Wednesday 30 June 2010 photo 1/1
|
& om ni läser, fattar ni att jag var 13 när jag började skriva detta. har skrivit när jag behövt & känt för det.
jag har skrivit en text. ett bra tag, fast mer i omgångar.. jag vet att det kanske inte är världens bästa ställe att skriva de på, men jag känner att jag behöver få ut detta nu. så snälla, ta inte åt er av något som står neranför. det har jag skrivit direkt från hjärtat för att jag känt så. jag kanske haft fel, men låt mig ha det då. jag måste få ut detta nu. läs eller läs inte det, bestäm helt själv. skulle bra allt veta vilka som är mina rediga kompisar..
MITT LIV
Jag heter annie karlsson och är 13 år. Jag bor i lenhovda, ett litet samhälle i småland. Jag har bott här hela mitt liv och jag har väldigt mycket minnen här ifrån.
Men i alla fall, jag föddes den 27 mars 1996. min mamma heter Anneli och min pappa Roger. Jag har också en syster som heter Elin. Hon är fem år äldre än mig.
Jag föddes på Växjö BB. Och vi har bilder sen det, då min syster ger mig ett gosedjur. Han heter Gullefjun och är en gul kyckling. Jag kommer som alla andra inte ihåg något när man var så liten. Men jag gick på ett dagis här i Lenhovda. Det heter Tofflan. Jag älskade personalen och mina kompisar där. Jag trivdes verkligen jättebra! Jag hade en bästa vän, som också förblev det några år. Han heter Sebastian Liwbom. Vi lekte alltid. Jag kommer aldrig ihåg att vi varit hemma hos mig, men hos honom var vi ofta. Vi hade alltid kul, i alla fall jag! Vi hittade på alla möjliga lekar. Han är lika gammal som mig, och vi har vuxit upp tillsammans hela livet, inprincip.
Jag kommer inte ihåg så mycket sen jag var ett, två, tre, fyra. Men då hade jag säkert jättekul och hittade en massa nya kompisar! Och jag blev jättekär i min bästa kompis, sebastian. Jag var kär i honom väldigt länge, men han gillade inte mig. Jag har haft en bra uppväxt. Jag hade en annan bästa vän, som jag säkert hade sen jag föddes. Och det var min farfar. Jag tror det var en av de jag verkligen älskade mest, man brukar ju falla för några stycken. När jag kanske var sådär tre, fyra åkte Elin, jag, farfar och farfars "sambo" Marie iväg med husvagn. Jag kommer inte ihåg så mycket sen dess heller, men jag hade väldigt, väldigt roligt! Jag har några bilder, där farfar, jag och Elin sitter ihop tryckta i en sån där campingstol. Och jag saknar det, det gör jag verkligen.. och sen kommer jag ihåg sen den "resan" att farfar skulle sätta sig i campingstolen fast den stod inte riktigt rätt, så han fastnade. Och gud vad vi skrattade! Vi hade så roligt! Sen åkte vi hem och jag minns inte så mycket mer, jag var ju trots allt bara tre, fyra år. När jag var fem hände nog världens undergång. Min bästa vän dog. Ja, min bästa, bara min bästa vän dog. Min farfar. Bara min och Elin´s farfar dog. Våran, bara våran. Jag fattade ju inte vad död innebad, utan jag trodde bara att farfar sov. Att han skulle vakna några timmar efter. Han fick en hjärtattack. Som de inte kunde fixa..
Vi skulle ju säga hejdå, en gång föralltid. Ta farväl, ett sista "hejdå"..
Vi gick in i ett rum. I ett vitt rum. Ett vitt rum, med stora vita fönster. Det var det jag kom ihåg..
Jag såg min farfar ligga där, alldeles vit och blå i ansiktet. Han hade ett vitt täcke på sig, hans huvud låg på en vit kudde. Jag såg hur de andra bara stod där, och kollade.. jag förstod ju inte.. jag förstod inte varför alla var så ledsna. Jag kramade min farfar. Kollade på honom. Åh, jag minns det så väl.. han bara låg där, han bara låg där och blundade. Men han sov ju bara, det gjorde han väll? Efter ett par timmar skulle han vakna igen, va? Jag fattade inte då, att det var sista gången jag såg min farfar. Jag förstod inte då att jag aldrig skulle få säga något mer till min farfar, jag förstod inte då att jag älskade honom så jävla mycket. Jag förstod inte då att.. att.. att farfar var död.. min farfar..
hur som helst.. farfar skulle bli aska. Dagarna gick, sakta, men de gick ändå.. tillslut var det dags för begravningen. Som ägde rum i Älghult. Pappa och någon mer lyfte ner farfars aska.. de lyfte ner den i jorden.. sen la de på jord över det, jag fattade aldrig.. de andra grät, jag grät nog mest för att de grät.. för som sagt, jag visste ju inte vad som hänt..
efter något eller några år förstod jag vad som hänt..
jag kommer inte ihåg så mycket mer när jag var fem år.. det var detta som satte sig, satte sig väldigt hårt.
När jag var sex år längtade jag så tills jag skulle börja lekis, det var ju så tufft! Min andra bästa vän, som jag hade fått under tiden. Hon heter Jonna, Jonna Jakobsson. Och hon är min granne. Och alltid varit det. Vi lekte nästan varje dag. Hon är ett år äldre än mig.
Men hur som helst, Jonna hade ju börja lekis, då ville jag med det ju. Allt verkade så roligt!
Mer kommer jag inte ihåg det året.
När jag var sju år började jag äntligen lekis. Det jag sett fram emot så länge! Jag hade en väldigt bra klass och bra vänner. Fast egentligen var jag nog lite mobbad. Inte mobbad så, men lite utanför. Hela tiden, mamma och dom har aldrig vetat det. Vi var 9 stycken i våran klass, det var jag, Johanna, Alma, Agnes och Annie. Det var vi som var tjejer. Killarna var: Max, Oliver, Omar och sebastian, min bästa vän.
Man var ju nästan bara tjejer och tjejer och killar och killar. Och Annie var mest med andra kompisar, som hon hade i de andra klasserna. Vi kände väll varandra, men inte så jätte mycket. Alma, Agnes och Johanna var hela tiden. Och jag gick själv, nästan hela tiden.. Men när Alma,Agnes och Johanna bråkat, eller två av de bara hade bestämt att den andra inte fick vara med och leka någon rast eller så, så gick den som inte fick vara med till mig. Jag fanns där, för dom. Och jag har nog alltid varit lite så, lite för mig själv. Fast här var det nog för att jag inte fick vara med, även om jag verkligen ville.. jag kanske inte dög, kanske inte var tillräckligt bra.. vem vet?.. visst, jag pratade med dom och sådär ju, men aldrig alla fyra tillsammans. Utan bara två och två i så fall..
vi hade nog den bästa läraren av a, b och c. Lotta. Hon var alltid så snäll, och rolig! Men när det väl behövdes sägas till, gjorde hon ju det. Hon var helt perfekt för oss! Vi alla älskade henne. Jag kommer alltid ihåg att vi satte oss i en ring, och tog upp våra frukter som vi tagit med hemmifrån. Sen satt vi där, allihopa med varsin frukt. Och vi hade alltid ett ljus i mitten. Lotta satt alltid på en stol och läste saga. Det var en särskild bok som jag inte kommer ihåg vad den heter.. men den hade vi alltid så roligt åt. Det stod "plopp" i boken, när det hände något eller så, det handlade om hans näsa, att den hade fastnat i dörren. Sen "plopp". Och Lotta kunde aldrig säga det, utan alltid började hon skratta och så, så alla satt där och skrattade med massa frukt i munnen. Vi hade så roligt, och sen fick hon läsa om meningen en massa gånger, men ändå lyckades hon aldrig. Denna meningen satte sig hårt i mitt huvud: "han slängde igen dörren och fastnade med näsan emellan, och sen slet han till, och PLOPP" haha, då hade vi roligt. Och sen en gång började det brinna i pappret. Men det fixade Lotta så bra så!
När jag var åtta år började jag ettan. Vi gick fortfarande kvar i den lokalen där lekis var. De andra gick upp till skolan. Detta året kommer jag inte ihåg så mycket, vi gick med två:orna. Så det blev
1-2. mer kommer jag inte ihåg.
När jag var nio började jag väll förstå varför vi inte åkte till farfar, och varför de alltid svarade: nej annie.. det går inte att åka till farfar.. han finns inte, han är.. han är.. farfar är död Annie..
när jag frågade: kan vi inte åka till farfar snart?
Men nu förstod jag att han var död. Död. Död..
Jag kommer inte ihåg så jätte mycket. Men vi som nu gick i tvåan gick upp till skolan, och jag var rädd för sexorna och dom. Men det gick bra. Jag tror jag också skaffade MSN och lunarstorm. Jag tyckte det var jätteroligt!
När jag var tio år fick jag min andra pojkvän, jag hade varit tillsammans med Jonna´s kusin Filip Magnusson innan det, men jag kommer inte ihåg exakta år.
Men i alle fall. Jag fick min andra pojkvän, Joel Alexandersson. Vi skrev jättemycket på MSN och luna. Vi höll kontakten bra. Det var nog detta året han kom hem till mig och jag, Jonna och Joel var. Han och jag pussades för första gången. Och nu hade jag också fått Bilddagboken. Det tog slut mellan mig och Joel ganska fort eller så.. och det var nog nu mina problem började.. jag la ju ut bilder på mig själv på bilddagboken. Och folk kommenterade, att jag var ful. Och fet. Själv tyckte jag att jag såg okey ut, jag var rätt söt. Och fet var jag verkligen inte. Jag var pinnsmal, visst, jag hade inte kommit in i pubeteten än, men jag var sjukt smal. Men tillslut tryckte kommentarerna ner mig tillräckligt så jag fick sämre och sämre självförtroende. Vilket leder mig till idag..
när jag var elva hände ganska mycket.
Jag hånglade för första gången. Och hade en pojkvän som var äldre än mig. Han hette Kuba. Han kommer från Polen. Egentligen var det pga mina kompisar han och jag blev tillsammans. Jag, Alma och Agnes körde "sanning, procent och konka". Och ja, Alma och Pontus Svensson blev tillsammans, Agnes och Jimmy Andersson blev tillsammans och jag och Kuba. Men de gjorde ju slut direkt. Men inte Kuba och jag. Vi var faktiskt tillsammans rätt länge. Men sen gjorde han slut. Jag blev väldigt ledsen, men det gick bra. Detta var på sommaren. Och den sommaren var nog den bästa i mitt liv! Jag hade så jävla roligt! Jag kunde göra vad jag ville, utan bekymmer eller något annat. Jag var mig själv, för en gång skull. De blev mina bästa kompisar. Visst, kanske bara i somras, men de var mina bästa kompisar. Simon Dyhr, min klasskompis, kommer från Skåne, grymt rolig och skön kille det! Sen var det Adis Zunic, han är född i Sverige men har bosniska föräldrar. Han är väldigt snäll och rolig! Oliver Osvaldsson, en av mina ex. Han är grymt snäll och rolig, sjukt skön kille han med. Max Karlsson, min barndomsvän, sjukt rolig. Agnes Karlsson, min pyssling och sen lekis bra vänner. Jättesnäll och rolig! Tessan Andersson, jadu.. det var nog detta året vi började va på riktigt, jag hade sjukt kul med henne! Underbara minnen. Rolig as hell!
Fast Agnes och Tessan var inte alltid med. Det var mer Annie and the boys. Haha, jag hade sjukt rolig, vi var alltid ute och gick eller badade. Skrattade 24/7! och gud vad jag saknar det, och oss.. Det är minnen som aldrig försvinner.
När jag var tolv fortsatte mitt dåliga självförtroende att sjunka och sjunka. Jag kommer inte ihåg jättemycket av det, men sommaren var toppen! Vi åkte till Gotland med klassen med, klassresa. Gud vad roligt vi hade! Jag var tillsammans med Oscar Einarsson. Jag var jättelycklig! Och ja, många minnen därifrån. Gotland med min älskade klass. Och våran sjuka lärare.. Jag hatar honom. Staffan Ekorrn.. eller hur han nu stavar sitt efternamn, bryr mig faktiskt inte så mycket heller.. sen var det ju "elitfönstercupen 2009" och jag har nog aldrig träffat skönare människor, jag hade sjukt kul. Jag var med många kompisar, väldigt olika. Och vi träffade Simon, Tobias och Jakob. Gud vad sköna killar säger jag bara! Sjukt snälla och roliga. Det började med att Tobbe, eller ja, Tobias satt på en bänk, och jag sa på skoj: ska vi gå och snacka med killen där borta eller?
Och sen gick jag dit, de andra hängde med. Det var början på våran vänskap. Dagen efter träffade vi Joppe, eller Jakob som han heter och Simon. Jag kände direkt att det var något med Simon, han var lång och snygg. Snäll och rolig med! Fast det var ju alla dom. På söndagen skulle jag och Alma stå i kiosken. Och det skulle gå? - haha, nej! Så Simon stod där hela tiden och pratade med oss och kunderna. De flesta skrattade, även Alma. Sen när vi slutade våran tid så spelade Almas syster och så, och det var ju final! Och när vi precis skulle stänga kom det en, så tog vi den. Sen kom det ett helt jävla lag.. åh, perfekt tänkte jag! Så vi fick ta dom och skynda oss som bara den. När den sista hade fått sin glass stängde Simon igen rutan direkt. Och vi tog våra saker, plockade undan lite sen sprang vi och lämnade pengarna till våran tränare, Susanne. Och sen sprang vi sick-sack mellan folket. Sen kollade vi på matchen och jag kommer faktiskt inte ihåg om de vann eller inte.. men what ever. Efter den matchen skulle de hem.. jag minns hur jag grät inombords. Vi satt på en bänk. Jag, tessan, tobbe och simon. Vi satt och skrattade. Och kollade ut mot sjön. Där alla glada lag badade och skrattade. När vi suttit där ett tag ringde simons mobil. Det var hans mamma. Hon sa till Tobbe och Simon att de skulle åka om fem min. jag blev ledsen. Väldigt ledsen. Men vi reste oss upp. Jag kramade tobbe först. Tessan kramade simon. Sen bytte vi. Jag minns hur simon tog tag om mig. Och kramade mig, hårt, fast ändå mjukt och omtänksamt. Han lyfte upp mig, jag tvekade och höll emot.. som jag inte borde gjort. Men vi skrattade. Jag var bara några centimeter ifrån hans mun. Vi kollade på varandra, sen sa tobbe att de var tvungna att gå. De sa hejdå och gick. När de satte sig i bilen kom jag på.. jag kom på att jag älskade honom. Jag sprang, det fortaste jag kunde.. men det var kört, de hade redan åkt.. jag började gråta. Fast det var inombords. Jag önskar att jag kommit på det bara 10 sekunder fortare.. då skulle allt vara annorlunda. åh.. att jag var så dum. Sen kommer jag inte ihåg mer om det.. jo, att jag gick hem, och luktade på tröjan jag haft på mig. Den luktade simon, simons goda lukt.. mums! Den tröjan höll jag om och sov med varje natt tills lukten gått ut. Efter det så smsade vi väldigt mycket. Sen började vi ringa varandra, jag blev alltid lika glad när displayen visade simon <3. "simon <3" blev snart utbytt till "älsklingen <333". det var efter jag vågat säga till honom att jag verkligen älskade honom och att jag verkligen var sjukt kär. Han sa att han också var det. Jag litade på honom. Vi sa "puss" och "sötnos" och liknande när vi skulle lägga på, eller när vi bara pratade. Jag var nog världens lyckligaste tjej. Vi fortsatte att snacka och allt sånt, tills jag fick idén att jag började gilla en annan.. och sa som det var och det förstörde mitt liv.. han tog det inte alls bra och jag hade väldigt jobbiga dagar och nätter.. det höll inte alls länge mellan han som jag tydligen började gilla och jag ångrade mig som fan. Men simon tog inte tillbaka mig, det skulle jag inte heller gjort. Så jag förstod honom. Jag försökte få tag i honom, få tillbaka honom. Men det var meningslöst. Inget funkade. En tid höll jag på att packa det jag behövde och sen dra dit. Den idén har slått mig ett antal gånger efter det. Men jag har aldrig gjort det. Jag har nog aldrig vågat. Men i alle fall. Efter simon fick jag ju gå vidare, även om det var otroligt tufft. Men det gick.. jag hade en pojkvän. Och det var joel alexandersson. Jag hade det bra, men kunde också haft det bättre. Jag älskade honom, det gjorde jag. Men jag var aldrig riktigt, riktigt kär i honom, som jag var i simon.. men joel gjorde slut efter några månader, inte ens två månader tror jag.. men vi hade inte särskilt seriöst förhållande egentligen.. visst, vi pussades och kramades. Men inte så som jag vill ha ett förhållande. Innan vi började skolan, alltså i slutet av sommarlovet var vi tillsammans. Han, anton, jag, tessan, jesper, oscar och elias brukade hitta på lite saker ibland. Och jag minns hur det var en rätt sen kväll och det var fint väder och så.. himlen var super fin! Och joel och dom spelade fotboll, jag och tessan kollade. När det var lite pauser så gick jag och kramde och höll om honom.. sen skulle han spela igen, jag kände mig dissad. Jag blev rätt ledsen. Gick och satte mig och tog hans mobil och kollade på.. det var någon Ellen som han skrev med, hon skickade hjärtan. Han hade inga pengar, men vem fan vet?.. tänk om han gjorde de.. men i alle fall, jag kollade på den, det var rätt många tjejer som hade hjärtan bakom namnet.. jag hette bara "annie karlsson <3" inte ens älskling eller något, som han gjorde på min. sen började skolan, det funkade rätt bra, fast jag märkte att han skämdes för mig. Och det hatade jag. Men det funkade i alle fall.. jag skrev väll på msn och så att jag tyckte det var fel, eftersom han höll om mig när 7:orna var där, och sen när 8:orna och 9:orna kom så släppte han.. någon vecka efter det så gjorde han slut. Vi är fortfarande bästa vänner och så, och det har hänt en massa saker efter det med. Men han gjorde ju slut som sagt.. jag var väldigt ledsen, men det gick om fort. Han anklagade mig för att jag aldrig varit kär i honom, för att jag glömde honom så fort. Men lix, varför brydde han sig om det? Det var ju faktiskt han som dumpade mig. Efter joel har jag inte haft någon pojkvän, förutom nu. Jag trivdes inte att vara singel, jag ville ha någon att mysa med, någon att hålla om och pussa på. Men insåg det, ingen ville ha mig. Jag var för värdelös för det. Ful, fet och äcklig. De orden har kommit upp inprincip varje dag i något år eller så..
Jag har glömt att säga att jag har problem med min mage. Jag har haft det i ca ett och ett halvt år. Jag har fått ta väldigt många prover och sånt. Blodprover, urinprover, bajsprover och sånt.. jag hatade att jag fick veta varje gång att jag var tvungen att ta prover, sedan fick vi vänta i veckor igen, bara för att de skulle kolla om dom såg något på proven. Men som vanligt, -ingenting. Dagar, veckor och månader gick. Tillslut åkte vi in och kollade med ultraljud. Hittade de något? -nej.
Sen dess har jag bara fått gå och ha sjukt ont.. den 22 februari, för tre veckor sen kollade de med kamera. Och sen tog de bort en liten bit inuti mig. Men vi har inte ens fått en telefontid.. och det har gått tre veckor, antar att det går ännu längre tid. Tyvärr! Men det har nog tryckt ner mig väldigt mycket. Och jag har inte kunnat göra saker, pga min mage. Som jag tycker är väldigt synd! Jag har varit hemma från skolan och legat flera lov och helger.
Sen har jag spelat fotboll i flera år nu. Och jag älskar det bara mer och mer. Jag tycker det är sjukt roligt och hoppas att jag blir bättre och bättre nu.
När jag började sjuan så började jag gå till kuratorn. Efter andra gången visste hon typ allting om mig. Hon var så snäll och rolig. Jag har gått till henne flera gånger. Och hon hjälper verkligen mig. Hon heter Frida. Men hon ska snart sluta för att hon ska ha barn. Jag ska ha en ny, men jag tror att hon också blir bra, om jag lär känna henne! Frida tycker att jag behöver bättre hjälp och en bättre person att prata med. Så hon skickade en remiss till BUP. Vi har inte fått veta när vi ska in eller något. Men hoppas att de tar in mig. Jag har ju tvångsspytt och slutat äta ett tag. Jag har skärt mig med. Men nu har jag slutat. Det var längesen jag gjort sånt. Flera månader sen. Nu försöker jag må så bra som möjligt. Jag har en underbar pojkvän, en underbar familj & bra vänner. Eller ja, de flesta bra vänner i alle fall.. jag väntar fortfarande på BUP & från lasarettet. Jag får nog vänta ett tag, men jag hoppas att det blir bra.
Detta var min sanna berättelse om mitt liv. Läs, ta in det & förstå det. Såhär mår jag. Jag mår inte bra, verkligen inte. Men det finns andra.. / Annie Karlsson ♥
2010-06-30
tänkte berätta lite om allt nu igen, nya berättelser, hur allt har gått och så.
Så jag börjar med att säga att jag testade att gå hos BUP, men sedan slutat efter bara två gånger, jag gillade inte det. Trivdes inte alls. Kändes osäkert på något sätt. Så jag tyckte jag mådde bättre utan dom. Jag fick en typ symptom på att jag hade lite, inte alls mycket men lite symptom på depressionsgrej.. att jag inte vet vad jag ska göra när jag blir ledsen, vet jag fortfarande inte. Men har klarat av det själv på ett bättre sätt. Finns många gånger det känns frestande och jag har varit så nära på att skära mig igen. Men jag har lyckats hålla mig ifrån det,än så länge.
med min mage, ja den gör fortfarande lika ont.. jag är fortfarande under utredning och just nu hos en sjukgymnast. hon är jättebra och har förändrat mycket hos mig. jag kan säga nu med att jag har smärtor i ryggen med, har haft det ett bra tag. men aldrig vågat berätta det för folk, för jag klagar redan tillräckligt om min mage.. men nu vet ni, om ni orkar läsa allt. jag har också två knän som pekar innåt, därför jag springer som en ko. typ, och en höft som inte funkar. allt detta hänger ihop tillsammans, så jag håller på att göra massa övningar. jag ska klara detta!
Jag har haft socialen inblandad med. Jag har snattat, en gång. Första gången i hela mitt liv som jag snattar något och jag blir tagen. Typiskt! Men jag lärde mig, det gjorde jag verkligen. Och vet själv att jag aldrig kommer göra det igen. Nu har vi ingen kontakt med socialen längre, vilket är tur! Just nu är det sommarlov och jag har ingen kontakt med kuratorn eller något. Kanske därför det känns frestande att skära sig mer nu.. men jag gör inte det, har blivit starkare. Jag har fått en massa rykten om mig som jag hatar, och vill inte ens tänka på dom..
jag har världens bästa vänner. De som verkligen är det i alla fall.
Jag har världens bästa familj, även om den håller på att förstöras igen..
men mitt liv, det kan jag fan inte säga att jag har det bästa..
för det har jag verkligen inte, jag mår fortfarande jättedåligt vissa dagar. Har bara tryckt ner mig själv mer och mer. Tycker fortfarande att jag är för fet och för ful. Vill bara gå ner och skära armarna av mig. Men gör jag det? - nej. För jag pallar inte med det.
Men jag är nära nu, jag känner det.
glömde att skriva det med.. det om min farfar, jag är frt lika ledsen. jag kan inte glömma honom. men vet inte om det var när jag var 13 eller 14 som jag är nu.. så fick jag veta en sak som gjorde så jävla ont. att han drack. ganska mycket, men inte så mycket som en alkolist. men han kunde bli sån, han var ALDRIG sån när elin & jag var där. jag trodde inte ett skit på detta och blev sjukt ledsen och förbannad på mamma när hon berättat det.. plus att jag växte upp, eller ah.. till jag var fem, med en alkolist. hans så kallade "sambo" , helt jävla dum i huvet. hon är den jag hatar/hatat mest i hela världen.
MITT LIV
Jag heter annie karlsson och är 13 år. Jag bor i lenhovda, ett litet samhälle i småland. Jag har bott här hela mitt liv och jag har väldigt mycket minnen här ifrån.
Och sen gick jag dit, de andra hängde med. Det var början på våran vänskap. Dagen efter träffade vi Joppe, eller Jakob som han heter och Simon. Jag kände direkt att det var något med Simon, han var lång och snygg. Snäll och rolig med! Fast det var ju alla dom. På söndagen skulle jag och Alma stå i kiosken. Och det skulle gå? - haha, nej! Så Simon stod där hela tiden och pratade med oss och kunderna. De flesta skrattade, även Alma. Sen när vi slutade våran tid så spelade Almas syster och så, och det var ju final! Och när vi precis skulle stänga kom det en, så tog vi den. Sen kom det ett helt jävla lag.. åh, perfekt tänkte jag! Så vi fick ta dom och skynda oss som bara den. När den sista hade fått sin glass stängde Simon igen rutan direkt. Och vi tog våra saker, plockade undan lite sen sprang vi och lämnade pengarna till våran tränare, Susanne. Och sen sprang vi sick-sack mellan folket. Sen kollade vi på matchen och jag kommer faktiskt inte ihåg om de vann eller inte.. men what ever. Efter den matchen skulle de hem.. jag minns hur jag grät inombords. Vi satt på en bänk. Jag, tessan, tobbe och simon. Vi satt och skrattade. Och kollade ut mot sjön. Där alla glada lag badade och skrattade. När vi suttit där ett tag ringde simons mobil. Det var hans mamma. Hon sa till Tobbe och Simon att de skulle åka om fem min. jag blev ledsen. Väldigt ledsen. Men vi reste oss upp. Jag kramade tobbe först. Tessan kramade simon. Sen bytte vi. Jag minns hur simon tog tag om mig. Och kramade mig, hårt, fast ändå mjukt och omtänksamt. Han lyfte upp mig, jag tvekade och höll emot.. som jag inte borde gjort. Men vi skrattade. Jag var bara några centimeter ifrån hans mun. Vi kollade på varandra, sen sa tobbe att de var tvungna att gå. De sa hejdå och gick. När de satte sig i bilen kom jag på.. jag kom på att jag älskade honom. Jag sprang, det fortaste jag kunde.. men det var kört, de hade redan åkt.. jag började gråta. Fast det var inombords. Jag önskar att jag kommit på det bara 10 sekunder fortare.. då skulle allt vara annorlunda. åh.. att jag var så dum. Sen kommer jag inte ihåg mer om det.. jo, att jag gick hem, och luktade på tröjan jag haft på mig. Den luktade simon, simons goda lukt.. mums! Den tröjan höll jag om och sov med varje natt tills lukten gått ut. Efter det så smsade vi väldigt mycket. Sen började vi ringa varandra, jag blev alltid lika glad när displayen visade simon <3. "simon <3" blev snart utbytt till "älsklingen <333". det var efter jag vågat säga till honom att jag verkligen älskade honom och att jag verkligen var sjukt kär. Han sa att han också var det. Jag litade på honom. Vi sa "puss" och "sötnos" och liknande när vi skulle lägga på, eller när vi bara pratade. Jag var nog världens lyckligaste tjej. Vi fortsatte att snacka och allt sånt, tills jag fick idén att jag började gilla en annan.. och sa som det var och det förstörde mitt liv.. han tog det inte alls bra och jag hade väldigt jobbiga dagar och nätter.. det höll inte alls länge mellan han som jag tydligen började gilla och jag ångrade mig som fan. Men simon tog inte tillbaka mig, det skulle jag inte heller gjort. Så jag förstod honom. Jag försökte få tag i honom, få tillbaka honom. Men det var meningslöst. Inget funkade. En tid höll jag på att packa det jag behövde och sen dra dit. Den idén har slått mig ett antal gånger efter det. Men jag har aldrig gjort det. Jag har nog aldrig vågat. Men i alle fall. Efter simon fick jag ju gå vidare, även om det var otroligt tufft. Men det gick.. jag hade en pojkvän. Och det var joel alexandersson. Jag hade det bra, men kunde också haft det bättre. Jag älskade honom, det gjorde jag. Men jag var aldrig riktigt, riktigt kär i honom, som jag var i simon.. men joel gjorde slut efter några månader, inte ens två månader tror jag.. men vi hade inte särskilt seriöst förhållande egentligen.. visst, vi pussades och kramades. Men inte så som jag vill ha ett förhållande. Innan vi började skolan, alltså i slutet av sommarlovet var vi tillsammans. Han, anton, jag, tessan, jesper, oscar och elias brukade hitta på lite saker ibland. Och jag minns hur det var en rätt sen kväll och det var fint väder och så.. himlen var super fin! Och joel och dom spelade fotboll, jag och tessan kollade. När det var lite pauser så gick jag och kramde och höll om honom.. sen skulle han spela igen, jag kände mig dissad. Jag blev rätt ledsen. Gick och satte mig och tog hans mobil och kollade på.. det var någon Ellen som han skrev med, hon skickade hjärtan. Han hade inga pengar, men vem fan vet?.. tänk om han gjorde de.. men i alle fall, jag kollade på den, det var rätt många tjejer som hade hjärtan bakom namnet.. jag hette bara "annie karlsson <3" inte ens älskling eller något, som han gjorde på min. sen började skolan, det funkade rätt bra, fast jag märkte att han skämdes för mig. Och det hatade jag. Men det funkade i alle fall.. jag skrev väll på msn och så att jag tyckte det var fel, eftersom han höll om mig när 7:orna var där, och sen när 8:orna och 9:orna kom så släppte han.. någon vecka efter det så gjorde han slut. Vi är fortfarande bästa vänner och så, och det har hänt en massa saker efter det med. Men han gjorde ju slut som sagt.. jag var väldigt ledsen, men det gick om fort. Han anklagade mig för att jag aldrig varit kär i honom, för att jag glömde honom så fort. Men lix, varför brydde han sig om det? Det var ju faktiskt han som dumpade mig. Efter joel har jag inte haft någon pojkvän, förutom nu. Jag trivdes inte att vara singel, jag ville ha någon att mysa med, någon att hålla om och pussa på. Men insåg det, ingen ville ha mig. Jag var för värdelös för det. Ful, fet och äcklig. De orden har kommit upp inprincip varje dag i något år eller så..
Sen dess har jag bara fått gå och ha sjukt ont.. den 22 februari, för tre veckor sen kollade de med kamera. Och sen tog de bort en liten bit inuti mig. Men vi har inte ens fått en telefontid.. och det har gått tre veckor, antar att det går ännu längre tid. Tyvärr! Men det har nog tryckt ner mig väldigt mycket. Och jag har inte kunnat göra saker, pga min mage. Som jag tycker är väldigt synd! Jag har varit hemma från skolan och legat flera lov och helger.
glömde att skriva det med.. det om min farfar, jag är frt lika ledsen. jag kan inte glömma honom. men vet inte om det var när jag var 13 eller 14 som jag är nu.. så fick jag veta en sak som gjorde så jävla ont. att han drack. ganska mycket, men inte så mycket som en alkolist. men han kunde bli sån, han var ALDRIG sån när elin & jag var där. jag trodde inte ett skit på detta och blev sjukt ledsen och förbannad på mamma när hon berättat det.. plus att jag växte upp, eller ah.. till jag var fem, med en alkolist. hans så kallade "sambo" , helt jävla dum i huvet. hon är den jag hatar/hatat mest i hela världen.
Comment the photo
& tack återigen, säger som till alla andra, finns också om det behövs! :) <3
du är så sjukt underbar.. alltid här vid din sida..det vet du! <3
men jag finns här iaf..
Men av allas reaktioner så tkr jag minsann du bprde göra en sorts självbiografi och kanske sälja? ;D
Men för mig är du; en underbar tjej som förtjänar det bästa. & sen är du en av mina bästa vänner.
Vi har inte varit på jätte länge nu vilket som är jättesynd! Jag saknar dig, och jag saknar oss! Vi som firade nyår tillsammans. Men Annie, lova mig en sak?
Lämna mig aldrig!
Jag älskar dig! ♥
I loooooove you, Annie Linnéa Karlsson ♥
en grej bara, det var becca, inte jag som var med på konka och blev tillsammans med jimmy*
glömde (a) o pallar inte ändra xD
tack bästa. älskar dig med. o detsamma om det är ngt, det vet du <3
49 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sockervadddd/463919242/