Och jag kan titta på det här, och inse att jag ler Har väl inte slutat gråta, men det är dags att trappa ner Jag vet, jag saknar allt, liksom mitt kärleksnikorett Men det var ingen som sa att det här skulle bli lätt Av fyra tusen bidrag blev jag en av trettiotvå Och sen plötsligt var vi live: klara, färdiga, gå! Jag vet att Globen var vårt mål, fast vi tog oss aldrig dit Andra Chansen var för svår, men också det är en merit Ikväll så ser jag stjärnor som glänser som vi gjort Jag trodde du var kvar här, men allt gick jättefort Och ändå, nio månader, det är en hel graviditet Fråga Jimmy och Sandra, för det är bara vi som vet Vi ser på samma stjärnor, de som ger oss stålblått ljus Men ingenting blir någonsin precis som det var förut Ett krig, ett slag, är över, men där fanns ingen prins Jag hoppas du förstår att du är det finaste som finns Jag sökte den där ön, men jag fann en kontinent Det är så svårt att förklara, du är det bästa som har hänt Men landet blev Atlantis, som sjönk för att få frid För där en Stargate slutar så tar en annan vid Jag vet ju vad du menar, det var ett äventyr En resa för en natt som sedan gick överstyr Från en liten publik på som mest ett tiotal Så plötsligt tiotusen, och vad hade vi för val? Men allting har ett slut och jag ångrar ingenting Och jag hoppas och jag tror att det här gav dig någonting Så kanske vi kan mötas i en galax nån annanstans Som helt nya personer och ge nästa äventyr en chans

Min tandborste..