Thursday 5 August 2010 photo 1/2
|
second thoughts
Jag börjar tvivla. Ordentligt också. Jag är så arg för att Du går bakom ryggen på mig, det har du ingen rätt att göra!
Andas.... Andas..... Ett år kvar sen blir jag av med kärringen. Sen blir jag av med allt och ingen kan fängsla mig längre. Ingen.
Men hur ska jag lösa detta problem?
Jag kan ljuga.
Det är jag väldigt bra på.
Fast jag tror inte att det skulle vara bra i längden...
Och risken att bli upptäckt är hyfsat stor.
Men ändå är jag rädd för själva risken...
Och konsekvenserna.
Ja konsekvenserna... Man vet aldrig vad hon hittar på, hon kan lika gärna låsa in mig och det skulle inte hjälpa någon.
Nej ljuga ska jag nog kanske försöka undvika så gott det går.
Jag kan överdriva.
Neej... samma konsekvens där. Om inte värre.
Jag kan tala sanning.
Ta emot hjälp,
Tröstas,
Bli omtyckt....
Nej, jag är ingens butler i koppel. Jag kan inte lockas av det gröna gräset på andra sidan, även om min äng står i lågor.
Jag kan fly.
Frågan är om jag klarar av det.
Och vart ska jag ta vägen?
Ett hejdå för alltid eller ett suddigt vi ses?
Medvetet eller omedvetet?
Hm... Problemet är handlingarna före, under och efter.
Pressen...
Stressen...
Förmodligen inte...
Kompromiss av alltihop.
Så får det bli.
Snart är allt över.
Snart.
Annons