July
Show more 
Wednesday 28 July 2010 photo 8/61
|
Hur fan kan jag vara så lugn när helvettets käftar äter upp mig innifrån
Vart ska jag ta vägen när självaste lucifer jagar mig
När ska helvettet frysa till is och ge mig ro till att slicka mina smärtsamma sår
Varför denna eviga fråga utan svar
Ja okej, jag skriver faktiskt lite patetiska dikter, men har man tråkigt så har man.... ;)
---
Jag sitter och funderar på hur jag ska göra till hösten. Om jag ska gå Mediapogrammet eller vandra mig in till Arbetsförmedlingen. Det finns inte ens chans att jag tänker gå tillbaka till Nordvikskolan, det är säkert iallafall, detta beslut står kvar även om rektorn lovat att jag får börja som om ingenting har hänt. Men någonting har ju hänt! Det är ju det som är hela poängen!
Usch ibland förstår jag inte hur människor tänker som.
Däremot är jag rädd. För första gången i mitt liv käner jag lite rädsla. Nej hopplöshet, för jag vet att det kommer gå åt helvette hur jag än gör. Jo fast då kan man också tänka; lika bra att göra något med väntan av att det ska skita sig. Hm.
Mediapogrammet:
Jag hatar skolan. Fast har inga problem i ämnena. (Jo kanske lite koncentrationssvårigheter pga medicinen.) Bara en massa invandrare och äckliga lärare. Lokaler som håller på att rasa samman och fjortisar i varje korridor. I en liten jävla stad i Norrland. Där alla vet allting om alla. Skvaller. Rykten. Blickar. Suck.
Fast samtidigt kommer man ingenstans i livet utan utbildning. Men som motargument kan jag säga att jag vet inte ens vad jag vill bli och då kanske det är bättre att ta ett jobb och fundera och lära känna mig själv...
Men samtidigt om jag tar ett jobb - om det finns några jobb - vad ska jag göra? Jag kommer inte att träffa folk och det tror jag att jag vill.
Jag tror jag skulle bara hata mitt liv ännu mer. Njaa inte pengarna då....
Sen eftersom jag inte har några vänner som kan stötta så känns detta svårare. Kan man skaffa vänner i jobb? Tänk om jag får ett jobb i vården då? Åh vilken längtan.... -.-
Hmm... Får gärna hjälpa om du vill :)
Vart ska jag ta vägen när självaste lucifer jagar mig
När ska helvettet frysa till is och ge mig ro till att slicka mina smärtsamma sår
Varför denna eviga fråga utan svar
Ja okej, jag skriver faktiskt lite patetiska dikter, men har man tråkigt så har man.... ;)
---
Jag sitter och funderar på hur jag ska göra till hösten. Om jag ska gå Mediapogrammet eller vandra mig in till Arbetsförmedlingen. Det finns inte ens chans att jag tänker gå tillbaka till Nordvikskolan, det är säkert iallafall, detta beslut står kvar även om rektorn lovat att jag får börja som om ingenting har hänt. Men någonting har ju hänt! Det är ju det som är hela poängen!
Usch ibland förstår jag inte hur människor tänker som.
Däremot är jag rädd. För första gången i mitt liv käner jag lite rädsla. Nej hopplöshet, för jag vet att det kommer gå åt helvette hur jag än gör. Jo fast då kan man också tänka; lika bra att göra något med väntan av att det ska skita sig. Hm.
Mediapogrammet:
Jag hatar skolan. Fast har inga problem i ämnena. (Jo kanske lite koncentrationssvårigheter pga medicinen.) Bara en massa invandrare och äckliga lärare. Lokaler som håller på att rasa samman och fjortisar i varje korridor. I en liten jävla stad i Norrland. Där alla vet allting om alla. Skvaller. Rykten. Blickar. Suck.
Fast samtidigt kommer man ingenstans i livet utan utbildning. Men som motargument kan jag säga att jag vet inte ens vad jag vill bli och då kanske det är bättre att ta ett jobb och fundera och lära känna mig själv...
Men samtidigt om jag tar ett jobb - om det finns några jobb - vad ska jag göra? Jag kommer inte att träffa folk och det tror jag att jag vill.
Jag tror jag skulle bara hata mitt liv ännu mer. Njaa inte pengarna då....
Sen eftersom jag inte har några vänner som kan stötta så känns detta svårare. Kan man skaffa vänner i jobb? Tänk om jag får ett jobb i vården då? Åh vilken längtan.... -.-
Hmm... Får gärna hjälpa om du vill :)
Annons
Visa toppen
Show footer