May
Sunday 1 February 2009 photo 1/2
|
Jag tror att alla vet hur det känns att bara vilja ge upp, släppa taget och bara dras iväg.
Vissa lyckas gå så långt men vissa stannar halvvägs.
Alla har olika orsaker och anledningar.
Jag stannar alltid halvvägs.
Jag bryr mig för mycket om min familj och mina kompisar.
Det värsta jag vet är att se mina närmaste sårade/ledsna/svikna.
Jag bryr mig mer om deras hälsa och om hur dom mår än om hur jag själv mår.
Jag önskar att allt hemskt som händer mina kompisar och min familj kunde hända mig istället. Jag önskar att jag kunde ta deras smärta.
Jag brukar tänka att dom är inte värda det. Dom är värda att må bra och vara trygga.
Jag hatar att inte räcka till, att inte kunna göra något åt saken, att inte kunna göra allt bra.
Att se er le och skratta, fulla av lycka.
Då blir jag helt varm inuti.
Då blir jag också glad och lycklig.
<3
Vissa lyckas gå så långt men vissa stannar halvvägs.
Alla har olika orsaker och anledningar.
Jag stannar alltid halvvägs.
Jag bryr mig för mycket om min familj och mina kompisar.
Det värsta jag vet är att se mina närmaste sårade/ledsna/svikna.
Jag bryr mig mer om deras hälsa och om hur dom mår än om hur jag själv mår.
Jag önskar att allt hemskt som händer mina kompisar och min familj kunde hända mig istället. Jag önskar att jag kunde ta deras smärta.
Jag brukar tänka att dom är inte värda det. Dom är värda att må bra och vara trygga.
Jag hatar att inte räcka till, att inte kunna göra något åt saken, att inte kunna göra allt bra.
Att se er le och skratta, fulla av lycka.
Då blir jag helt varm inuti.
Då blir jag också glad och lycklig.
<3
Visa toppen
Show footer