Friday 6 July 2012 photo 1/2
|
Har skrivit en skräck/komedi novell som blev lyckad. Vore roligt att få kritik.
Växande vansinne del 1 av 2
St. Patriks anstalt för mentalt sjuka kvinnor, eller dårhuset som det också kallades, hade stått övergivet i närmare 40 år. I och med folkskolelagen 1842 såg sig den lilla kommunen Falkhult om efter passande lokaler. St. Patriks renoverades upp och kom att invigas 1846 med flera debatter och skriverier i den lokala tidningen.
"Varmt välkomna mina damer till St. Patriks folkskola. Denna anrika byggnad har renoverats till toppstandard och det är nu er uppgift att hålla efter dessa lokaler. Som städerskor förväntas ni sköta ert arbete effektivt, noggrant och osynligt."
"En riktigt stel typ den där skoldirektören. Kal hjässa, kalaskula och allt som hör dem till" viskade Gunilla buttert och tummade på förklädet till sin nya uniform.
"Vakta din tunga" viskade Agda tillbaka. "Vi ska vara mycket tacksamma för det här arbetet. Fröken Gunilla kanske hellre hade velat bli en månglerska som säljer varor på torget?"
"Jo jag tackar ja! Det hade just varit en skön syn. Ni har rätt fröken Agda. Jag borde vara mer tacksam. Ids jag fråga vilken avdelning ni har tilldelats att förvalta?"
"Biblioteket och tre arbetsrum på våning fyra. Och ni själv?"
"Källarvåningen ihop med fru Johansson. Jag får rysningar bara av att tänka på de dunkla utrymmena."
"Kom ihåg vad fru Gunnarsson instruerade oss om. Skolan är mycket viktig för vår kommun och får inte svärtas ner av fiktiva historier. Har något ont existerat innanför dessa väggar så följde det med den sista patienten ut för 40 år sedan."
"Självklart! Jag ska hålla tungan rätt i mun. Lycka till på er första dag" avslutade Gunilla samtalet och de skiljdes åt i den stora entréhallen efter skoldirektörens välkomsttal.
Agda, blott en 16 årig bonddotter, var fast besluten att sköta sitt jobb effektivt och felfritt. Hon behövde vart enda öre till enkelbiljetten över Atlanten där hennes nya liv skulle ta sin början. Så mycket fantastiskt som hon hört om det förlovade landet genom emigrerade släktingar och vänner. Försjunken i drömmar flöt den första arbetsdagen på i rask takt och Agda trivdes med sina sysslor. På eftermiddagen tog hon sig an biblioteket och häpnades något över dess storlek.
"Den måste vara större än lunchsalongen" sa hon för sig själv och började dammtorka den första raden bokhyllor.
Efter en halvtimme hade hon kommit fram till naturvetenskapsavdelningen och något i ögonvrån fångade hennes uppmärksamhet. Över läshörnan i bibliotekets östra del avtecknades en mörk fläck på väggen. Agda drog slutsatsen att någon av traktens hantverkare måste ha vilat en smutsig hand mot den vita ytan. Kanske när de skulle sätta upp takkronan. Hon drog fram en stol och skulle precis torka bort fläcken när hon förvånat hejdade sig mitt i rörelsen.
Det var ingen smuttsfläck på väggen. Hon hoppade förskräckt ner från stolen och stirrade med stora ögon och bultande hjärta.
"Det kan väl inte vara…? Åh gud hjälpe mig!" andades hon fram i panik.
Växande vansinne del 1 av 2
St. Patriks anstalt för mentalt sjuka kvinnor, eller dårhuset som det också kallades, hade stått övergivet i närmare 40 år. I och med folkskolelagen 1842 såg sig den lilla kommunen Falkhult om efter passande lokaler. St. Patriks renoverades upp och kom att invigas 1846 med flera debatter och skriverier i den lokala tidningen.
"Varmt välkomna mina damer till St. Patriks folkskola. Denna anrika byggnad har renoverats till toppstandard och det är nu er uppgift att hålla efter dessa lokaler. Som städerskor förväntas ni sköta ert arbete effektivt, noggrant och osynligt."
"En riktigt stel typ den där skoldirektören. Kal hjässa, kalaskula och allt som hör dem till" viskade Gunilla buttert och tummade på förklädet till sin nya uniform.
"Vakta din tunga" viskade Agda tillbaka. "Vi ska vara mycket tacksamma för det här arbetet. Fröken Gunilla kanske hellre hade velat bli en månglerska som säljer varor på torget?"
"Jo jag tackar ja! Det hade just varit en skön syn. Ni har rätt fröken Agda. Jag borde vara mer tacksam. Ids jag fråga vilken avdelning ni har tilldelats att förvalta?"
"Biblioteket och tre arbetsrum på våning fyra. Och ni själv?"
"Källarvåningen ihop med fru Johansson. Jag får rysningar bara av att tänka på de dunkla utrymmena."
"Självklart! Jag ska hålla tungan rätt i mun. Lycka till på er första dag" avslutade Gunilla samtalet och de skiljdes åt i den stora entréhallen efter skoldirektörens välkomsttal.
Agda, blott en 16 årig bonddotter, var fast besluten att sköta sitt jobb effektivt och felfritt. Hon behövde vart enda öre till enkelbiljetten över Atlanten där hennes nya liv skulle ta sin början. Så mycket fantastiskt som hon hört om det förlovade landet genom emigrerade släktingar och vänner. Försjunken i drömmar flöt den första arbetsdagen på i rask takt och Agda trivdes med sina sysslor. På eftermiddagen tog hon sig an biblioteket och häpnades något över dess storlek.
"Den måste vara större än lunchsalongen" sa hon för sig själv och började dammtorka den första raden bokhyllor.
Efter en halvtimme hade hon kommit fram till naturvetenskapsavdelningen och något i ögonvrån fångade hennes uppmärksamhet. Över läshörnan i bibliotekets östra del avtecknades en mörk fläck på väggen. Agda drog slutsatsen att någon av traktens hantverkare måste ha vilat en smutsig hand mot den vita ytan. Kanske när de skulle sätta upp takkronan. Hon drog fram en stol och skulle precis torka bort fläcken när hon förvånat hejdade sig mitt i rörelsen.
Det var ingen smuttsfläck på väggen. Hon hoppade förskräckt ner från stolen och stirrade med stora ögon och bultande hjärta.
"Det kan väl inte vara…? Åh gud hjälpe mig!" andades hon fram i panik.