Saturday 14 February 2009 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Peter Lemarc-Ända till september
Kanalen skiftar grön och svart ,från andra sidan hör ni stans midnattsbrusBara blått ljus från båtarna, ingen ser när du smyger din hand inunder hennes blusNi kan sitta där i timmar, och låtsas åka fartygen långt bortSe här kommer Timber-line, till fjärran hamnar där ni aldrig nånsin gåttHon är född på en fredag, men hon säger att hon är ett söndagsbarnEn brådmogen frukt, färgad av frosten som biter den här stanOch du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slagOch du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svagOch du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,och du älskar henne ända till septemberPå söndagen går ni långt, långt bort och längre bort dit gatstenen tar slutNi hör klockorna från kyrkan, luften kall och snön som ligger djupIn genom gallergrinden till den igenvuxna, kyrkogårdenDin pappa sover under stenarna, han kommer aldrig nånsin levande därifrånNi går som två akrobater, från en cirkus, trettio meter ovan jordSom solkatter i fönstret, ni två behöver inga ordOch du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slagOch du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svagOch du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,och du älskar henne ända till septemberOch du vet att du ska sitta där, ensam på kanaltorgetOch vänta på att, din båt ska gåInget kommer att binda dej, inget i din lilla stadIngeting håller dej kvar, dåFör du vet du måste härifrån, du suddas ut bit för bitDu tar avsked till allt som varMen det är säkert många, många månader ditGula rosor på tapeterna, när ni står i hennes kök och tittar utPå den öde varvsgatan, apelsinhimlen ovanför tar aldrig slutDet är nånting i hennes blick som alltid, lämnar dej stumHon har sitt Monalisa leende, men hon känner inte dej och ditt mysteriumHon har aldrig sjänkt dej saker, inga foton, ingen vänskapsringMen om bara minnet av hennes ögon finns kvar, saknar du ingentingOch du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slagOch du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svagOch du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,och du älskar henne ända till septemberDu älskar henne ända till september
Annons