January
Sunday 15 November 2009 photo 1/1
|
LIVETS GÅVA ÄR BARN helt klart <3
Man ska aldrig se det som en självklarhet att man kan få barn..
Man ska aldrig se dem som en självklarhet att man kan behålla barnet i magen.
Jag har alltid haft en känsla av att jag bara kommer kunna få ett barn, varför vet jag
inte är bara en skum sak som jag kännt i flera år.
Därför så vart jag helt knäckt när jag fick missfall första gången, då jag trodde att jag aldrig
mer skulle kunna bli gravid igen, men ack så fel jag hade, två månader efter så var jag gravid
igen, och ut kom världens underbaraste lille pojk <3
Kärleken är så stor, det var den från första stund, att bli mamma är nå så jävla underbart, det
önskar jag alla att bli, så länge man vill det själv förstås..
Från första stund så har jag älskat denna lilla pojk mest av allt, denna kärlek går inte att mäta med nått,
två gånger har jag hållt honom livlös i mina armar.. Och vart helt säker på att han var död, att jag aldrig
mer skulle få se hans skratt, pussa på honom eller hålla om honom..
Oron att förlora honom växte sig allt större och de sa på sjukhuset att risken att det sker igen,
den är minimal.. 6 månader och 1 dag efter första gången jag trodde att jag förlorat det värdefullaste jag har
så händer det igen. Denna gång var jag helt säker på att han var död, och lika säkra var larmcentralen,
de skickade två ambulanser för de trodde att han var död..
Men min lilla skatt bestämde sig för att stanna hos oss inte en utan två gånger..
Vad skulle jag göra utan honom ??!
Hade han dött, kan jag säga att jag tagit mitt egna liv också, jag hade aldrig klarat av att leva ett liv
efter att ha sett min son dö..
Jag är ju en sån människa som alltid tänker "tänk om" ...
Ja tänk om vi hade sovit.. DÅ hade han vart DÖD ..
Allting sker av en mening , jag funderar fortfarande på vad detta var för mening ???
Det sägs också att livet är förskrivet..
Efter detta så har jag extrem oro, och panikångest..
Jag har vaknat ett x antal nätter och bara slitit upp Lucas ur sängen för jag vart helt säker på att han slutat
andas, sett till att han gråtit till eller gjort nå ljud för sig och sen har jag somnat igen,
jag antar att jag bara drömt, men vem vet om han verkligen hade andningsuppehåll, kanske var "någon"
som väckte mig.. För det komiska är att jag aldrig drömt att han slutat andas de nätterna utan bara vaknat..
Nu försöker jag inte tänka så mycket på att han kanske slutar andas, jag börjar må lite bättre psykiskt,
jag KAN gå ut en kväll och jag KAN jobba i 13 timmar och jag kanske bara oroar mig 2-3 gånger,
förr var det hela tiden, jag fick lov att ringa jämt..
Ja men vem skulle inte bli lite psyk efter att ha hållt sitt barn livlös ?!
Men nu de senaste dagarna så har jag blivit mer och mer orolig igen, haft en konstig känsla i magen
och drömt om att det sker..
Men jag tror jag vet varför, vi är bjudna på julshow med christers jobb om ca två veckor och då ska vi
för första gången ha barnvakt, ja visst har folk passat honom när jag vart på intervjuer osv typ en timme,
men ingen har vart barnvakt på riktigt..
Jag litar på min syster, men tänk om det händer och hon blir paralyserad och inte kommer sig för att
ringa ambulansen .. Jag tror inte att det kommer hända nått, men för att jag ska bli lugn så måste jag
berätta för henne precis hur hon ska bete sig OM det händer..
Det är den tanken jag måste jobba på att få bort, det där jävla OM!
Jag måste lära mig ta vara på livet just här och just nu.. Inte tänka tillbaka på det som hänt och inte
oroa mig för framtiden, det som sker det sker..
Man fastnar lätt i vardagen och kanske tappar tålamodet för ofta.
Jag har ofta dåligt samvete för att jag sagt till Lucas för många gånger på en dag..
Men jag är väldigt noga med att berätta för den lilla pojken hur mycket jag älskar honom..
Han är verkligen allt för mig <3 <3 <3 !
Jag vill vara en bra mamma, jag hoppas att jag är det..
Allt jag vill är att min prins ska må bra och leva ett bra liv..
Man ska aldrig se det som en självklarhet att man kan få barn..
Man ska aldrig se dem som en självklarhet att man kan behålla barnet i magen.
Jag har alltid haft en känsla av att jag bara kommer kunna få ett barn, varför vet jag
inte är bara en skum sak som jag kännt i flera år.
Därför så vart jag helt knäckt när jag fick missfall första gången, då jag trodde att jag aldrig
mer skulle kunna bli gravid igen, men ack så fel jag hade, två månader efter så var jag gravid
igen, och ut kom världens underbaraste lille pojk <3
Kärleken är så stor, det var den från första stund, att bli mamma är nå så jävla underbart, det
önskar jag alla att bli, så länge man vill det själv förstås..
Från första stund så har jag älskat denna lilla pojk mest av allt, denna kärlek går inte att mäta med nått,
två gånger har jag hållt honom livlös i mina armar.. Och vart helt säker på att han var död, att jag aldrig
mer skulle få se hans skratt, pussa på honom eller hålla om honom..
Oron att förlora honom växte sig allt större och de sa på sjukhuset att risken att det sker igen,
den är minimal.. 6 månader och 1 dag efter första gången jag trodde att jag förlorat det värdefullaste jag har
så händer det igen. Denna gång var jag helt säker på att han var död, och lika säkra var larmcentralen,
de skickade två ambulanser för de trodde att han var död..
Men min lilla skatt bestämde sig för att stanna hos oss inte en utan två gånger..
Vad skulle jag göra utan honom ??!
Hade han dött, kan jag säga att jag tagit mitt egna liv också, jag hade aldrig klarat av att leva ett liv
efter att ha sett min son dö..
Jag är ju en sån människa som alltid tänker "tänk om" ...
Ja tänk om vi hade sovit.. DÅ hade han vart DÖD ..
Allting sker av en mening , jag funderar fortfarande på vad detta var för mening ???
Det sägs också att livet är förskrivet..
Efter detta så har jag extrem oro, och panikångest..
Jag har vaknat ett x antal nätter och bara slitit upp Lucas ur sängen för jag vart helt säker på att han slutat
andas, sett till att han gråtit till eller gjort nå ljud för sig och sen har jag somnat igen,
jag antar att jag bara drömt, men vem vet om han verkligen hade andningsuppehåll, kanske var "någon"
som väckte mig.. För det komiska är att jag aldrig drömt att han slutat andas de nätterna utan bara vaknat..
Nu försöker jag inte tänka så mycket på att han kanske slutar andas, jag börjar må lite bättre psykiskt,
jag KAN gå ut en kväll och jag KAN jobba i 13 timmar och jag kanske bara oroar mig 2-3 gånger,
förr var det hela tiden, jag fick lov att ringa jämt..
Ja men vem skulle inte bli lite psyk efter att ha hållt sitt barn livlös ?!
Men nu de senaste dagarna så har jag blivit mer och mer orolig igen, haft en konstig känsla i magen
och drömt om att det sker..
Men jag tror jag vet varför, vi är bjudna på julshow med christers jobb om ca två veckor och då ska vi
för första gången ha barnvakt, ja visst har folk passat honom när jag vart på intervjuer osv typ en timme,
men ingen har vart barnvakt på riktigt..
Jag litar på min syster, men tänk om det händer och hon blir paralyserad och inte kommer sig för att
ringa ambulansen .. Jag tror inte att det kommer hända nått, men för att jag ska bli lugn så måste jag
berätta för henne precis hur hon ska bete sig OM det händer..
Det är den tanken jag måste jobba på att få bort, det där jävla OM!
Jag måste lära mig ta vara på livet just här och just nu.. Inte tänka tillbaka på det som hänt och inte
oroa mig för framtiden, det som sker det sker..
Man fastnar lätt i vardagen och kanske tappar tålamodet för ofta.
Jag har ofta dåligt samvete för att jag sagt till Lucas för många gånger på en dag..
Men jag är väldigt noga med att berätta för den lilla pojken hur mycket jag älskar honom..
Han är verkligen allt för mig <3 <3 <3 !
Jag vill vara en bra mamma, jag hoppas att jag är det..
Allt jag vill är att min prins ska må bra och leva ett bra liv..
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sofianorberg87/424524748/
Visa toppen
Show footer