november
onsdag 23 maj 2012 bild 1/1
|
Ändra
Vi och de andra
Det var kallt ute. Jävligt kallt faktiskt. Den tunna militäruniformen var inte mycket till hjälp. Han stod och trampade på stället för att hålla sig någorlunda varm. Fan vad han hatade att stå vakt vid muren. En klippig öken var det enda han kunde stirra på. Tristesen tärde hårt på psyket. Muntergöken Tila’d fick inte heller tiden att flyga precis. Han sneglade på honom och försökte starta en konversation.
"Tänk att få strida med FT2 trupperna. Det hade varit något att berätta för barnbarnen. Kanske vinna några tapperhetsmedaljer och få en utnämning. Kalich, planetens räddare från de utomjordliga inkräktarna! Det hade varit något va?"
"Ha, dröm vidare. Vi kommer stå vakt vid den här utposten ända tills kriget med de här demonerna är över eller vi dör av kyla. Jag bryr mig inte längre vilket som kommer först" sa Tila’d buttert. "Föresten så skulle du aldrig klara dig levande ur en strid mot dem. Jag har hört att de har fruktansvärda vapen som aldrig tidigare skådats."
"Klart jag skulle överleva! De kanske har bättre teknik än oss men jag har hört att de är väldigt korta till växten. Enligt Wazin klarar de heller inte av vår atmosfär och dräkterna sinkar deras fart och smidighet."
"Du ska inte tro på allt som sägs Kalich. Jag har hört att de bara gå på två ben och inte har någon svans" sa Tila’d nonchalant och skrapade bort ett löst fjäll från axeln med ena klon.
Kalich flinade stort så de vassa tänderna syntes. Varför var han tvungen att patrullera med denna bittra jävel? Han skulle allt visa honom. Innan kriget blåst förbi ska han minsann knipa en av de tvåfotade inkräktarna.
Det var kallt ute. Jävligt kallt faktiskt. Den tunna militäruniformen var inte mycket till hjälp. Han stod och trampade på stället för att hålla sig någorlunda varm. Fan vad han hatade att stå vakt vid muren. En klippig öken var det enda han kunde stirra på. Tristesen tärde hårt på psyket. Muntergöken Tila’d fick inte heller tiden att flyga precis. Han sneglade på honom och försökte starta en konversation.
"Tänk att få strida med FT2 trupperna. Det hade varit något att berätta för barnbarnen. Kanske vinna några tapperhetsmedaljer och få en utnämning. Kalich, planetens räddare från de utomjordliga inkräktarna! Det hade varit något va?"
"Ha, dröm vidare. Vi kommer stå vakt vid den här utposten ända tills kriget med de här demonerna är över eller vi dör av kyla. Jag bryr mig inte längre vilket som kommer först" sa Tila’d buttert. "Föresten så skulle du aldrig klara dig levande ur en strid mot dem. Jag har hört att de har fruktansvärda vapen som aldrig tidigare skådats."
"Klart jag skulle överleva! De kanske har bättre teknik än oss men jag har hört att de är väldigt korta till växten. Enligt Wazin klarar de heller inte av vår atmosfär och dräkterna sinkar deras fart och smidighet."
"Du ska inte tro på allt som sägs Kalich. Jag har hört att de bara gå på två ben och inte har någon svans" sa Tila’d nonchalant och skrapade bort ett löst fjäll från axeln med ena klon.
Kalich flinade stort så de vassa tänderna syntes. Varför var han tvungen att patrullera med denna bittra jävel? Han skulle allt visa honom. Innan kriget blåst förbi ska han minsann knipa en av de tvåfotade inkräktarna.
Visa toppen
Visa sidfoten