Friday 18 November 2011 photo 2/2
|
Jag ska berätta för er nu om min traumatiska upplevelse.
Jag tänkte vara kreativ och rita bilder men jag är för lat för det.
Dagens ridtur blev barbacka på en lurvig (skoja inte! 1dm långa hår typ) smällfet (hon har gått upp minst 100 sen jag såg henne sist) och mycket liten (jämfört med skåne hästarna) tinker flicka. Shouwna. Vi red bort till risslingby lite mysigt trav och skritt på asfalten. Stötte på skolbussen som snällt stannade så vi kunde rida in på en liten väg, dock den gubbjäveln benny som han heter gasade på lite för tidigt och hästen studdsade iväg, men inget trauma fall där, hon lugnade ner sig och sen vände vi och red hem. På vägen hem vek vi av för att ta en galopp på en grusväg. Vi tog en galopp och hon vart så glad så hon drog på och jag kunde inte påverka varken med sits eller dragkraften i munnen. Då som det brukar vara när jag rider barbacka i mjukisbyxor och galopperar så såg hon tomtar i buskarna. Nu sker det stora traumat.
Shouwna slänger sig åt vänster, jag flyger ner på hennes högra sida men håller i mig så jag snurrar runt halsen på henne och landar nere på hennes vänstra sida, hästen sätter framhoven på skallen på mig, (hjälmen som tur var) jag ligger bokstavligt talat under henne och kollar upp i magen på henne och ser bakhoven som hon tänker sätta ner på min höft, höftbenet lixom oxh det gör hon, men inte står på det utan det lixom bara var där sen hoppade hon över mig. Så jag hade alltså en häst som stod på min skalle, nästan krossade mitt höftben och dessutom nästan la sig ner på mig.
Det är helt otroligt hur smidigt hon plötsligt blir när det sker olyckor. Hon fan kan snubbla på sig själv men dom gånger jag åkt av och hon nästan trampar på mig försöker hon till vilket pris undvika det även fast det betyder att hon själv snubblar. Hon är ju en ängel min häst.
Jag reste mig upp, kände efter, av med hjälmen kände på skallen, fram med telefonen och kolla om jag krossat ansiktet. jag har svaga minnen som kanske inte riktigt stämmer men någonting var på min kind. Tror hon kanske kan ha dragit hoven mot min tinning och ner på kinden lixom för där var det märken också men jag landade med bakskallen i marken så nått har vart och taffsat på min kind. anyways.. inga spräkta käkar eller stora jack i skallen. Helt okej förutom ett mycket ytligt rivsår som inte ens blödde men som gav en förjävlig bula i pannan. Jag hade förfan flera hundra kilo häst på skallen men allt jag fick var en spräckt hjälm.
Efter ett ögonblick där jag verkligen hann tänka "Nu dör jag.. eller åtminstone skadar mig riktigt rejält." Så får man ett litet rivsår i pannan. Jo men tack gud för att du skickar mig änglar, klart jag uppskattar det, men ett litet battlescar som man kan visa upp och skryta om kanske inte hade vart helt fel.
Jag var inte i chock när jag gick hem, jag bara kunde inte släppa tanken om hur det kunnat bli om hennes framhov stått nån centimeter ner på min panna. Aj aj, det hade gjort ont.
Så.. Jag undrar vad jag ska bära på knoppen när jag rider imorrn.. Min hjälm ligger ju fortfarande nere i Skåne.
Annons
Camera info
Camera W705u
Focal length 4 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/130 s
ISO 100
Smookietoot
Sat 19 Nov 2011 09:59
tur jag är smart nog att skydda skallen : D i skåne rider hälften av alla tränare i stallet utan hjälm -.- visserligen är deras hästar lite mer robotaktiga och livlösa än min då men aa asså..
Piroger
Sun 20 Nov 2011 23:49
Även den robotaktigaste häst lr slöaste ponny kan ju flyga i luften tyvärr -.- Känns ju som onödigt om det gick åt helvete för att man inte orkat ha hjälm:o
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/smookietoot/498740102/