Jag önskar jag kunde förklara med ord hur jag känner för dig, men när jag ens försöker så kommer det inget alls, det blir bara så otroligt tomt i mitt huvud.
Då kan jag tänka att det är tur att vi inte pratar så ofta, jag tycker trots allt att det är lättare att skriva om mina innersta tankar och känslor.
Ibland kan jag få ångest över att vi inte träffas, jag faller ihop i en hög på golvet och allt som brukar bli svart blir till dig. Jag ser bara dig.
Mina fantasier om att få hålla om dig, kyssa dig, och få hålla din hand igen, tar aldrig slut.
Varför ska allt vara så komplicerat?, jag kan inte säga hur många gånger jag ställt mig själv den frågan.
Varför kan aldrig våra två halvtomma själar få mötas för att enas i en kyss som varar för evigt?
Med dig i mina tankar kan jag inte koncentrera mig som jag borde, men det gör inget, jag bara rycker lätt på axlarna och ler. Det enda som betyder något för mig är du.
När vi första gången pratade var jag 14 år, och jag lovar att ända sedan den dagen har jag alltid tyckt du var den vackraste av dom alla.
Nu är det äntligen du och jag, men endast i våra tankar och i våra brev, ty dessa institutioner håller oss isär.
Varje natt möts vi i våra drömmar, som förr varit tomma, och jag vill aldrig vakna upp.
Jag tänker ofta på den dagen då vi åter igen får träffas, det är den dagen som får mig att orka med dessa oändliga dagar som består av tomhet och väntan.
Du är för evigt min drömprinsessa,
och du kommer alltid att äga mitt hjärta.
För du vet att jag alltid kommer hålla dig kvar, fastän du inte vill.♡

Annons

The photo has no tags

December 2013