July
Saturday 13 September 2014 photo 1/1
|
Hej, jag heter Hanna, jag praktiserar nu 10 veckor på Norrtälje sjukhus, om ett år ska jag vara utbildad undersköterska men det kommer jag inte bli för att:...
- idag var min andra dag på praktiken och jag fick en panikattack, jag fick gå hem och jag täcker inte gå tillbaka, aldrig.
- jag MÅSTE gå tillbaka dit men jag kan inte för hela jävla avdelningen såg mig
-jag träffar inte min lärare förrän på Tisdag och kan prata med henne om det här och innan det ska jag gå både söndag och måndag
- jag skulle aldrig ha slutat med mina medicinhelveten
- min handledare suger. Hon stressar mig som fan att göra saker men kom igen, jag har 10 veckor på mig, kan jag inte få kolla de första dagarna, fattar du inte att jag är nervös? Nej men nu kanske du fattar?
- Jaha så DU som min handledare ska sätta betyg på mig i alla uppgifter jag utför. Wow, självförtroendeboost!
Nej men det började såhär, det började bra, sen jävlar fan vad det började göra ont i käkarna, då satt jag ju och spände mig för att undvika att dödsgrina. Men varför ville jag dödsgrina från början, jo för att min handledare konstant upprepar, du måste fråga om du inte förstår och du måste ta för dig och göra saker. Om du inte gör det här kommer du inte bli godkänd och då måste du göra om praktiken. Men vänta.. stopp nu.. vem är det som ska sätta betygen egentligen? Min lärare kanske. Varför ska då du sitta och bedöma mig med betyg i alla uppgifter jag utför? För att sänka mitt självförtroende? Jag har 7 veckor på avdelning och 3 veckor på IVA, jag tror att jag under andra dagen på min praktik fortfarande har en hel del i skallen. Jag väntar gärna tills första veckan är över, jag har fullt upp i skallen med att memorera vilket rum vi är i med vilken patient. Men det här vet förstås inte min handledare eftersom jag slutat tagit min skitmedicin och inte vågar uttrycka mig om någonting.
Nu funderar jag på att sjukskriva mig både från praktik och jobb imorrn och praktiken på måndag, men kan man göra så, skulle jag berätta varför för någon skulle ju folk tro att jag bara är lite lätt tonårsdepprimerad.
Jag vet fan inte vad jag ska göra, det känns mest som att livet just förstördes totalt. Fan vad jag längtade efter att få gå på sjukhus, nu vill jag inte ens sätta foten där igen.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 550D
Focal length 20 mm
Aperture f/6.3
Shutter 1/500 s
ISO 100
wordsofpaint
Sat 13 Sep 2014 16:56
Åh vad trist! Kan du inte försöka bita ihop och försöka slänga ur dig lite snabbt hur jobbigt du tycker det är, och be henne om lite mer tid och mindre gnat? Känns ju dumt att du ska gå miste om massa tid på din praktik tack vare din handledare :(
Smookietoot
Sat 13 Sep 2014 17:16
Jag kan inte bita ihop. När det gäller mina känslor så måste de ut. Dessutom var jag dum nog idag, när hon frågade om hon gjort något fel, "neej! Du är ju skitbra! "
Behöver jag byta handledare fixar min lärare det på ett kick men det känns så konstigt eftersom jag kommer vara kvar på samma avdelning. Dessutom har hon ju inte gjort nått fel och hon är jävligt snäll, det är bara jag som tror hela universum kan anpassa sig efter mig.
Behöver jag byta handledare fixar min lärare det på ett kick men det känns så konstigt eftersom jag kommer vara kvar på samma avdelning. Dessutom har hon ju inte gjort nått fel och hon är jävligt snäll, det är bara jag som tror hela universum kan anpassa sig efter mig.
wordsofpaint
Sat 13 Sep 2014 17:29
Nä jag förstår det, jag är likadan. Försök prata med henne istället då när du känner att du vågar/orkar, så slipper det förhoppningsvis kännas jobbigt sen! :)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/smookietoot/518806680/
Visa toppen
Show footer