R.I.P MY DOG Minnet som aldrig suddas ut Jag minns vi satt i bilen du i bur, på väg till ett ställe där du skulle få somna för evigt. Tårarna bara rann för jag visste vad som skulle hända. Jag kunde inge annat än att tänka på hur det skulle bli utan dig vid min sida. Hela vägen såg du så liten och lessen ut, jag tror aldrig att jag har känt mig så hemsk förut. In i rummet vi gick med dig, och hon kom in. Hon tittade på dig och pratade åt oss. Hon sa; ni får några minuter på er innan jag kommer tillbaka. Det var så jävla tungt att se dig just dom minuterna det kändes som en evighet. Jag höll om dig, hon kom in. Ner satte jag dig och sprutan du fick. Jag försökte verkligen att inte gråta men det gick inte, tårarna bara spruta helst av allt skulle jag bara vilja följa dig till himlen. Jag höll i ditt huvud och kände hur det bara vart tyngre och tyngre tills du tog det sista andetaget. Inte ens då kunde jag förstå, att du var nu borta, men nu är du borta och kommer aldrig tillbaka.

Annons

The photo has no tags

May 2010