November
Sunday 6 January 2008 photo 3/4
|
De djävlar som förändrat mig ska jag för alltid hämnas. Vems öde det än ämnas., sjöng hennes vackra röst. De bugar sig för myten och vänder kappan efter vinden. Och de kysser mig på kinden och jag spyr på deras tröst. De lägger sig och vilar tryggt och barnsligt vid mitt bröst. Och när de fått sin glädje går de ut. För dom får allt ett slut, och deras sorger tidvis domnar. Det blir vår och det blir sommar. Men här vilar en förbannelse av höst. De ler åt allt och inget och ger fan i besvären. Och de skrattar åt misären för den har de sett förut. Och den kärlek som jag ger är blott en del av den jag saknar varje morgon när jag vaknar, var sekund och var minut.
Annons
Visa toppen
Show footer