September
Saturday 30 May 2009 photo 1/1
|
Flickan och kråkan:
jag satt häromdagen och läste min tidning
En dag som så många förut
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tagit slut
Då såg jag en bild av en flicka
men en skadskjuten kråka i famn.
Hon springer iväg genom skogen
så fort hon någonsin kan.
Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hoppas och tror
att det inte ska vara försent.
flickan är liten och hennes hår så ljust
o hennes kind så flämtande röd
Kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död.
Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten kråka i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
o hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
Att finns det liv är det aldrig försent
O jag börjar darra i vånda och nöd
jag skakar av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig jag sett
för mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles försent...
jag satt häromdagen och läste min tidning
En dag som så många förut
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tagit slut
Då såg jag en bild av en flicka
men en skadskjuten kråka i famn.
Hon springer iväg genom skogen
så fort hon någonsin kan.
Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hoppas och tror
att det inte ska vara försent.
flickan är liten och hennes hår så ljust
o hennes kind så flämtande röd
Kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död.
Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten kråka i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
o hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
Att finns det liv är det aldrig försent
O jag börjar darra i vånda och nöd
jag skakar av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig jag sett
för mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles försent...
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skittlesxx/373355146/
Visa toppen
Show footer