October
Tuesday 28 June 2011 photo 1/1
|
Sommarlov och Östersund. Ingen Emelie och inte Oskar, ingen trygghet med andra ord.
Helt sjukt va fort saker och ting ändras, i februari va jag redo att packa ihop och flytta från forshaga, inte åka tillbaka efter praktiken och lovet. Så träffade jag Oskar och va tvungen att åka tillbaka, bara en liten sväng. Emelie har alltid funnits där, men hon har inte bott med mig och vi kan inte va särskilt mkt tillsammans tack vare hundarna. Efter jag träffa Oskar blev de lättare att va i forshaga, de beror mkt på att jag hade någon att gå till när jag inte kunde va hemma längre.
Emelie har inte heller trivts där hon bott, så lärarna fixade så hon skulle få flytta. En än gång tänkte jag flytta hem, att ingen lyssnar på mig är jag van, men de va droppen.
Påväg till en biologilektion stoppade en fritidsvärd oss och sa att vi skulle få flytta ihop, lycka. Vi bor numera på Ghettot, 13 J. Mittemot Oskar, inte alls långt från Anna W och Anna E, ännu bättre. Jag trivs i forshaga, och har insett att jag inte har ngt i Östersund att göra. Allt är bättre i forshaga, där ser man vad människor gör med ens liv. Och nu är det 10 veckor till skolan börjar, 9 veckor till jag får träffa Emelie och mer än 8 veckor till jag får träffa Oskar. De känns förjävligt.
Dom som känner mig och vet hur jag är vet även att jag inte är den som litar på folk, speciellt inte de som är lika mig och som jag umgås med. Nu bor jag med min bästa vän och kan gråta tillsammans med henne, över saker ingen normal människa ens skulle tänka att gråta över, typ sommarlovet.
Jag saknar forshaga, och mitt liv, mitt hem liksom.
"tänk positivt"- de är inte min grej, jag är usel på de. Men börjar vänja mig vid att ha sjukt lätt för att börja gråta för ingenting.. Bara 10 veckor kvar så är allt som vanligt igen och de finns ingen anledning att va ledsen, då är jag världens lyckligaste.
De flesta som går skola och fortfarande bor hemma tycker att jag är sjuk som saknar de så mkt. Så tänkte jag också, jag har varit utan kompisar förr, de är bara ringa om man saknar dom. Men de blir inte samma sak, de allra flesta i forshaga går igenom precis samma saker någon gång under de tre åren och man vet inte hur de är förän man varit med om de. Synd för er som inte tog chansen att börja gymnasie på annan ort, för fyfan vad jag växt av de här, helt sjukt. Har inte tänkt på de förrän nu, men de är inte hemskt att måsta vara själv en vecka, bara skönt att få ta hand om sig själv. Precis som hemma, i forshaga.
Och nej, jag behövde inte skriva av mig..
Annons
Camera info
Camera NIKON D40
Focal length 55 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/130 s
ISO 200
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/smenochjagjr/492299444/
Visa toppen
Show footer