Thursday 29 December 2011 photo 1/1
|
Kapitel 2
"Dödsängeln har sin svaghet", ledaren nickade mot soldaterna. "Släpp fri henne, hon ska till kungen." Mitt hjärta dunkade med full fröjd. Soldaterna såg nöjda och belåtna ut. Sedan knöt dem repen runt mina handleder, så hårt att mitt blod stoppades. Marys ögon såg på mig, och hennes rädsla stod skrivet med stora bokstäver.
"Mary, jag låter inget att skada dig! Det vet du!" Hon nickade och Ledaren drog mig bort från henne. Sparterna drog bort mig, från mitt rike, mitt folk, min familj och mina vänner. Jag kände hur min ilska flamma upp som lågor på en bar äng. Jag svängde mig och sprakade tills slut släppte männen mig. Med en spark mot midjan, hörde man ett ljud. Det lätt som nåt knäcktes. Jag bet av repen och sprang tillbaka till Mary. Men dem var borta.
"Mary!" skrek jag såg högt jag kunde. Men inget svar hördes, bara en kråka som kraxade.
"Vi är inte så dumma, dödsängel!" Ett ljud hördes. Jag vände mig om och mötte svarta föraktfulla ögon.
"Var är hon!"
"Hon är inte här, hon är på skeppet, och det ska du också vara!" Jag kände hur mina bara knä sjönk ihop.
"Vad vill ni mig?"
"Mycket min sköna!" Sedan minns jag inte mer utan jag vakna upp på ett trä golv. Och trägolvet gunga. Jag reste mig upp från golvet och skulle precis resa mig upp, tills jag kände att det var något drog i mot mig. Sedan kollade jag ner. Jag var fastkedjad mot väggen. Och sedan slog tanken upp.
"Mary!" skrek jag. "Mary var är du?" Inget svar hördes, jag ropade igen. Jag hörde hur nån sprang ner från trapporna ner till mig. Men det var inte ledaren som kom ner. Det var en ung man. Hans hår var ner till axlarna, brunt och såg väldigt lent ut. Ögonen var gröna, och ansiktet var långsmalt. Och man såg genast att hans armar var byggda av muskler.
"Om jag vore du, skulle jag hålla tyst!" Jag morrade och kände hur håret föll ner framför ansiktet på mig.
"Hur vågar du?" Hans självbelåtna leende började smått irritera mig.Han lade sina händer i kors och lutade sig mot dörren och hans ögon betraktade mig. Jag fnös.
"James humör, inte så bra idag. "
"Jaha? Vad är inte mitt då? Och vem är James?" frågade jag och kollade på honom. Han leende blev en aning bredare.
"Ledaren, Lord Ivaskov."
"Var är min syster?" frågade jag oroligt. Om något hände mitt syster skulle alla på det här fartyget få en hemsk död.
"Hon är hos Lord Ivaskovs andra fartyg som kör starx bakom oss." Jag nickade och såg vädjade på honom.
"Ta det lugnt, Lord Ivaskov skulle aldrig förmå sig röra henne, han själv vet att det skulle vara hans död." Det kändes en aning bättre. Men bara en aning.
"Jaha, vem är du?"
"Jag är Alexander Restworken, och jag är kapten över skeppet", han log. "Och du är?"
"Destiny, jag är drottning över Opsta! Men visa kallar mig för dödsängeln"
"Är du Dödsängeln som alla pratar om? Du ser inte så tuff ut, och förresten trodde jag att du var en man", sa han och och log lite. "Men en kvinna som slåss är rätt sexigt", sa han och skrattade jag. Jag kände hur mina kinder började flamma upp.
Bra?
Annons
Comment the photo
Lisappe
Fri 30 Dec 2011 00:13
"Mary, jag låter inget att skada dig! Det vet du!"
Här vore det bättre ifall du hade skrivit: "Mary, jag låter inget skada dig, det vet du!"
"Men dem var borta." ska det vara "...de var borta"
Tänk såhär: Där du får in 'Jag', ska 'De' vara. Där du får in 'Mig', ska 'Dem' vara.
"Var är hon!" - Det är en fråga, alltså ska det vara ett frågetecken, inte ett utropstecken.
"Mycket min sköna!" - kommatecken mellan 'Mycket' och 'min'
"Och trägolvet gunga" Gungade.
"Jag reste mig upp från golvet och skulle precis resa mig upp" Hon hade redan rest på sig?
Sen finns det några mindre stav- och grammatikfel.
FAST.
Jag är inte bara grammar-nazi ;)
Det är en bra historia och jag gillar jämförelserna ("flamma upp som lågor på en bar äng")
Vill gärna se mer!
Och om det kommer mer, säg till ifall jag inte ska besser-wissa mig och märka ut alla fel xD
Här vore det bättre ifall du hade skrivit: "Mary, jag låter inget skada dig, det vet du!"
"Men dem var borta." ska det vara "...de var borta"
Tänk såhär: Där du får in 'Jag', ska 'De' vara. Där du får in 'Mig', ska 'Dem' vara.
"Var är hon!" - Det är en fråga, alltså ska det vara ett frågetecken, inte ett utropstecken.
"Mycket min sköna!" - kommatecken mellan 'Mycket' och 'min'
"Och trägolvet gunga" Gungade.
"Jag reste mig upp från golvet och skulle precis resa mig upp" Hon hade redan rest på sig?
Sen finns det några mindre stav- och grammatikfel.
FAST.
Jag är inte bara grammar-nazi ;)
Det är en bra historia och jag gillar jämförelserna ("flamma upp som lågor på en bar äng")
Vill gärna se mer!
Och om det kommer mer, säg till ifall jag inte ska besser-wissa mig och märka ut alla fel xD
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skriva/500228574/