May
Tuesday 27 July 2010 photo 2/4
|
om jag ska vara ärlig så är jag besviken, jag trodde du litade på mig, men jag får väll börja inse att du aldrig kommer lita på mig tillräkligt för att förklara. Jag är så jävla förvirrad, lögner där lögner här.
Och det är inte bara du, utan alla verkar långsamt dra sig undan, tur är att jag har efter all tid lärt mig att överleva ensam.
Man behöver inte vänskap för att leva, men det gör livet värt att leva.
Dem orden ger mig mycker sorg eftersom jag vet att jag snart kommer i ensam, jag har sätt det. Jag hoppas bara att jag kan finna nytt någon gång om det nu skulle komma till det.
NEJ! jag vill inte förlora dig och jag orkar inte hålla kvar dig, jag vet inte vad jag ska göra, snälla vem som helst, gör något.
Jag förlorar en efter en, mina vänner ordet smakar beskt och jag vet inte om ordet har någon verklig betydelse i mitt liv. Någon saknas, något viktigt, men jag vet inte vad det är. Jag är förvirrad, leedsen, sårad, förådd, hatad...älskad? Nej, inte älskad, omtyck snarare.
Jag vet inte anledningen över att skriva detta, jag kommer ändå sms han i morgon, fråga om han vill komma över och oddsen säger att han kommer säga nej, jag kommer bli sårad som varige gång han säger det, men jag kommer gå vidare som alla andra gånger också.
Jag antar att jag försöker srkiva ner mina känslor som dem kommer, ilska, kärlek, räddsla, hopp allt det jag känner för dig.
Förvirring, lycka, insperation.
För det är det du är, en isperation. Till hur en människa kan överleva slag efter slag. Till hur en man kan ge så mycket till andra, men ändå kunna ta emot.
Du är en unik människa, jag känner så många olika saker för dig att jag tror jag bara kan beskriva det med ett ord...Bror. För det är det du är, min bror, den jag kommer skydda, älska, hata, skratta med, gråta med, stötta, bedra...
Det finns inget viktigare i mitt liv, inte ett skit.
10 år, vem kunde ana...
10 år... snart 11...sen 12...13...14...15...20?
Kanske inte, men en sak ska du veta.
Om du så skulle såra mig, så jag blöder innom mig, skulle jag alltid godta din ursäkt.
Du är mitt allt.
//Alexx
NEJ! jag vill inte förlora dig och jag orkar inte hålla kvar dig, jag vet inte vad jag ska göra, snälla vem som helst, gör något.
Jag förlorar en efter en, mina vänner ordet smakar beskt och jag vet inte om ordet har någon verklig betydelse i mitt liv. Någon saknas, något viktigt, men jag vet inte vad det är. Jag är förvirrad, leedsen, sårad, förådd, hatad...älskad? Nej, inte älskad, omtyck snarare.
Jag vet inte anledningen över att skriva detta, jag kommer ändå sms han i morgon, fråga om han vill komma över och oddsen säger att han kommer säga nej, jag kommer bli sårad som varige gång han säger det, men jag kommer gå vidare som alla andra gånger också.
Jag antar att jag försöker srkiva ner mina känslor som dem kommer, ilska, kärlek, räddsla, hopp allt det jag känner för dig.
Förvirring, lycka, insperation.
För det är det du är, en isperation. Till hur en människa kan överleva slag efter slag. Till hur en man kan ge så mycket till andra, men ändå kunna ta emot.
Du är en unik människa, jag känner så många olika saker för dig att jag tror jag bara kan beskriva det med ett ord...Bror. För det är det du är, min bror, den jag kommer skydda, älska, hata, skratta med, gråta med, stötta, bedra...
Det finns inget viktigare i mitt liv, inte ett skit.
10 år, vem kunde ana...
10 år... snart 11...sen 12...13...14...15...20?
Kanske inte, men en sak ska du veta.
Om du så skulle såra mig, så jag blöder innom mig, skulle jag alltid godta din ursäkt.
Du är mitt allt.
//Alexx
Directlink:
http://dayviews.com/slashxd/466969126/
Visa toppen
Show footer