Tuesday 29 September 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
<p style="margin: 0cm 75.6pt 0pt 0cm; line-height: 150%;">Efter guldruschen, när allting äntligen tystnat. Kan du se mig då? När dammet lagt sig och hästarna ridit bort. Jag såg dig redan innan. Visste du det? Biten från första stund. Som en nål i en knarkares arm. Som heroinet i venen. Nålen och skadan den gör. Jag märker den lika lite som du märker dig själv och skadan du inflikar. Men jag kan sluta när jag vill. Men likväl lyser lampan på min uppfläkta arm. Och ditt skratt är som salt i mina sår. Nu när guldruschen är över kan du fortfarande inte se mig. Inget damm och inga hästar men jag ser dig inte på samma sätt. Nu är du bara en knarklangare. Som säljer alltför utblandat heroin och alltid lovar bättre varor till nästa gång.
Annons