October
Tuesday 27 January 2009 photo 1/1
|
Nu har det gått fyra dagar sen du försvann ur våra liv. Känslan är så himla konstig, så himla frustrerande. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Ena sekunden är jag helt förkrossad och andra sekunden så är jag bara så jävla arg.
Känns så himla orättvist att vi aldrig mer kommer kunna prata med varandra, känns så himla orättvist att jag aldrig mer kommer få se dig. Allting känns så dumt, dom konflikter som vi hade med varandra känna så himla onödiga nu. Allting känns så himla onödigt.
Varför är livet så, att man alltid är efterklok. Varje dag sitter jag och tänker att jag borde svarat i den förbannade telefonen när du ringde, att jag borde åkt och hälsat på er när ni ville det. Men istället gjorde jag massa andra saker för att jag tyckte att det var jobbigt att ses. Istället för att fatta att du var sjuk. Att du ville ha oss nära. Fan jag känner mig så dum.
Många runt omkring mig säger till mig att jag inte ska tänka så. Men det är kanske enkelt för er att säga, för det är tyvärr det enda jag kan tänka på. Jag vet att det kommer bli bättre. Men om ni inte har suttit och vakat så som jag gjort nästan en hel vecka över någon ni älskar så vet ni inte hur det känns. Om ni inte har suttit så som jag, så vet ni inte hur det känns när den personen försvinner framför ögonen på en, varje dag blir peronen mindre och mindre. Tills den dagen då personen inte orkar mer.
Jag vet inte vad jag ska skriva mer, men jag var tvungen att få ut allt detta.
Mormor, du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/soockertooppen/324368749/
Visa toppen
Show footer