Saturday 21 November 2009 photo 1/1
|
Innan olyckan så förstod jag nog inte riktigt hur mycket man egentligen kan sakna en person, nu förstår jag. Jag är så van vid att du ringer nästan varje dag. Ibland ringde du inte på ett par dagar, men då ringde du tre gånger på en dag nästa gång istället. Du ringde ofta på torsdagen/fredagen och kollade ifall jag skulle vara hemma på helgen. Skulle jag vara hemma så kom du. Vi lyssnade på vår musik, såg på film/tv, åt nästan alltid klyftpotatis, fläskfilé & mögelostsås med sallad. Till dig fick jag skära massa extra lök som du strödde på hela maten. Sen somnade du i min säng, med taklampan släckt & lampan på tvn tänd.
Du fanns alltid där för att prata, & jag fanns där för dig. Nu har jag ingen att prata med längre, även fast det är nu som jag skulle behöva prata som mest. Därför håller jag allt inom mig, tills allting till sist spricker.
Dessutom känns det inte som att så många vänner förstår, vet inte heller ifall jag skulle ha förstått riktigt ifall det hade hänt någon annan. De flesta verkar tro att läkarna har sagt att han ska vakna upp inom två månader, & vara helt bra igen. Så är det verkligen inte, vi vet inte om eller ifall han kommer att vakna & hur lång tid det kommer att ta i så fall, en månad eller tjugo år? , eller hur bra han kan bli efteråt. Det är bara att hoppas, hålla tummarna, & tro på honom.
Jag saknar dig storebror, jag saknar dig något otroligt mycket! :'/ Du måste vakna till & bli bra igen, jag hoppas så innerligt på dig! <3
Idag när jag vaknade fick jag känslan av att du var på väg hit, att du var på väg hit med pendeln & att mamma var iväg & hämtade dig. Jag tror att jag håller på att bli psyksjuk :s
Du fanns alltid där för att prata, & jag fanns där för dig. Nu har jag ingen att prata med längre, även fast det är nu som jag skulle behöva prata som mest. Därför håller jag allt inom mig, tills allting till sist spricker.
Dessutom känns det inte som att så många vänner förstår, vet inte heller ifall jag skulle ha förstått riktigt ifall det hade hänt någon annan. De flesta verkar tro att läkarna har sagt att han ska vakna upp inom två månader, & vara helt bra igen. Så är det verkligen inte, vi vet inte om eller ifall han kommer att vakna & hur lång tid det kommer att ta i så fall, en månad eller tjugo år? , eller hur bra han kan bli efteråt. Det är bara att hoppas, hålla tummarna, & tro på honom.
Jag saknar dig storebror, jag saknar dig något otroligt mycket! :'/ Du måste vakna till & bli bra igen, jag hoppas så innerligt på dig! <3
Idag när jag vaknade fick jag känslan av att du var på väg hit, att du var på väg hit med pendeln & att mamma var iväg & hämtade dig. Jag tror att jag håller på att bli psyksjuk :s
Comment the photo
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sooozz/425596483/