Saturday 31 May 2008 photo 5/6
|
torsdag - fredag, förra veckan
Jag tror aldrig att jag riktigt förstod vad som hände. Det kändes som om jag missade det hela... Jag trodde att allt skulle vara förändrat när vi väl skulle åka dit för att möta resten av familjen och gå på begravningen. Resan dit var skön... Jag och min bror. Tysta i bilen, musiken på, sommarvarm grönska och blå himmel som susar förbi. Tid för tankar - som att plötsligt knuffas ett steg bakåt för att få tid att tänka, stå still. Ofrivilligt. En konstigt befriande känsla.
Men när vi kom upp var allt som vanligt, och det kändes som om du fanns där hela tiden... eller borde vara det. Som att alla ständigt väntade på att du skulle dyka upp. Att kliva runt bland dina gamla saker, allt andades ju fortfarande och var varmt. Det fans ingen sorg i det. Men du var inte där...
Jag gick ut på balkongen för migsjälv en stund. Stod där och andades, tittade på molnen som sakta drev förbi, lika fridfullt och självklart som alltid. Självklart skulle himlen vara öppen just denhär dagen. Vad annars ?
"This time tomorrow where will we be
On a spaceship somewhere sailing across an empty sea
This time tomorrow what will we know
Well we still be here watching an in-flight movie show
I'll leave the sun behind me and watch the clouds as they sadly pass me by
Seven miles below me I can see the world and it ain't so big at all
This time tomorrow what will we see
Field full of houses, endless rows of crowded streets
I don't where I'm going, I don't want to see
I feel the world below me looking up at me
Leave the sun behind me, and watch the clouds as they sadly pass me by
And I'm in perpetual motion and the world below doesn't matter much to me
This time tomorrow where will we be
On a spaceship somewhere sailing across any empty sea
This time tomorrow, this time tomorrow... "
the kinks - Darjeeling limited (och musik som gjorde oss sällskap)
torsdag - fredag, förra veckan
Jag tror aldrig att jag riktigt förstod vad som hände. Det kändes som om jag missade det hela... Jag trodde att allt skulle vara förändrat när vi väl skulle åka dit för att möta resten av familjen och gå på begravningen. Resan dit var skön... Jag och min bror. Tysta i bilen, musiken på, sommarvarm grönska och blå himmel som susar förbi. Tid för tankar - som att plötsligt knuffas ett steg bakåt för att få tid att tänka, stå still. Ofrivilligt. En konstigt befriande känsla.
Men när vi kom upp var allt som vanligt, och det kändes som om du fanns där hela tiden... eller borde vara det. Som att alla ständigt väntade på att du skulle dyka upp. Att kliva runt bland dina gamla saker, allt andades ju fortfarande och var varmt. Det fans ingen sorg i det. Men du var inte där...
Jag gick ut på balkongen för migsjälv en stund. Stod där och andades, tittade på molnen som sakta drev förbi, lika fridfullt och självklart som alltid. Självklart skulle himlen vara öppen just denhär dagen. Vad annars ?
"This time tomorrow where will we be
On a spaceship somewhere sailing across an empty sea
This time tomorrow what will we know
Well we still be here watching an in-flight movie show
I'll leave the sun behind me and watch the clouds as they sadly pass me by
Seven miles below me I can see the world and it ain't so big at all
This time tomorrow what will we see
Field full of houses, endless rows of crowded streets
I don't where I'm going, I don't want to see
I feel the world below me looking up at me
Leave the sun behind me, and watch the clouds as they sadly pass me by
And I'm in perpetual motion and the world below doesn't matter much to me
This time tomorrow where will we be
On a spaceship somewhere sailing across any empty sea
This time tomorrow, this time tomorrow... "
the kinks - Darjeeling limited (och musik som gjorde oss sällskap)
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/snowglass-apple/215056511/