och doppade mig, ner i vattnet längs en sluttande hall


fast som christine sa
gråt inte över det som är över - lev för det

vilket? en förklaring på något är att jag är i ett paradigmskifte, episod avlöser annan. somligt avslutas när nytt tar vid, liksom. grupper splittras upp, det finns platser jag älskar som jag bara får se korta snuttar av i framtiden, i stället för att bara få gå där i veckor och bara vara.. sånna saker... platser och människor som speglar den jag är och har varit, där jag sett bitar av mig själv falla på plats. jag lämnar dem, på sätt och vis. jag tycker det är jobbigt, även om jag ser fram emot det som väntar. det är det jag grubblar över, tänker på det för mycket. christine snappade upp att jag var bekymrad över det och sa det där "gråt inte över det som är över, utan lev för det".. det passade mig! eller var det något annat du inte förstod?