Sunday 3 April 2011 photo 1/2
|
Sunday 3 April 2011 photo 1/2
|
cancer.
Älskade morbror,
Jag saknar dig så mycket,
Allt blev så dumt och tomt när du försvann.
Minns dagen som om att det var igår.
Det var så hemskt.
Någon timme innan ringde mamma mig från sjukhuset och sa att du skulle klara dig iaf en vecka till, så jag kunmde få träffa dig en sista gång.
Då väcktes ett hopp inuti mig.
17:50
samma dag, somnade du in.
Allt i mig krossades,
jag förstod in vad eller varför.
Tårarna bara forsade ner för mina kinder.
och smärtan i mig var hemsk.
Du var som en extra pappa för mig,
du fanns alltid hos oss, och visade att du brydde dig.
Dom stunderna då min egen pappa inte hade tid, -
Vi alla hade hoppats så länge på att du skulle klara dig,
men hoppen blev bara mindre och mindre för att sedan förstöras och försvinna,
och du tog ett steg närmare för varje dag, beredd på att lämna allt du älskade. Din fru,
dina 4 barn.
Din familj & släkt.
Vi alla älskar och saknar dig fortfarande.
Fast det var mer än 2 årsen, så kommer jag ihåg precis hur du var,
hur du gick, hur du pratade,
din röst. Dina ögon, ditt hår.
Skulle göra allt för att få ha dig bland oss igen,
skulle kunna ge mitt eget liv för att andra ska få känna din närvaro igen.
ängel.
Sven-Olof Eriksson - † 21 februari 2oo9, 17.50 /
You're gone but never forgotten.
'jag älskar dig.