Tuesday 16 February 2010 photo 1/1
|
Älskade mamma
För sexton dagar sen fick vi det hemska beskedet om att du hade lämnat oss
Jag kunde inte för hela mitt liv tro att det var sant
Du skulle ju klara det här…
I fyra månader hade du kämpat mot din sjukdom
du var stark under hela tiden och visade alltid den glada och positiva sidan utåt
även om du inombords inte alls mådde särskilt bra
Du tog beskedet om cancern och slog den bokstavligt talat i ansiktet
du skulle minsann klara det
den skulle inte få ta dig…
Du genomgick behandlingarna i sju veckor
vi såg på dig hur jobbigt du tyckte det var
men du kämpade på och var noga med att sköta allting runtomkring korrekt.
till slut gick du ner så mycket i vikt att du var tvungen att bli inlagd på sjukhuset och få sondmatning
var det nu det började på allvar?
jag såg dig försvinna mer och mer och det var det största smärtan i mitt liv hittills
Nya prover visade att det inte var bra
ännu ett slag under bältet
en tumör till
den sista tiden var det verkligen hemskt att se dig
se dig ligga där och bara tyna bort mer och mer
du hade tappat gnistan
lördagen den trettionde januari var du hemma och hade permission från sjukhuset
då var du mycket piggare igen och man såg hoppet i dina ögon igen
det var en lättnad att åka hemifrån den kvällen, nu skulle allting bli bra
Söndagen den trettioförsta januari ringde dom från sjukhuset och sa att du hade lämnat oss
hur kunde det gå så fort?
att höra dom orden var bara overkligt.
sexton dagar har gått och det känns fortfarande lika overkligt
jag tänker hela tiden att du är kvar på sjukhuset och att jag kan komma och hälsa på när jag vill
sen kommer jag på att det inte alls är så
och då kommer kniven tillbaka i hjärtat med all sin kraft
det finns inga ord i världen som kan beskriva hur mycket jag saknar dig
jag älskar dig mamma.
Jag kunde inte för hela mitt liv tro att det var sant
Du skulle ju klara det här…
I fyra månader hade du kämpat mot din sjukdom
du var stark under hela tiden och visade alltid den glada och positiva sidan utåt
även om du inombords inte alls mådde särskilt bra
Du tog beskedet om cancern och slog den bokstavligt talat i ansiktet
du skulle minsann klara det
den skulle inte få ta dig…
Du genomgick behandlingarna i sju veckor
vi såg på dig hur jobbigt du tyckte det var
men du kämpade på och var noga med att sköta allting runtomkring korrekt.
till slut gick du ner så mycket i vikt att du var tvungen att bli inlagd på sjukhuset och få sondmatning
var det nu det började på allvar?
jag såg dig försvinna mer och mer och det var det största smärtan i mitt liv hittills
Nya prover visade att det inte var bra
ännu ett slag under bältet
en tumör till
den sista tiden var det verkligen hemskt att se dig
se dig ligga där och bara tyna bort mer och mer
du hade tappat gnistan
lördagen den trettionde januari var du hemma och hade permission från sjukhuset
då var du mycket piggare igen och man såg hoppet i dina ögon igen
det var en lättnad att åka hemifrån den kvällen, nu skulle allting bli bra
Söndagen den trettioförsta januari ringde dom från sjukhuset och sa att du hade lämnat oss
hur kunde det gå så fort?
att höra dom orden var bara overkligt.
sexton dagar har gått och det känns fortfarande lika overkligt
jag tänker hela tiden att du är kvar på sjukhuset och att jag kan komma och hälsa på när jag vill
sen kommer jag på att det inte alls är så
och då kommer kniven tillbaka i hjärtat med all sin kraft
det finns inga ord i världen som kan beskriva hur mycket jag saknar dig
jag älskar dig mamma.
stackars alla er!<33333
men du vet att ajg alltid finns för dig !<33
"bonus mamma"<33^^
kommer alltid fiinnas för dig gumman!<3333333333
Finns för dig om du behöver mig, iaf. <3
Många kramar
Och jag beklagar din mors bortgång. :´(
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/smeewlan/443412944/