Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Vi vaknade till ljudet av regndroppar mot tältduk. MEN SÅ LÄNGE MÅNS SITTER KVAR PÅ TÄLTET ÄR ALLT BRA
Ändå hade man mest lust att bara sova vidare.
Men vi tog oss upp för att se Joel Alme (äntligen) Utan band och lite morgonröst, men alldeles underbart ändå. Jag gillart.
Man märkte hur dammigt det varit dagen innan för det blev stora lerfläckar på tältet. Louise tvättade rent.
Och jag fick iallafall lite användning för mina stövlar.
Indiedagis och Svart. Ser jag gärna igen, de var nog roligast på hela emmaboda. I sista låten gick gitarristen runt i publiken och en massa husvangar och försvann lite, haha.
Det började regna igen. usch och blä. Ställde oss och väntade på almedal.
Tyvärr blev det den sämsta spelningen jag sett dom göra. Alkohol tre dagar i rad och bakfylla är inte bra. Publiken var rätt seg den också.
Därmed inte sagt att det var dåligt, för almedal är alltid bra, men det var inte den där mindblowing explosionen jag var ute efter. Roligast var när både Love och
Låtlistan om någon bryr sig.
Sen var vi sega och jag råkade somna lite och kom lite sent till Palpitation.
En symbolisk bild. Hade ont i magen också och mådde som sagt skräp, men åt lite och då blev det bra. Tack och lov.
Såg en knapp jag inte orkade plocka upp på marken.
Louise ville se Totalt Jävla Mörker. Inte min musik, men de var inte tråkiga att titta på iallafall.
Den här skylten gjorde mig LYCKLIG Kavinsky inställt, Norpolen ersätter :D
Detektivbyrån är mys och känns på något konstigt sätt som det perfekta soundtracket till emmabodafestivalen.
fötter
Sen hängde vi i tältet för våra grannar hade "lånat" våra stolar för femtioelfte gången och vi orkade inte säga till.
Whitest Boy Alive var bra. Årets nya fynd för min del :)
Det var lite läskigt med folk som klättrade i träden. Tänkte hela tiden att nu kommer någon ramla ner.
Billie the Vision var najs. Bandet med mest kärlek i luften tror.
Satti tältet och frös. Såg Raised Fist för att ha något att göra (gillar kontrasten med de hårda låtarna och sen är de hur ödmjuka som helst i mel
Tillslut kom Nordpolen och oj oj oj vad bra det var. Han har verkligen DET, karisma, starquality. Jag vill se mer.