Jetlag

Vaknade minst sagt tidigt idag, rättare sagt typ vid sex tiden. Hur trött som helst men kunde bara inte somna om! Tids omställningen antar jag. Drog mig lite i sängen till nyhetsmorgon. Sa hejdå till gubben som åkte till Sthlm på jobb idag å blir borta tills fredag *suck* Gosade me Grållan *mys*

Gick upp och åt frukost. Glodde på nyhetsmorgon - debatt om fostervattensprov - intressant och svår fråga minst sagt!

Slängde in tvätt i maskinen och satte mig framför bärbara - där jag nu har suttit stor delen av dagen varat med soffan framför TV:n.

Har varit as trött hela dagen - gått som i dvala - tuggummi i hjärnan. Och som grädde på moset så har jag haft en djävulsk mensvärk idag. Vilket jag inte upplevt många gånger under mitt 28 åriga liv för att inte säga aldrig. Mycket märkligt - kan inte låta bli att klura på om det kan bero på att man lagt av med "the pill"? Ringde i alla fall gyn å beställde tid för undersökning, så att man vet att allt ser bra ut!

Pratat nån timme med gumman på tele *miss you alot* tur att du kommer hit imorgon. Inte riktigt våran stil att inte träffas på tre veckor! *längtar*

Under stor delen av dagen har en hel del funderingar segat sig genom mitt sinne. Ibland blir man bara inte klok på människor och framför allt på deras beteende. Förstår bara inte. Bryr mig för mycket. Om man bara kunde lägga ner och inte bry sig så mycket. Kan bara inte släppa denna känsla av besvikelse som befunnit sig i mitt sinne de senaste månaderna över en del människors beteende. Den ligger där som en frätande syra och vet bara inte vart den ska ta vägen. Vet bara inte vad jag ska göra med den, försvinna tänker den tydligen inte göra. Man tror att man känner vissa människor i ens liv framförallt de som står/stått en närmast så länge man kan minnas, och en vacker dag vaknar man upp och inser att den tillsynes välbekanta människan man har framför sig plötsligt ter sig som en fullkomlig främling. Smärtan bränner ett stor svart hål i själen, man försöker men man kan bara inte begripa vad som precis utspelades framför ens ögon....och sen bara tomhet....vad göra?

Nä dags för Greys Anatomy! Åååå McDreamy....