Kärlek till min häst!
Hästprataren var ju ute och kollade henne idag. Det var läskigt! Hon började med att undra vad det var med hennes framben och det hade ju Lexie varit halt på i somras, något hon omöjligt kunde veta något om för ingen hade sagt det till henne lixom... Och sen fick hon typ världens ångest attack och kunde inte andas och blev jättevarm(trots att det duggregna!) och grejer. Sen fick hon inte röra Lexie överhuvud taget, hon blev som en helt annan häst och Pernilla som människan heter fick inte ens vara inne i stallet, det var först när jag pratade med Lexie som hon fick det om hon inte klappade på henne..!. Så hon sa det att den här hästen har fruktansvärt mycket att bära på och att hon har varit med om massa grejer! Något som jag har vetat om men att det var såhär mycket det visste jag INTE! Men hon sa det att det verkligen var jag och Lexie, att det var VI två. Och det kändes ruskigt gött att höra för det är ju mer än en gång man har undrat vad man håller på med när man sitter på backen och tuggar sand... Men hon sa det att det var mycket jobb för Lexie har stött på så himla många som har svikit henne och gjort henne illa men att jag nu var den första människan som hon vågade lita på. Jag tänker inte svika den här hästen! Sen så undrade hon vad jag red på för bett, och det är ett vanligt tredelat tränsbett i metall, men det tyckte tydligen inte Lexie om något som jag verkligen har funderat på så nu ska hon ridas först på ett 3-delat äppel/gummi bett och sen när hon känns 100% så ska hon gå på hackamore! Så nu har jag lite att jobba med men det känns skönt att veta att jag har köpt rätt häst, för att vi har ett speciellt band, det visste jag men att det var så speciellt hade jag aldrig kunnat ana...!

Ursäkta den extremt långa texten!