December
Wednesday 7 August 2013 photo 1/1
|
Okej, en svinläskig grej hände imorse.
Jag sov hos Ita igen, vi kollade skräckfilm, som vanligt, på kvällen.
Jag vet att det brukar hända läskiga grejer i hennes hus och det hände läskiga grejer när jag sov där för några veckor sen. Men nu ville jag ha en lugn natt, utan mardrömmar och spökerier.
Så innan vi somnade bestämde jag mig för att säga det till hennes husspöken.
Jag sa nåt i stil med "Hej spökena, jag tycker om er ibland, när ni är snälla och när ni inte skrämmer mig. Men inatt får ni lämna oss ifred, för inatt behöver vi få sova ut ordentligt så att vi orkar jobba imorgon."
På morgonen vaknar vi av att farmor ringer och frågar om jag är vaken så att de kan skjutsa oss till jobbet.
På tio minuter skulle vi vara klara, så vi stressar ju sönder, men sen börjar vi tänka på varför vi har försovit oss, Lenitas klocka kan väcka en människa som har hävt sömnmedel i princip. Så Ita kollar klockan, den är igång, men vi har inte hört den ringa, ingen har stängt av alarmet eller tryckt på snooze.
Jag kollar min mobil. Mitt sex-på-morgonen-alarm har inte ringt, min kalender har inte ringt med påminnelsen om jobbet men när jag står där och kliar mig i skallen ringer mitt kvart-över-sju-alarm. Jag säger irriterat "Jaså, nu kan du ringa.?" sen slår det mig. "Ita, kommer du ihåg vad jag sa till dina spöken innan vi somnade igår.?"
"Nä, vaddårå?"
"Jag sa ju att de skulle låta oss sova ut inatt.."
Pax för att aldrig sova där igen.!
Jag sov hos Ita igen, vi kollade skräckfilm, som vanligt, på kvällen.
Jag vet att det brukar hända läskiga grejer i hennes hus och det hände läskiga grejer när jag sov där för några veckor sen. Men nu ville jag ha en lugn natt, utan mardrömmar och spökerier.
Så innan vi somnade bestämde jag mig för att säga det till hennes husspöken.
Jag sa nåt i stil med "Hej spökena, jag tycker om er ibland, när ni är snälla och när ni inte skrämmer mig. Men inatt får ni lämna oss ifred, för inatt behöver vi få sova ut ordentligt så att vi orkar jobba imorgon."
På morgonen vaknar vi av att farmor ringer och frågar om jag är vaken så att de kan skjutsa oss till jobbet.
På tio minuter skulle vi vara klara, så vi stressar ju sönder, men sen börjar vi tänka på varför vi har försovit oss, Lenitas klocka kan väcka en människa som har hävt sömnmedel i princip. Så Ita kollar klockan, den är igång, men vi har inte hört den ringa, ingen har stängt av alarmet eller tryckt på snooze.
Jag kollar min mobil. Mitt sex-på-morgonen-alarm har inte ringt, min kalender har inte ringt med påminnelsen om jobbet men när jag står där och kliar mig i skallen ringer mitt kvart-över-sju-alarm. Jag säger irriterat "Jaså, nu kan du ringa.?" sen slår det mig. "Ita, kommer du ihåg vad jag sa till dina spöken innan vi somnade igår.?"
"Nä, vaddårå?"
"Jag sa ju att de skulle låta oss sova ut inatt.."
Pax för att aldrig sova där igen.!
Camera info
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/snowcrystal/515600386/
Visa toppen
Show footer