Att jobba med hästar dagligen lär en så otroligt mycket om sig själv=). Jag ser inte att det är jag som lär hästen utan hästen som lär mig, både hur den vill ha det och hur jag reagerar eller inte reagerar på olika saker. Jag älskar det jag gör, även om jag vissa dagar vill slita mig gråhårig för att försöka förstå och tyda vad tex en häst vill förmedla då vår kommunikation inte flyter alls. det är aldrig hästen fel, då det är min skyldighet att lära mig förstå den och få den att förstå mig. Har jag bara det i baktanke så blir det så mycket lättare. Om ett problem uppkommer under träningen så funderar jag inte vad som är fel med hästen, ja självklart om den markera för att ha ont någonstans men om vi bortser fran det. Jag frågar mig vad jag gör fel som gör att hästen inte vill utföra det jag ber den.



I dag va ett utmärkt exempel på vikten att lyssna och respektera hästen och att just det jag inte vill ha som arbetssätt, att kräva något utan att be om det och på så vis få en fin kommunikation och samspel fungerar. Jag har som mål att få hästen att växa i sitt självförtroende och framförallt tycka uppgiften är kul och vilja göra det frivilligt. Palli som är här på gården har fått en liten stämpel här och var att vara sur, envis och ha ett jädra humör när han inte får göra som han vill. Tro mig, jag har med märkt av den sidan både på ryggen och från marken. Ofta utfpelar det sig när man ber honom jobba i lite mer temo och gå över från skritt.



Han blir alldeles skogstokig, markerar med bakåtstrukna öron in mot den som står där om man är i rundkorallen, bockar eller markerar med benet. Alla dessa signaler är ju ett tecken på att han inte alls är med på noterna och det fattar ju vem som. Men iom att jag vill att hästen ska tycka det är kul och känna att den är duktig när vi jobbar så är det inget kul när kommunikationen faller då han tydligt visar att jag bör passa mig.



Funderat på hans beteende nu några dagar och kom fram till att hur lätt det än verkar för hästen att förstå att den ska gå från tex skritt till trav från marken så kanske han inte förstår att han göra rätt när han väl travar, att han bara gjort det ofrivilligt och inte känns att han lyckats med det man bett honom om vilket är a och o i all träning.



Hur som så tog jag ett par kortare tömmar i dag och började prata med honom på banan (då menar jag inte med ord utan kroppspråk och belöna), funkade bra i skritten över bommar vilket han verkar tycka om och han verkar även gilla när jag går bredvid honom. Sen kom vi till ökningen, bad honom med ett milt röstkommando och gick snabbare ,han blev vansinnig, högg i luften åt mitt håll och bockade till. Ok tänkte jag då tar vi om det, började mana på honom till att öka skritten och va väldigt noga med att berömma honom så fort det blev som det va tänkt. De osäkra bakåtstrukna öronen åkte fram och blicken gick från ilsk till positiv.



När jag tyckte han verkade avslappnad bad jag honom igen med att mana på med ljud och det blev 5 st travsteg, gav eftergift och klappade honom och han va mer positiv=). Avslutade passet på banan med att be honom öka snett över banan och han gjorde det utan protester med öronen framåt, just för att han då hade förstått att det va det jag menade och att han va så duktig.



Sen hade jag planerat in en liten barbacka runda upp till ängarna och där tog det stop igen, rent ordagrant;). Öronen åkte bak och han växte fast i marken, han skulle helt enkelt inte tillåta mig sitta där på hans rygg på en mysig promenad. Tror helt enkelt det handlade om att han inte litade på mig och ville därför inte gå förbi hagen bort ifrån hästarna som stod där och åt hö. Så vi stod nog där i närmare 10 min och bara tittade rakt fram, bad han med röstläge och en liten omkramning men han svarade med att dra bak öronen och ladda för en bockning.



Sen gjorde jag inget utan bara satt rakt upp och ner och väntade på han, tills han tyckte jag va ok att gå iväg med. Plötsligt från ingenstans så började han trava upp för backen med öronen framåt och jag bara följde med=). Vi skrittade runt lite på ängen och han va lite busig så jag bad honom stanna vilket han gjorde sen väntade vi tills han lugnat sig och provade gå fram igen utan bus. Efter några såna upprepningar så avslutade vi rundan med att skritta lungt ner för branta backen, jag glad och han positiv och lyhörd. Vi hade gjort något ihop.



Kan ju säga att jag trodde där ett tag att jag skulle flyga i backen men fick helt enkelt förlita mig på att Palli inte ville slänga av mig om jag bara hade tålamod och pratade med honom så han förstod och inte krävde något.



Detta skulle säkert kunna lösas på ett snabbare sätt för att få "min" vilja igenom med spö och markerande skänklar vilket hade krävt Palli att göra det jag ville med resultatet att jag inte skulle känna mig det minsta nöjd med min förmedling och inte kunna stå för mitt arbetssätt och han hade deffinitivt inte haft något nöjje att bli tvingad och tyckt det varit en pina. Nu blev det något roligt för båda parter och det är det som jag vill ha som mål med in hantering av hästar. Så som människa är det vårt ansvar att lyssna på hästen och inte tvärtom. Det är ju ändå hästen som ger sin tillit som flyktdjur att låta oss som är rovdjur i deras ögon faktiskt sitta på deras rygg där det vanligtvis är där rovdjuret anfaller. Ska fortsätta jobba med Palli och jag är övertygad att vi kommer få en bra kommunikation=).



Nu ska jag ut igen och ta lite kaffe. Ha en underbar dag för det ska jag ha. Nu är jag glad för att jag lyckades att kommunicera och få budskapet att gå fram. Såna dagar är guld värda=)

Är Palli den till vänster?