January
Sunday 31 January 2010 photo 9/12
|
Jag sitter här.
det e mörkt och kallt.
varför lämnade du mig ?
själv sitter jag här i ett hörn.
det e inte kul att vara ensam.
snälla kom tillbaka.
kom kom kom tillbaka.
jag vill inte vara ensam.
jag känner hur mörkret sakta dränker mig.
Jag kan inte andas bra.
jag ser suddigt, det blir svartare och svartare.
jag svimmar av.
vaknar av att någon nosar på mig.
en underbar svart häst står brevid mig.
jag ställer mig sakta upp.
klappar den underbara hästen på halsen.
långa tag, jag klappar henne på ryggen.
Hon tittar på mig.
precis som att hon sa : hoppa upp på mig.
Jag hoppar upp, det känns underbart.
efter en stunf, märker jag att det e bella jag sitter på.
Hästen som dom avlivade förra veckan.
Hästen som lärde mig allt.
Hästan som fick mig att sitta i ett mörkt rum.
Jag tänkte, jag är nog död.
men jag hade endå en känsla av att jag fortfarande levde.
Jag klappade bella på halsen när jag satt på hennes rygg.
Det kändes underbart att få sitta där igen.
helt plötsligt dras jag ner, jag börjar gråta.
jag åker ner under marken.
Bella tittar på mig.
Jag har tårar i ögonen.
Jag viskar : förväl min fina häst.
Jag blundar.
och när jag tittar igen, så är jag i det mörka rummet.
Jag gråter och gråter.
men jag vet, att en dag kommer jag få träffa henne igen.
en dag.
den dagen kom aldrig.....
det e mörkt och kallt.
varför lämnade du mig ?
själv sitter jag här i ett hörn.
det e inte kul att vara ensam.
snälla kom tillbaka.
kom kom kom tillbaka.
jag vill inte vara ensam.
jag känner hur mörkret sakta dränker mig.
Jag kan inte andas bra.
jag ser suddigt, det blir svartare och svartare.
jag svimmar av.
vaknar av att någon nosar på mig.
en underbar svart häst står brevid mig.
jag ställer mig sakta upp.
klappar den underbara hästen på halsen.
långa tag, jag klappar henne på ryggen.
Hon tittar på mig.
precis som att hon sa : hoppa upp på mig.
Jag hoppar upp, det känns underbart.
efter en stunf, märker jag att det e bella jag sitter på.
Hästen som dom avlivade förra veckan.
Hästen som lärde mig allt.
Hästan som fick mig att sitta i ett mörkt rum.
Jag tänkte, jag är nog död.
men jag hade endå en känsla av att jag fortfarande levde.
Jag klappade bella på halsen när jag satt på hennes rygg.
Det kändes underbart att få sitta där igen.
helt plötsligt dras jag ner, jag börjar gråta.
jag åker ner under marken.
Bella tittar på mig.
Jag har tårar i ögonen.
Jag viskar : förväl min fina häst.
Jag blundar.
och när jag tittar igen, så är jag i det mörka rummet.
Jag gråter och gråter.
men jag vet, att en dag kommer jag få träffa henne igen.
en dag.
den dagen kom aldrig.....
Visa toppen
Show footer