July
Friday 17 October 2008 photo 1/1
|
R.I.P
Den som är borta är ändå närvarande,
men ingen är hos oss så mycket som
den som har försvunnit.
På bilden ser ni mig.. Skolavslutningen i nian. Jag har nog aldrig gråtit så mycket, grät en hel dag. Som om någon utav er hade dött. Och nu har det hänt.
Jag var så ledsen för att splittras med klassen, men mest av allt för att jag visste att jag aldrig skulle få såna bra lärare som er.
När jag först läste om att du var försvunnen, var min första tanke att du bara ville vara ensam ett tag. Men du var verkligen försvunnen. Och det var det du ville. Du ville inte bli hittad.
Jag kommer ihåg hur roligt vi hade med dig. Alla stunder som vi har skrattat tillsammans, alla "pedagogiska luncher" som ni fick oss att vara med på när vi hade varit busiga. Ni ställde oss alltid inför rätta på ett komiskt, men ändå seriöst sätt.
Och nu när jag pratar om er, så ler jag så varmt inombords, även om tårarna rinner.
Vi var verkligen ett ihopsvätsat gäng, hela 9B. Du har lärt oss så mycket. På alla tråkiga kemi och fysik-lektioner. Vi hade aldrig klarat det utan dig.
Vi har många fina och roliga minnen från tiden då vi fortfarande såg dig varje dag. Som dagen då hela klassen möttes klockan 01.00 på natten för att studera stjärnorna! Du lärde oss allt om rymdens alla mysterium, alla planeter och stjärntecken. Eller den gången vi var i Göteborg på musikalen Cats. Vi tyckte att den var så tråkig men du fick oss hela tiden på gott humör. Alla stunder i Karstorp, eller på Billingehus.
Till och med lägerveckan i Nääs är ett fint minne man aldrig glömmer.
Jag kommer ihåg hur svårt jag hade det i nian, jag var djupt deprimerad och knaprade alla möjliga mediciner. Skolan var en pest för mig. Jag hade en stor frånvaro och orkade inte engagera mig i någonting, inte ens i dem jag älskade som mest. Jag grät mig oftast till sömns.
Och det visste du och bertil, för det fanns nog ingenting jag inte kunde prata med er om. Ni var beredda att hjälpa mig. Även om alla andra lärare hade gett upp hoppet. Det var er mina tårar rann för den där dagen vi slutade nian, mest iallafall. När jag kramade om er vid i klassrummet och Du sa att du trodde på mig. Att jag skulle bli någonting stort, det var då det brast. Men jag tänker bli någonting stort. Jag fick en andra chans. Jag hade verkligen räknat med att få gå på IV ett år. Jag hade minst fyra IG när jag gick ut nian och hade inga som helst framtidsplaner. Men, jag kom in. Media på Fågelvik gav mig en andra chans.
Jag skulle kunna ha haft alla IG om det inte hade varit för er, för ni gav mig så mycket energi och ork. Jag arbetade upp mina sista betyg de sista veckorna bara för att ni peppade mig och slog hårt mot hårt. Ni vägrade se mig förlora för ni visste att jag hade så mycket mer att ge! Och nu sitter jag här. Har ungefär 2-3 MVG och resten VG. Inte ett enda IG eller G. Jag kämpar fortfarande. För du gjorde så att jag tog mig så här långt.
Ja, du var verkligen en förebild, du ÄR en förebild. Fysiskt sett är du borta, men jag vet att du alltid kommer ha en plats i alla delaktigas hjärtan, för du var verkligen en speciell person, Lasse. En förebild, en lärare och en god vän. Tack för allt du har gett oss. Vi kommer alltid att minnas dig som en glad och positiv person, även om du var väldigt ledsen i slutet! En ängel togs ifrån oss - Rest In Peace <3
Lars-Erik Arvelin.
Den som är borta är ändå närvarande,
men ingen är hos oss så mycket som
den som har försvunnit.
På bilden ser ni mig.. Skolavslutningen i nian. Jag har nog aldrig gråtit så mycket, grät en hel dag. Som om någon utav er hade dött. Och nu har det hänt.
Jag var så ledsen för att splittras med klassen, men mest av allt för att jag visste att jag aldrig skulle få såna bra lärare som er.
När jag först läste om att du var försvunnen, var min första tanke att du bara ville vara ensam ett tag. Men du var verkligen försvunnen. Och det var det du ville. Du ville inte bli hittad.
Jag kommer ihåg hur roligt vi hade med dig. Alla stunder som vi har skrattat tillsammans, alla "pedagogiska luncher" som ni fick oss att vara med på när vi hade varit busiga. Ni ställde oss alltid inför rätta på ett komiskt, men ändå seriöst sätt.
Och nu när jag pratar om er, så ler jag så varmt inombords, även om tårarna rinner.
Vi var verkligen ett ihopsvätsat gäng, hela 9B. Du har lärt oss så mycket. På alla tråkiga kemi och fysik-lektioner. Vi hade aldrig klarat det utan dig.
Vi har många fina och roliga minnen från tiden då vi fortfarande såg dig varje dag. Som dagen då hela klassen möttes klockan 01.00 på natten för att studera stjärnorna! Du lärde oss allt om rymdens alla mysterium, alla planeter och stjärntecken. Eller den gången vi var i Göteborg på musikalen Cats. Vi tyckte att den var så tråkig men du fick oss hela tiden på gott humör. Alla stunder i Karstorp, eller på Billingehus.
Till och med lägerveckan i Nääs är ett fint minne man aldrig glömmer.
Jag kommer ihåg hur svårt jag hade det i nian, jag var djupt deprimerad och knaprade alla möjliga mediciner. Skolan var en pest för mig. Jag hade en stor frånvaro och orkade inte engagera mig i någonting, inte ens i dem jag älskade som mest. Jag grät mig oftast till sömns.
Och det visste du och bertil, för det fanns nog ingenting jag inte kunde prata med er om. Ni var beredda att hjälpa mig. Även om alla andra lärare hade gett upp hoppet. Det var er mina tårar rann för den där dagen vi slutade nian, mest iallafall. När jag kramade om er vid i klassrummet och Du sa att du trodde på mig. Att jag skulle bli någonting stort, det var då det brast. Men jag tänker bli någonting stort. Jag fick en andra chans. Jag hade verkligen räknat med att få gå på IV ett år. Jag hade minst fyra IG när jag gick ut nian och hade inga som helst framtidsplaner. Men, jag kom in. Media på Fågelvik gav mig en andra chans.
Jag skulle kunna ha haft alla IG om det inte hade varit för er, för ni gav mig så mycket energi och ork. Jag arbetade upp mina sista betyg de sista veckorna bara för att ni peppade mig och slog hårt mot hårt. Ni vägrade se mig förlora för ni visste att jag hade så mycket mer att ge! Och nu sitter jag här. Har ungefär 2-3 MVG och resten VG. Inte ett enda IG eller G. Jag kämpar fortfarande. För du gjorde så att jag tog mig så här långt.
Ja, du var verkligen en förebild, du ÄR en förebild. Fysiskt sett är du borta, men jag vet att du alltid kommer ha en plats i alla delaktigas hjärtan, för du var verkligen en speciell person, Lasse. En förebild, en lärare och en god vän. Tack för allt du har gett oss. Vi kommer alltid att minnas dig som en glad och positiv person, även om du var väldigt ledsen i slutet! En ängel togs ifrån oss - Rest In Peace <3
Lars-Erik Arvelin.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/snusebuuse/281354565/
Visa toppen
Show footer