Next photo

Previous day

Thursday 20 October 2011 photo 1/4

höst text
jag drog efter andan och vaknade. tårarna började trilla ned hejdlöst. Bet mig i läppen för att inte börja tjuta. Sorgen efter honom var enorm. Jag satte mig upp i det mörka rummet och tog fram en näst duk och försökte ta bort tårarna så att mamma inte skulle kunna se att jag hade gråtit. Öppnade gardinerna och tittade ut. Om min stad hade varit som alla andra städer skulle det ha regnat och mulet men tja här i Kalmar var det en fin höst dag med sol och allt kunde det vara mer deprimerande! Jag öppnade min garderob och tittade igenom facken men hittade inget som inte påminde om honom. Svalde hårt och tog på mig en mörkblå t-tröja och ett par jeans. Sprang ned till köket mer sorg som slog imot mig som ett tåg. "jag är inte hungrig, ses i kväll mamma" sa jag bara och lämnade huset. Träden var redan väldigt röda och vanligtvis älskade jag hösten men inte i år. Han hade lämnat mig för mindre en vecka sedan. Sakta yrde löven bort från en enda plats och där stod han Erik hans bästa vän. Bet mig i läppen för at inte börja lipa igen. "hej. Steff!" sa han och vingarna försvan från ryggen. Han tittade på mig med bekymrade ögon. "jag har inte hört av honom, ledsen Stefanie vi har hoppats, men du vet sannolikheten" sa han och jag såg honom inte längre allt blev suddigt. Jag hade varit tillsammans med en ängel men det fans också mörka änglar och ingen hade set till honom på ett tag så det var... stor risk att det hade hänt. han hade varit super konstig veckan innan sedan hade ha gjort slut bara sådär. "j..a..g vet..." stramade jag fram mellan snyfft attackerna. " jag tänker hjälpa till och leta men jag ville vara säker..." sa han. han ville vara säker på att jag var säker. Jag ville dö så gärna just nu att det inte fans annat.
Jag tog ledigt från skolan och gick in i skogen, jag var så trygg där. Klättrade upp i ett träd och sate mig. Jag hade varit här med honom. Helt plötsligt var det någon bredvid mig och jag slutade andas. "hej, Stefanie!" sa han med helt neutral röst. Det var han verkligen han! " Åh! Daniel!" kved jag. allt blev suddigt av mina tårar igen.. "jag är inte här för anledningen du tror" sa han. Vad menade han? " vi har letat så efter dig var har du varit? jag vet att det är slut men jag är så glad att se dig!" Snyfftade jag fram. "jag fick ett nytt jobb steff!" sa han tydligt. Vah? "vah? det spelar väll ingen roll?!" sa jag jag hade slutat gråta och torkade bort tårarna. Jag såg hans gloria ändras den var mörk väldigt mörk. "om jag bara hade gjort slut tidigare" sa han det var inte riktat till mig det var till honom. "nu förstår jag inte förklara!" sa jag i samma sekund förstod jag det, det jag hade fruktat så länge hade inträffat... de hade hittat honom. "jag heter inte daniel längre mitt namn är döden" sa han mer som en viskning. Hans vingar reste sig ur hans rygg och de var inte elfenbensvita som de hade varit för några veckor sedan de var svarta. "jag älskar dig!" sa jag. "Stefanie Victoria Strömberg din tid har kommit var inte rädd det kommer att gå fort" sa han han läste mitt namn på en rulle och sedan tittade han mig i ögonen och väntade på min reaktion. chocken var enorm. varför? det blev svart.
BRA?

0 Visa hela listan

höst text

jag drog efter andan och vaknade. tårarna började trilla ned hejdlöst. Bet mig i läppen för att inte börja tjuta. Sorgen efter honom var enorm. Jag satte mig upp i det mörka rummet och tog fram en näst duk och försökte ta bort tårarna så att mamma inte skulle kunna se att jag hade gråtit. Öppnade gardinerna och tittade ut. Om min stad hade varit som alla andra städer skulle det ha regnat och mulet men tja här i Kalmar var det en fin höst dag med sol och allt kunde det vara mer deprimerande! Jag öppnade min garderob och tittade igenom facken men hittade inget som inte påminde om honom. Svalde hårt och tog på mig en mörkblå t-tröja och ett par jeans. Sprang ned till köket mer sorg som slog imot mig som ett tåg. "jag är inte hungrig, ses i kväll mamma" sa jag bara och lämnade huset. Träden var redan väldigt röda och vanligtvis älskade jag hösten men inte i år. Han hade lämnat mig för mindre en vecka sedan. Sakta yrde löven bort från en enda plats och där stod han Erik hans bästa vän. Bet mig i läppen för at inte börja lipa igen. "hej. Steff!" sa han och vingarna försvan från ryggen. Han tittade på mig med bekymrade ögon. "jag har inte hört av honom, ledsen Stefanie vi har hoppats, men du vet sannolikheten" sa han och jag såg honom inte längre allt blev suddigt. Jag hade varit tillsammans med en ängel men det fans också mörka änglar och ingen hade set till honom på ett tag så det var... stor risk att det hade hänt. han hade varit super konstig veckan innan sedan hade ha gjort slut bara sådär. "j..a..g vet..." stramade jag fram mellan snyfft attackerna. " jag tänker hjälpa till och leta men jag ville vara säker..." sa han. han ville vara säker på att jag var säker. Jag ville dö så gärna just nu att det inte fans annat.

Jag tog ledigt från skolan och gick in i skogen, jag var så trygg där. Klättrade upp i ett träd och sate mig. Jag hade varit här med honom. Helt plötsligt var det någon bredvid mig och jag slutade andas. "hej, Stefanie!" sa han med helt neutral röst. Det var han verkligen han! " Åh! Daniel!" kved jag. allt blev suddigt av mina tårar igen.. "jag är inte här för anledningen du tror" sa han. Vad menade han? " vi har letat så efter dig var har du varit? jag vet att det är slut men jag är så glad att se dig!" Snyfftade jag fram. "jag fick ett nytt jobb steff!" sa han tydligt. Vah? "vah? det spelar väll ingen roll?!" sa jag jag hade slutat gråta och torkade bort tårarna. Jag såg hans gloria ändras den var mörk väldigt mörk. "om jag bara hade gjort slut tidigare" sa han det var inte riktat till mig det var till honom. "nu förstår jag inte förklara!" sa jag i samma sekund förstod jag det, det jag hade fruktat så länge hade inträffat... de hade hittat honom. "jag heter inte daniel längre mitt namn är döden" sa han mer som en viskning. Hans vingar reste sig ur hans rygg och de var inte elfenbensvita som de hade varit för några veckor sedan de var svarta. "jag älskar dig!" sa jag. "Stefanie Victoria Strömberg din tid har kommit var inte rädd det kommer att gå fort" sa han han läste mitt namn på en rulle och sedan tittade han mig i ögonen och väntade på min reaktion. chocken var enorm. varför? det blev svart.

BRA?

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

#berättelse

Geo tag

Recent visitors

Photos from visitors

Part of an album

Tävlingsnovellerna28 photos

Camera info

Camera Canon EOS 1000D

Focal length 53 mm

Aperture f/5.6

Shutter 1/60 s

ISO 800

Date

Comment the photo

Moa von Bäst ☺ Sat 8 Oct 2011 15:42 - group moderator

GLÖM NU INTE ALLA, ATT OM NI VILL RÖSTA ÄR DET BARA ATT SKICKA EN KOMMENTAR DÄR DET T.EX. STÅR "JAG RÖSTAR PÅ DENNA BERÄTTELSEN" :)

- Read more -

ZJ Fri 7 Oct 2011 22:20 - group moderator

Väldigt, VÄLDIGT bra ! Fast jag är ju inte domare.
Men tänk på att inte använda samma ord för ofta, och stor bokstav och styckes-sättningen. Använd dig gärna av dokument med stavningskontroll (Microsoft Word eller Open Office funkar bra och finns att ladda ned gratis).
Måste säga att din idé är helt fantastisk och du använder ett vackert språk, som jag själv tycker är svårt att skriva i.
Lycka till ! :D

- Read more -

Anonymous Wed 5 Oct 2011 19:49

Har bara läst lite, Tycker det var för mycket "jag" i början av raderna. Jag gjorde, jag sa, jag tyckte ja du fattar?;) Bara ett tips! Använd inte så mycket ett ord för mycket man blir uttråkad till slut.

- Read more -

Anonymous Wed 5 Oct 2011 19:50

jo jag vet och jag försökte att koma på något annat sätt men jag lyckades inte -.-

- Read more -

Moa von Bäst ☺ Wed 5 Oct 2011 18:24 - group moderator

Jag skulle gärna vilja säga vad jag tycker om din historia, dock får jag inte det då jag är domare. :(
Tänk på att använda stor bokstav i namn och i början på en mening och att använda kommatecken bara. :) Nu får vi se vad de andra tycker också :D

- Read more -

Moa von Bäst ☺ Sat 8 Oct 2011 15:41 - group moderator

Lycka till btw. (:

- Read more -

6 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/skriva/496984226/