2011

Har varit ett rätt bra år när jag tänker efter, i våras fick vi förstapris i ettan, uppflytt från appellen och allt gick som bra! Jag fick även flytta från mitt hemska boende på Geijers, ner till ghettot och världens bästa sambo!

Fick visa en av mina lärare att jag faktiskt tävlar då han va tävlingsledare, har nog aldrig fått så mycket beröm av folk som jag fick den dagen! Både han och domaren sa att jag va helt otrolig som va så ung och ganska oerfaren, men ändå så koncentrerad på planen trots att halva klassen satt där och flamsade innan jag skulle in på planen, sånt är alltid kul! Dock gick tävlingen åt helvete då Nikita va lite för pigg och nyfiken för sitt eget bästa....

I maj började problemen med kryp på platsen och de höll i sig. Första lägretävlingen så kröp hon hela vägen till mig, dvs ungefär 50 meter... nöjd va hon över sin insats! Lkl2 däremot låg hon som hon aldrig gjort annat, mysko såntdär... struntade i platsen på andra lägre och då blev det uppflytt så nu tränar vi inför högre! Hjälp typ... en klass jag har noll koll på, kul! När jag kom till forshaga igen så va det problemet borta, och nu kryper hon bara i mina mardrömmar.. Har faktiskt hänt, och då vaknade jag och grät som en idiot så oskar vaknade och trodde någon dött...

Lkl2 har vi tävlat två gånger också, första gången gick det sjukt bra men vi nollade rutan så de blev irriterande 158p... andra gången gick allt åt helvete, utom rutan som vi fick 10 på! Min hund alltså.....

I början av sommarlovet gick jag kurs för Frida Wallén som hjälpte mig med släppande, första passet där va de inte långt kvar till tårar. Få se hur Nikita verkligen fattade vad jag menade och gjorde som hon skulle, helt otroligt! De närmsta veckorna efter det va det bara släppande-träning som gällde och det blev sjuuuuuuuuuukt mycket bättre, men långt ifrån som jag vill ha de. Slutade ändå träna där då jag hade tävlingar inplanerade, och de är faktiskt tråkigt att bara träna sånt... Innan sommaren gick jag och gruvade mig för att belöna min hund då jag visste att de skulle ta sån tid att få loss bollen, ingen bra träning alls med andra ord! Efter kursen va det kul att träna igen!
Och efter en föreläsning på skolan om svenskskydd med Towa Lindh, som tränar väldigt lika Frida, så fick jag lite inspiration att börja träna släppande igen. Nu går det helt sjukt bra! Hon släpper bollen, jag kan ta upp den utan att hon hugger efter den för att kasta iväg den eller stoppa den i fickan. Lydnaden har jag nästan glömt bort lite, de blir släppande och uppletande för det mesta.

De enda riktiga problemet vi har nu är att hon kryper med bakbenen släpandes så hon kan inte svänga.. de går bra om hon kryper framför, men bredvid går inte alls... Och framåtsändandet förstås, men de är bara äckligt och svårt så de vill jag inte tänka på :o

Blir ingen mer tävling för oss förrän till våren tror jag, då blir det nog Hkl spår, så får vi se hur det blir med lydnaden.. lär bli någon lydnads2 också tror jag ;)

Förutom på tävlings/träningsfronten med Nikita så har jag fått världens bästa sambo, världens bästa viltarkompisar och såklart världens bästa oskar! Som jag förövrigt varit tillsammans med i 8 månader den här helgen, höhö :o

Har bestämt mig för att gå jägarspåret på individuella valet också, nicenice ;) dvs, jägarexamen och praktiska saker! Mycket trevligt att slippa träsmak i röven lite!

De va typ mitt år hittills som jag vill komma ihåg, helt sjukt att de gått ännu ett år.. snart studenten ju, inte bra! :(

dom två i ett nötskal, så att säga!