Monday 16 July 2012 photo 1/1
|
Ihop - 1
Detta är första gången jag skriver om Sverige, i Sverige med svenska karaktärer. Jag gillar den här berättelsen riktigt mycket faktiskt och jag gillar Felicia som person. Kanske blir detta något mer i framtiden? Jag fick tvinga mig själv att sluta skriva xD
Vad tycks?
Detta är den första berättelsen i min samling kallad "Ihop".
Som ingen annan
Jag kände illamåendet stiga ju närmre jag kom den stora, inhägnade stenbyggnaden. Det hade varit hela tre månader sedan jag hade satt en enda av mina celler på denna avskyvärda plats.
Mina nävar var hårt knutna och jag kände hur svetten började rinna längst min rygg då jag bevakade varenda levande varelse som rörde sig inom skolområdet.
Några blonda tjejer satt på en bänk och plutade med läpparna mot en spegel medan de lade till ett par fler lager på sitt redan övertjocka smink. Hur kunde man vara som dem? Att ens största oro skulle vara att läppglanset hade slutat glittra? Att killen som alla ville ha valde dig?
Här går jag och är patetisk och deprimerad. Ingen bryr sig väl om det? Jag är bara en i mängden, jag har inga känslor. Därför gör det ingenting när folk fuckar runt med mina känslor lite hur dem vill.
Fast å andra sidan så kände "folket" inte till verkligheten. De var fortfarande fast i sin naiva bild av hur vuxenlivet ser ut. De har ännu inte ställts inför några svåra krav i livet.
Jag spände nävarna ännu hårdare så att mina alltför långa naglar grävde sig in i huden. Det gjorde ont, men jag ignorerade smärtan.
Sakta tog jag ett kliv, sedan ett annat. Steg efter steg gick jag mot skolans grindar innan jag öppnade den och klev in i mitt personliga helvete.
Det första som händer är att alla blickar vänds. De stirrar rakt på mig. Skatebord-killarna stannar och stirrar. De blonda tjejerna stirrar. Lärarna stirrar.
Det var inte som om jag var en kändis, mer som någon som hade varit i fängelse och sedan kommit tillbaka. Och det var lite så det var.
Jag stirrade ned i marken medan jag fortsatte min rakt fram. Skammen växte inom mig och jag kände verkligen hur det hettade om kinderna. Mina ögon sved.
"Okej, nu är det nog!" utbrast en välbekant röst och jag stannade till så tittade upp genom min mörka, rufsiga pannlugg. Det var min tyskalärare, Erik, som hade talat. Han stod på stentrappan som ledde upp till huvudbyggnaden. I hans famn fanns en massa pärmar och papper. "Hur kan ni bete er så? Stirra på henne som hon vore ett djur i en bur!"
Blickarna hade vänts från mig bort mot Erik. Jag såg på honom, men inte in i hans ögon. Mina instinkter sade mig att något otroligt hemskt skulle hända om jag faktiskt gjorde det.
Så jag vände blicken mot marken igen. Jag bara stod där, livlös och stirrade. Jag visste att tårarna skulle börja rinna, men vad kunde jag göra? Om jag försökte smita skulle Erik leta reda på mig. Aldrig tänkte jag gråta framför honom.
Men han verkade inte ge mig något val, eftersom alldeles snart lade han en moralisk arm över mina axlar och ledde mig inåt.
Då vi kom fram till mitt skåp släppte Erik mina axlar och ställde sig framför mig. "Vill du gå till kuratorn?"
Jag skakade på huvudet.
"Vill du gå hem?"
Jag tvekade en stund, men sedan skakade jag på huvudet igen.
"Lyssna, Felicia", sade han sakta. "De förstår inte vad du har gått igenom. Först... Pontus, sen... din situation. Allt detta så ung, de förstår inte vilken stark och fantastisk person du är som fortfarande lever. Du är som... ingen annan."
Erik öppnade munnen igen för att säga någonting mer, men han stängde den igen. Sedan vände han ryggen mot mig och försvann.
Min situation. Pontus. Vågade folk inte tala namnet av sanningen? Det lät som om jag var Lord Voldemort eller något. Flickan-med-anorexia-som-blev-våldtagen-som-vi-inte-säger-namnet-på-för-det-är-tabu.
Ensam stod jag vid skåpen, med inte en själ i sikte. Här kunde jag andas ut för stunden. Det värsta var nästan över, nu var det bara skåpet kvar.
Jag tror inte det är många som inser hur mycket känslor som döljer sig inom en tonårings skolskåp. Bilder, böcker, jackor, väskor. Allting bär sitt eget minne som betyder oerhört mycket för skåpsägaren.
Med en djup suck vände jag mig om och stirrade på det röda skåpet som var inramad med grått. Ägaren före mig hade ristat in ordet "HORA" över skåpet och trots att jag visste att det inte gällde mig, kändes det som om det vore så. Speciellt nu.
Jag fiskade upp min nyckelknippa från axelväskan jag hade fått i julklapp av mamma och låste upp låset i takt med att min puls ökade.
När jag slog upp skåpet slogs jag av bilder och minnen. Det fanns dussins av bilder på mig och Pontus. Hela min skåpsdörr var fylld av dem. Det gjorde ont att se på dem, så jag undvek det. Istället drog jag ned varenda en av dem och jag försökte definitivt inte vara försiktig. Jag knycklade ihop dem och slängde dem i väskan.
Sedan tog jag av mig min jacka och greppade Fysik-boken och försvann tillbaka till korridoren på väg till en lektion som jag hatade med folk som jag hatade ännu mer.
Annons
Comment the photo
ehlizzah
Fri 27 Jul 2012 18:57
Läste ut den igår - SJUKT bra var den! Kände verkligen igen mig själv i några av huvudpersonerna.. :3
Anonymous
Mon 16 Jul 2012 18:46
Den var bra, vill höra mer :)
ehlizzah
Mon 16 Jul 2012 05:32
Jag tycker det låter intressant, jag brukar heller inte skriva om karaktärer som utspelar sig i Sverige :)
Tack så mycket! Nej, för det mesta brukar jag tycka sådana böcker är rätt tråkiga. Det kan ha att göra med att jag tycker Sverige är ett mycket tråkigt land...
Den enda bra boken jag har läst som utspelar sig i Sverige är Cirklen. Den är väldigt bra faktiskt!
Den enda bra boken jag har läst som utspelar sig i Sverige är Cirklen. Den är väldigt bra faktiskt!
ehlizzah
Mon 16 Jul 2012 16:00
Jag tycker också att det är tråkigt att skriva svenskt xD
Den har jag faktiskt inte läst, jag borde nog göra det!
Men kul att du skriver om Sverige, vore kul att höra mer :)
Den har jag faktiskt inte läst, jag borde nog göra det!
Men kul att du skriver om Sverige, vore kul att höra mer :)
Haha, det är så... vardagligt ju xD Något man ser var dag xD
Ja, den är jättebra!
Tackar! Jag funderar på att göra det till en mindre bok som ett litet sidoprojekt till min pågående serie... Dock kommer det såfall nog bara bli en bok.
Ja, den är jättebra!
Tackar! Jag funderar på att göra det till en mindre bok som ett litet sidoprojekt till min pågående serie... Dock kommer det såfall nog bara bli en bok.
ehlizzah
Tue 17 Jul 2012 00:32
Hahahah så känner jag med!! xDD
Då ska jag nog läsa den :)
Det låter kul! :D
Då ska jag nog läsa den :)
Det låter kul! :D
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skriva/507583833/