Thursday 4 October 2012 photo 1/1
|
Thursday 4 October 2012 photo 1/1
|
Jag upptäckte honom redan på långt håll. Min blick hade varit helt koncentrerad på om någon följde efter mig, och om han inte plötsligt höjt armen som en hälsning hade jag inte sett honom. Jag saktade ner min språngmarsch och kom snart framtill den unga mannen – eller snarare killen – som stod och tittade på mig med road blick. Han var lång och smal med synliga armmuskler och hade en skarp näsa. De stora, bruna ögonen studerade mig, uppifrån och ned, precis som jag gjorde med honom. Det enkla, tunna linnet och shortsen – som utgjorde skoluniformen – skvallrade om att han hade kommit direkt från skolan. Mina ögon smalnade misstänksamt när han log lite försiktigt. Vinden lekte med hans platta, mörka hår.<o:p></o:p>
"Vad gör du här?" fräste jag och fäste blicken på hans handled. Där syntes en liten tatuering med en vass näbb och ovanför den tre små prickar. Aha, jag hade meden örn att göra. Nästan varje människa – förutom enstaka individer – föddes med en slags anknytning till ett djur. De egenskaper som djuret har får då människan.Min mor hade varit en katt, hon var bland annat väldigt vig och landade alltid på händerna och fötterna. Vilket djur man "är" markeras med en liten tatuering på handleden. <o:p></o:p>
"Vet du inte att detta är förbjudet område?" fortsatte jag. Leendet försvann och ersattes med en förvåning som jag inte kunde avgöra i fall den var spelad eller ej. Han pekade på mig med ett knotigt finger.<o:p></o:p>
"Nu avslöjade du dig själv med att skolka", flinade han. Jag rynkade pannan och rättade till mitt långa, sträva hår som blåste i ansiktet på mig. "Vi är ute på en skolutflykt, förstår du. Jag har kommit bort från min grupp, men sedan sågjag dig. Först trodde jag att du var en ur min grupp så jag vinkade till dig,men sedan såg jag att du inte hade skoluniform på dig." Jag bet mig i läppen och tittade ner på mina kläder. I all hast att lyckas försvinna bort hade jag fortfarande på mig mitt nattlinne, som var lika enkelt som alla andra kläder.Det sades att långt, långt bortanför detta land så hade människorna riktiga kläder – tjocka, vackra kläder med olikfärgade mönster och tryck som även höll en varm på vintern. De gick inte ens att jämföra med våra tunna tygtrasor som vi svepte om vår kropp, som vi lärde oss att fläta eller sy när vi var åtta.<o:p></o:p>
"Jaha",muttrade jag, fortfarande irriterad. Jag undrade lite över hans förklaring om skolutflykten. Det lät väldigt misstänksamt, speciellt då man inte fick ge sig ut på dessa fält ens om man var på jakt. Skolan hade visserligen arrangerat liknande utflykter innan, men det var oftast bara fram till gränsen för att försäkra alla elever att de visste vad som fanns på andra sidan. Att ge sig ut på det oändliga, tomma fältet av långt, gulnande gräs som svajade i vinden var ett brott som ingen vågade begå. Och ännu längre bort från så skymtade den täta, mörka skogen. Då var man officiellt ute ur landet. <o:p></o:p>
Han log igen.<o:p></o:p>
"Nå? Ska du hjälpa mig och hitta tillbaka till min grupp eller ska du fortsätta att skolka?" undrade han med en oskyldig min. Jag bet ihop och stirrade surt på honom.<o:p></o:p>
"Naturligtvis inte kommer jag att följa med dig", väste jag med låg röst. "Men om du skvallrar, för någon, då kommer du ångra att du blev en liten försvarslös örn." Han såg förvånad ut igen och sträckte upp händerna med handflatorna vända mot mig, som om han var en påkommen förbrytare. Vilket han kanske var också. <o:p></o:p>
Har börjat på denna nya berättelsen om en slags parallell värld, liknande våran. Skulle vilja ha kritik och så undrar jag även om ni förstår allting? Har ni några frågor om berättelsen eller undringar det bara att lämna en liten kommentar. :)