i sin gång trots det knepiga ljuset, som gjorde att stockar och stenar fick konstiga skuggor osv.
Jag får syn på en orienterings-sak (på bilden, som jag till och med stulit någonstans på internet, sökte bara på google).
Den lös så fantastiskt fint (hoppas ni känner ironin), mitt i mörkret. Dior får syn på den och börjar blåsa upp sig, spänna sig som en jag-vet-inte-vad, slår över i lite passage, frustar och pustar över att han ska behöva gå förbi den häst-ätande orienterings-saken. Jag tänker: bara lugn Rebecca. Dior har ju varit så hiiimla duktig med läskiga saker nu på sistonde, så detta här kommer han klara hur bra som helst. Bara släpp tyglarna och låtsas som om du inte ens märker att han spänner sig, så kommer han också att slappna av... yeah right.
Dior närmar sig den där oranga saken, och jag tror verkligen att han kommer att fixa det hur bra som helst.
När vi är precis sidan om den så Slänger sig hästen ifrån den, samtidigt som han gör en helvändning och börjar bocka/skena tillbaka. Jag hänger på hans hals, lyckades få ett grepp om manen, och lyckades på något sett få tag i tyglarna (som jag helt hade släppt tidigare). Som väl var hade Dior hackamore på sig, som han fungerar superbra på - framförallt vid sådana tillfällen. Jag behöver knappt hålla i det, så brukar han lugna sig. Och det gjorde han. Jag fick stopp på honom, kravlade mig tillrätta på hans rygg igen, vände honom och hästen står som förstelnad. Rör sig inte ur fläcken! Jag får vända honom så att han står med rumpan emot och RYGGA förbi honom!!
Vad jag har glömt att nämna är att någonstans mellan att han kastade sig och skenade, fram till att vi hade kommit förbi den oranga-saken, tror jag att jag rensade min mindre trevliga ordlista på mindre trevliga ord i en mindre trevlig ljudnivå (måste varit chocken som lockat fram de otroligt vackra orden).
Iaf, när vi väl kommit förbi och jag har börjat andas igen (och kylt ner ordförrådet) står där en stackars löpare som förmodligen både sett - men framförallt HÖRT- alltihopa. Herregud vad pinsamt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ja... vad säger man då? Jo, man säger: HEEEJ! (i en överdrivet över-trevlig ton) Men shit... Hahahaha. Dock uppförde sig DIor exemplariskt resten av rundan. Trots allt, så är han faktiskt just mitt ALLT.
Ursäkta röran i texten, men jag håller egentligen på att städa mitt rum, men var bara tvungen att dela med mig av denna fantastiska historia ;)
Annons
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/siovenka/496350679/
Visa toppen
Show footer