Jag har faktis varit ännu mindre än vad jag är i dag.. '' som en liten docka'' har alltid min mamma sagt till mig. som man brukar säga '' att pappan har alltid varit sin egen hjälte'' när man var mindre.. men för mig var det inte så. Jag minns det så väl, min mamma var min egen hjälte. Jag kom ihåg jag ville vara nära min mamma, jag ville att hon skulle vara nära mig hela tiden vart än jag gick, och på nätterna när jag skulle sova, kunde jag inte somna så där pang bom, utan jag fick sova på min mammas mage. Jag ville känna hennes trygghet, och veta att hon faktis är nära mig. Jag kom ihåg jag hade en rosa potta, för jag vågade inte sitta på den stora toaletten där kanske fiskar skulle simma och bita en i rumpan om man satt där på toan. Det är så mycket som jag minns från när jag var 5 år. Min mamma var min hjälte, inget mer med det, och hon har alltid varit här för mig. som sagt alla är vi olika på olika sätt men jag har alltid älskar min svenska mamma. Hon som lärde mig att jag inte skulle vara rädd för tomtar fast jag var det. Hon som lärde mig att man kunde sitta på toan utan att några fiskar skulle äta upp ens röv. Hon lärde mig så mycket om livet. Min pappa var mitt värsta fiende, jag kunde inte sitta bredvid han, för så fort jag satt bredvid min pappa började jag skrika och darra. Men efter några år, kom jag över min rädsla att vara rädd för min pappa, nu är min pappa världens bästa far, <3

Annons

The photo has no tags

January 2025