Monday 14 April 2008 photo 3/3
|
(Har förekommit vissa ändringar)
Manuel stod framför spegeln
På sin sista kväll i livet
Han betraktade sin skepnad
Både grundligt och väl
Efter 40 år och mer
Vill man ändå ta för givet
Att denna kropp är lika helig
Som en odödliga själ
Han strök med handen genom håret
Han skrattade åt synen
Av en vuxen man som kände sig
Som en tonåring igen
Hur han övade på gester
Hur han höjde ögonbrynen
Hur han letade efter leendet som fångat ögonen
Denna sensommarkväll är så trollsk och sensuell
Ser du månen, den är röd som blod
De ska mötas i natt
Och han minns hennes skratt
Som ett löfte för att de förstod
Han gick hastigt genom dörren
När för trappen, ut på gatan
Han funderade på taxi
Men stod kvar i vankemod
Det hade regnat lite förut
Nu var vinden jum och sydlig
Han bestämde sig till slut
För att ta en promenad
Han gick och njöt av att bara andas
Han kände det så tydligt
Att det var sommaren som fått honom
Att älska denna stad
Att augusti blev så vackert
Det är precis som juniruset
När hela Stockholm blir förvandlat
Till ett enda vandringsstråk
Vid Mc Donald's var det stökigt
Han tog vägen runt om huset
Han var vuxen nog att inse
Att man undviker allt bråk
Denna sensommarkväll
En kulört karusell
Under månen som är röd som blod
Mellan porlande skratt
Leker själar tafatt
Det är kärlek som gör människan god
Han gick hastigt åt höger
I en oförsiktig genväg
Han var mer än väl försenad
För en kvinnas tålamod
De står mitt på trottaren
De ber om cigarretter
Han ler och säger helt vänligt
Att han inga har kvar
Plötsligt står de i en cirkel
De stänger av alla reträtter
När han ber att få passera
Får han gliringar till svar
Men så ångrar sig några
Och då flyttar sig fler
Han springer ner mot Operan
Där han känner nån inpå
Han får en kraftig dunk i ryggen
Men det var ju inte mer
Så han blir mer än väl förvånad
När han inte kunde stå
Det är sent, Manuel
Det är långt mer än kväll
Under månen som är röd som blod
Det är sensommarnatt
I fjärran där hörs skratt
Och du undrar vad du missförstod
Dina drömmar, dina löften
Blir till rännilar i gatan
Och du känner inget mer
En en sällsams levnadsmod
Och en doft av fuktig asfalt
I neonens syndaflod
Annons