August
Show more 6 September 2007
Eftersom jag är ganska paranoid när det gäller köande åkte pappa och jag tidigt till Halmstad. Men när vi kom dit satt ingen utanför Diezel och jag visste inte utan
Vid ett kom vi tillbaka till Diezel. Då satt det tre snälla halmstadbor där.
Här är Nathalie :)
Kön var jättelång...
Sen hände det där som man inte tror händer.
På långt håll såg vi en massa människor gå på rad och vi såg inte vilka det var först oc
Värdelös bild. Jag vet.
Men den illustrerar ganska bra hur skakig jag var. Och hjärtat slog fortfortfort.
Sen pratade vi med honom igen, när de kom tillbaka <3 <3 <3
Tre i bandet bar på HM - påsar, det såg gulligt ut.
Pierre och Tina pussades :)
De hade inte lyssnat särskilt mycket på Håkan men köade ändå.
Söta emmabodare
Ibland blir jag avundsjuk på dom som inte är för gamla för att få saker skrivna på sin hud.
Vädret kunde man inte klaga på iallafall :)
Ett brevinkast i dörren som vi kikade in igenom. Tyvärr såg man inte scenen.
Med soundchecket hördes ut väldigt bra <3
Emmabodarna igen.
Fast för det mesta var det inte alls tråkigt att köa. Det kom ganska många kompisar till Tina, Nathalie och Pierre och hälsade på hela tiden och ha
du skriver ord som mord i handen <3
Sen var det konsert.
Först fick vi stå och trängas vid staketet en timme. Var några sånna där dryga människor som tryckte på sidorna och var allmänt o
Han inledde med Precis som Romeo <3
Första versen själv på gitarr.
Sen fick världens bästa band komma in på scenen också.
Jubel.
Att nåt så nära kan va så långt bort
Stefan på trumpet. Alltid lika outsägligt vackert.
De spelade Så länge du är med mig för första gången någonsin :)
Håkan fick lite saker uppkastade till sig. Emmabodarnas tröja tackade han för.
BH:n någon annan kastade upp blev han inte lika glad för.
"En sån behöver v&au
Det är så himla fint när han går ner på knä.
Håkan och Oskar
Håkan
Håkan och Oskar
Håkan.
och det är så nära.
Jag älskar små spelningar.
Thomas och Daniel
Labbe.
För en gångs skull blev det en hyfsad bild på trummisen.
Sen kom en av kvällens finaste stunder.
Hurricane Gilbert
Som alltid.
Jag grät.
Det blir inte finare än så här.
Sen kom en annan av kvällens bästa stunder.
Håkan började prata om att han för tio månader sen fick en skiva från Daniel med ett band som fick honom att kän
Och jag älskar att Håkan har på sig en nästan likadan skjorta som Adam hade på Emmaboda.
En annan underbar sak var att han gick så nära publiken hela tiden.
Hur ofta får man hålla Håkan i handen i en halv låt annars?
John <3
Ibland behövs det ingen bildtext
Håkan <3
Hör du saxofonen?
Klassiska hör-du-hur-mitt-hjärta-slår-posen.
Den tycker vi om.
En blixtbild fick det bli.
Som ni ser så var det ganska varmt :)
Oskar och John.
Att se John påminde mig om hur mycket jag vill se Johnossi live.
Daniel och John <3<3<3
Håkan, Daniel och John :)
Den här bilden blev det lite fart i :)
sen var det dags för tack-och-hejdå-bugningen.
Jag hatar ljuset, för här tittar Daniel in i min kamera och ler. Men det ser man knappt :(
Så det fick bli en blixtbild på det också.
Sen började alla sjunga på Nu kan du få mig så lätt
Tänk att ni kan den allihopa, sa Håkan. Det trodde jag inte för några år sen.
Men han avsl
Det var så fint det också.
Sen tog kvällen slut.
I vanliga fall är man lite ledsen, men jag visste att jag hade två lika underbara kvällar kvar, så det gjorde inte så mycket.
Fyllde på m
Direct link:
http://dayviews.com/slagenavsolen/2007/9/6/
Visa toppen
Show footer