February
Sunday 14 June 2009 photo 1/1
|
Jag är 118 mil hemmifrån och det känns som att verkligheten kryper mil efter mil närmare. Yes, Jag längtar hem. Det gör jag. Längtar hem för att slippa tjatet på att jag aldrig hör av mig även fast de inte står en oskriven lag om att det är JAG som måste det. Längtar hem för att ta hand om min älskade Pappa. Det finns egentligen ingen mer anledning till att jag vill hem till allt som jag flyr ifrån. Jag har ett liv här nu. Jag har vänner som jag absolut inte förstår mig på, men som står där och lyssnar på mig fast jag pratar skavsår i väggarna. Jag har en vännina som flyr landet för att bo med mig hela sommaren. Jag har en vännina som vill leva hela sitt liv med mig. Det finns absolut ingenting som slår det! För första gången så kan jag faktiskt säga att jag vill slå mig till ro. Det kanske är här som jag vill vara? Inte för alltid. Men jag måste hitta mig själv. Och det kan jag absolut inte göra i Nyköping. Jag vill ha mitt eget liv. Jag vill ha vänner som inte ställer krav. Jag vill ha vänner som jag kan räkna med. Och jag tror faktiskt att jag har precis allt som jag vill ha i Mo i Rana.. Förutom min Pappa och Mamma då. Men som sagt, 118 mil tar bara 17 timmar att åka.....
Och jag måste även säga att jag har ett hjärta som värmer för någon speciell.. Hopplöst de där. Men allt går över. Kom ihåg de.
Och jag måste även säga att jag har ett hjärta som värmer för någon speciell.. Hopplöst de där. Men allt går över. Kom ihåg de.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sjosa/380288576/
Visa toppen
Show footer