March
Wednesday 14 October 2009 photo 1/1
|
en äggklocka snurras upp, ty den spränger hela huset en liten mus smattrar långsamt förbi med sina små låtsas
tassar som nakna förkrympa bröstvårtor mot det dammiga vindsgolvet sen är den borta i isoleringen tjocka moln
en råtthimmel vänligt mot känsliga vårtgårdar det faller spår av årstider utanför det kilar in mellan gliporna
skevt och ojämnt när blåsten kraschar mot takplattorna singlar det ner spån från allt trä spår av årstider
längst bort i höger ände står det ett bord sexkantigt och mörkt som kaffe. om det inte vore för all narkotika
och använda kondomer där uppe så var det harmoniskt, det vilade partiklar av svett i luften som sjöhavspärlor
glänste dem i solstrålarna som slank in ibland i garderoben hängde det stora vilda pälsar utan fötter på långt
håll fick man illusionen av att det var paljetter på insidan av rockarna men när man hänfört gick närme såg man
dom tusentals små tomma elaka skeppsråtte ögonen glo rakt igenom en som projektiler borrar dom sig igenom dina tunna
lager av kropp och på ett ögonblick är du förbytt förförd och det faller en droppe svett av kort extas från din
panna den faller så sakta att dagarna hinner förbi innan den oberörd landar på det dammiga golvet belagt av
spån på fötter igen. en mans skugga faller över dig du krymper i mörkret han säger: vad gör jag här? sedan går han
torftigt oprovocerande och totalt meningslöst.
tassar som nakna förkrympa bröstvårtor mot det dammiga vindsgolvet sen är den borta i isoleringen tjocka moln
en råtthimmel vänligt mot känsliga vårtgårdar det faller spår av årstider utanför det kilar in mellan gliporna
skevt och ojämnt när blåsten kraschar mot takplattorna singlar det ner spån från allt trä spår av årstider
längst bort i höger ände står det ett bord sexkantigt och mörkt som kaffe. om det inte vore för all narkotika
och använda kondomer där uppe så var det harmoniskt, det vilade partiklar av svett i luften som sjöhavspärlor
glänste dem i solstrålarna som slank in ibland i garderoben hängde det stora vilda pälsar utan fötter på långt
håll fick man illusionen av att det var paljetter på insidan av rockarna men när man hänfört gick närme såg man
dom tusentals små tomma elaka skeppsråtte ögonen glo rakt igenom en som projektiler borrar dom sig igenom dina tunna
lager av kropp och på ett ögonblick är du förbytt förförd och det faller en droppe svett av kort extas från din
panna den faller så sakta att dagarna hinner förbi innan den oberörd landar på det dammiga golvet belagt av
spån på fötter igen. en mans skugga faller över dig du krymper i mörkret han säger: vad gör jag här? sedan går han
torftigt oprovocerande och totalt meningslöst.
Visa toppen
Show footer